jag blickar in
i den silverblå dimman
dimman svävar mjuk och jag ser
detta silverblå
är
violljusets mjuka andning
med aning av purpur
purpurregn
stenar
rör mjukt vid vattnet
vattnet rör mjukt vid stenar
hur kan jag försvara ego; en
gärnings oändlighet
är ego egot
är egot det avskilda ego
är ego ursprungsandningen
är egot det pålagda
upptagna
lär känna dig själv
lär känna egot
lär känna ditt ego
däri andas förståelsen vilken är
insiktsförlåtelsen
dimman bär icke dolda avsikter
du lyfter dimman och ser
vad ser du
intigheten ser jag
skrämmer intigheten dig
intigheten skrämmer mig icke
intigheten är nog ett tillstånd
jag längtar in i
däri allt är stilla just den
upplevelse dimman andas
intigheten är tomheten är ego i
instigande eller uppstigande
eller nedstigande in i
hjärtandning
lär känna dig själv
skälv icke i det du ser
den du är
droppen skälver i en nanosekund
tager hoppet i hand
samt hoppar in i oändligheten
detta skälvande
är erinringen
den vilken du andas
bär du icke dolda avsikter i din
hand
möter du livet med ditt nakna
ansikte
och det är icke lätt i en samvaro
vilken eftertraktar
just dolda avsikter
ser vi sedan på detta med ego
samt egot vilket har blivit förvirrande begrepp. så kan du se att det faktiskt
är av godo att vara ego. specifikt i den så kallade samvaron vilken i detta nu
existerar. vi är alla sammanbundna. vi har skrivit talat trädens rötter, så är
alla rötter förbundna. varje liv och bortse icke från stenarna, det
mineraliska. allt är liv. livsväsen. varför säger vi att ego att vara ego kan
vara av godo i den extrema tiden. just därför att det beskyddar dig så länge du
ser genom eller med ditt hjärta så länge dina händer är rena. så mycken smärta
lever i människodalen vilken föranlett detta med vinst samt stegrat de
materiella depåerna. stövlarna höll vi på att säga och dessa depåer är
verkligen stövlar, tunga stövlar mer liknande cement. vad gör ego. han skrev
visst ovanför en port; lär känna dig själv. och det är just detta och så har vi
uttrycket genom andra lär du känna dig själv. det är egot du lär känna: dig
inte ditt själv. ditt själv eller ego håller egot dig själv i handen. så kan vi
härvidlag minnas strofen; anden längtar till kropp kroppen längtar till ande.
där är hela denna känsla av att längta hem. anden har planterat dig i denna
kropp du lever i eller besitter. kroppen är låt oss säga materia, materiell
vilket är ett tillstånd vilket föranleder smärta. smärtan är en retning av
sinnena därmed säger vi ej; uppsök smärta däremot säger vi lyssna till kroppens
rörelser till ditt ego så att din kroppsstrumpa inte skaver. det är väl en bra
bild. välj dina knappar samt dina hyskor. kroppen skaver ty den längtar till
anden och själen den längtar till rörelse allrörelse. sant är det; det är en
cirkus utan dess like inte underligt att du behöver vila.
låt oss se detta med egot; är
egot en skriande hord, är egot en skenande hjord. ja, det är egot i de stunder.
precis som med tanken. i de stunder du försöker hindra dess röst. egot är vilse
i de stunder du ej tillåter dess stämma, den stämman lyfts - just för att du skall höra ego.
bilden av egot kan också vara de
tvenne fotbollslagen eller så kallade motståndarna vilka bligar med röda
ilskeögon in i varandra. adrenalinet pumpar, de kysser korsen de bär antingen
synliga eller gjorda bilder runt halsen. de kysser korsen samt ber oss högre
välsigna dem till vinst. egot eftertraktar vinst. egot vill ha, är mer eller
mindre det högröda skrikande trotsåldersbarnet. säg hur skall vi kunna välsigna
ett av lagen är det egentligen det denna match handlar om. är det inte vackrare
se givandet tagandet. rörelserna stegen, möten kast och så vidare. hur
förunderligt vacker denna kropp är i samverkan. och säg; hur möter du ett
trotsåldersbarn. hur möter du en okontrollerad ilska eller ett vulkanutbrott.
sant är det då du ser vulkanutbrottet
att du kanske lägger benen på ryggen samt springer. det kan ju vara en väg. den
andra vägen är att du iakttager samt begrundar dessa så starka energiutbrott.
sant är att du behöver inte hoppa in i vulkanögat och inte ställa dig i
lavaströmmen eller ångorna. du kan dock vara närvarande ty detta skådespel är
verkligen en bild av då egot går överstyr.
trotsåldersbarnet lider i en kamp
en fruktansvärd kamp vilket barnet inte alls har begrepp eller sinnesnärvaro
att förstå. det gör ont, fruktansvärt ont i barnet ty det enda barnet ser är
den där goda klubban barnet vill ha.
hur är din bön att bli bemött då
du befinner dig
i dessa sinnesutbrott
dessa ringar skall ej spridas
de flesta livsväsens bön är just
intighet
töm mig
töm mina sinnen
låt mig andas i hjärtat
låt mig se med hjärtat
det vilket smogen döljer
tag barnet i din famn
vagga barnet
var barnets hud
var berget
var stabil
sakta slutes
vulkanens öga
årsringar läggs
en ö är skapad
fylld med spirande
plantor
varje planta är ett ego
så är det
och minns att varje livsväsen är
förbundet
däri även alla ego i allego
samt allas egot likaså
så står vi åter där
vid
urskilja
är en vacker pärla
däri dina händer ej bär
dolda avsikter
se egots dans
samt se ego
lev med den fördjupade
förståelsens förlåtelse
sant är det att vi ofta sagt att
detta för är ett märkligt ordbegrepp
ändå är det så att ser du dessa
ord så är det icke avsikten av stå före
dessa ord bär innebörden av
gåvor; för; till
se in i den silverblå dimman
se hur den förändras
in i föränderlig skönhet
se hur dimman andas evig
minns att detta evig
är ego
i dess rena källa
se
blicka in i stjärnhavet
se stjärnorna
ego
dessa upplyser mörkret
se dropparna i havet
löven i skogarna
delarna
upplyser mörkret
just genom
lär känna dig själv
genom ditt själv
stig ur känna in i upplev
upplev ditt själv
och se
att
helheten är den förenade
andningen
den håller ej fast
den skaver ej
den skänker dig liv
den undervisar liv
varför gör ni er så många bilder
av är
hur skall är kunna leva i denna
kvalfyllda ordrikedom
och varför säger vi kvalfyllda
rikedom
ty denna rikedom ger en fattigdom
här talar vi fattigdom i den
bemärkelse människan skriver fattigdom
ja det är sant nu blev det
besvärligt
är. är ju tillvaron i skeende
genom bilderna gjorda
kan ej är leva fritt
är lever då med en instängdhet
vilken utarmar jorden
det vill säga människan
är upplever ert vill
att ni vill att är skall vara den
bild ni gjort
de bilderna krackelerar förr
eller senare
just på grund av att är
är
är
är kan inte vara oförändrad är
ändå oförändrad i sin föränderliga förändran
detta vet havet, detta vet
dropparna. den droppe vilken just rörde vid ditt fotvalv är inte den droppe
vilken rör vid ditt fotvalv just nu ändå är denna droppe den droppe vilken
rörde vid ty dessa droppar är havet.
denna fattigdom kan ses vara
utarmad kan ses vara utan pengar gods och guld det är så att denna fattigdom är
livsträda. det är också så att den fattigdomen kan vara av godo ty den
fattigdomen brukar lyfta stegen in i seende. in i den rena rikedomen. det är
sant vi ler i det du nedtecknar detta ty du upplever ordens hårklyveri och så
är det ju med nötter vilka ruskas ur trädens kronor av kvicka ekorrar.
helt stilla sitter kvinnan
ser in i outgrundligheten
oändligheten
blicken hennes är tom är fylld
irisfälten är näst intill
osynliggjorda
eller fyllda av origos vidgade
syn
händerna hennes vilar stilla i
knäfamnen
ansiktet sör ej en min
håret är utslaget i mottagande
skruden är alabastervit
de tusen fjärilarna
alabasterfjärilarna
gav henne skrudens
nästintill glasvingeskira
med vita rosenbårder runt ärmar
runt stegvida
runt fotvidd
de vidvingade vilka ser henne
ser en säreget vacker blomma
molnen
seglar
stilla
rör vid hennes inre
förändras
rörändras
ändras
ändå
i molnkällas urkälla
ett moln landar vid henne
ser djupt in i hennes ansikte
hon rör ej en min
andas fjärilslätt in
det är som
som att hon önskar dölja livet i
sig
molnet rör med handen framför
hennes ögon
kvinnan rör ej en min
blinkar ej
kom åter
jag vet att du ser
molnet ser rodnaden stiga
ser en skymt av irisfälten
ser öar
stjärnöar glimma i kupolerna
försvinna
en skugga drar förbi
striden pågår
varför störde du mig i mitt
förehavande
det var icke ditt
före
hav
ande
det var
en suck
hon andas nu
om än med smärta
molnet tager ömt hennes hand
säg mig
vem skulle du vilja vara om du
fick välja
i denna stund istället för din
nuvarande gestalt
hon andas fjärilslätt
göra omval
menar du
hon lever med bilder
kvinnobilder
kvinnoväsen
jag är nog den jag är
kanske kan jag en dag
se
mig
molnet sitter stilla
det är ett gott val
du vet idoler stiger fram till
barnet
idoler eller förebilder
barnet beundrar
så kommer ännu en idol
ännu en idol
alla
dessa idoler
förebilder kommer
just för
att barnet skall veta
vem
barnet
är
det är
den vackra urskillnaden
så vet jag
varför ni gör er så många bilder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar