den 9 januari 2014

tvätterskorna vid floden

tvagade lärften mot stenarna

eller kanske skrubbade

nötte

nötte för att få bort smutsränderna

runt kragarnas

likt snaror i svart

stenarna knottrades

ofta blödde tvätterskornas fingrar

jo

det tillverkades stora kar

bykkar

i vilka det bubblade lut och annat

allt för att skrubba

nöta bort smutsränderna

så mycket längtade de till det vitarena

fortfarande fanns det folk vilka stod i floderna

i alla årsloppens flöden

i hetta

i kyla

de skolade sina sinnen

in i lugn

i kyla blev de varma

i hetta blev de kylda

nåvälan

de besvärliga fläckarna nötte de med stenar

direkt i hand

ofta blev det hål i kläderna

lärften

gapande hål vilka sömmades

i lyktans skens närvaro

allt medan vinterstormar tjöt virvlande runt knutar

männen såg de nariga röda händerna

såg redskap

så kom tvättbrädan till redo

av träd

av stål

eller kanske var det järn i förstlingarna

inte järn… då blir kläderna

lärften rostfärgade

nåväl

kanske var det sand i deras händer

sand var det ej

stål eller kanske aluminium

vad det nu var samt är

så var det en krusad räfflad yta

vilken lärften kläderna gnoddes emot

mot

och smutsen den rann ur

och fingrarna

jo nariga var de än

blödde gjorde de ej

och stenarna de log i floden

allt medan de stred med smutsränderna

log stenarna i spe

i elakhet

inte alls

hur kan du tro det

stenar är fyllda med vishet

ur hennes händer

stenarna tuggade smutsen

smälte förberedande smutsen

för visst var det så att de tog emot

det de släppte av

tvätterskorna

vilka såg repen

ränderna

och det visste de alla i samverkans skönhet

smutsen

blev kanske mindre eller osynliggjordes

i och med att det tillverkades tvättkärl med slutna väggar

med vev och såpa

och annat

andra medel

så blev det

maskiner vilka brummade

stenarna de tog fortfarande emot

in

det de släppte

och det blev mer och mer

i det så kallat icke synliga

tvättbrädorna då

jo

folken kände sig befriade

ställde till fest

och spelade klaviatur på tvättbräden

allt medan folken dansade

tvätterskorna vid floden

de är där

de är närvarande

och de ser

ränderna

och de tvagar med guldsand

de fläckar

folken vilka vaknas

ber dem om

och djuren i skogarna följer spåren

de lyfter spåren

in i de seendes

ögonbrunnar

harfolken

hararna

är samlade i ängens rådsring

stila sitter de

likt tindrande stjärnstavar

natten är ung

ungdomlig

natten är ung i vindarnas händer

harfolkens nosar

vibrerar i takt med allt de

upplever

i djupen av sina liv

hjärtan

de hör myrornas

humlornas slummer

de hör steg från vida nalkas

de hör

de upplever

i ängens rådsring

öronen lystrar

allt är lugnt i dessa vindarnas dans

kom

slå följe med oss

harfolken skådar in i vindarnas rörelser

ringar lagda av luft

ur luft

snurrar

snurrar

hararna

harfolken

tager sats

följer ringarna i vindarna

allt är enat är ett snurrande hav

äldreharen

den helt i vitt

stannar

ser du min sköna så många domer

den sköna lägger huvudet lystrande på sned

domer menar du domar

hur menar du

vad är en dom

jo min sköna det är en ståtlig kyrka

med höga valv

med höga torn

vad annat är stormen än stigande ringar

hur byggdes torn

vad annat är stormen än stigande fallanderingar

i mitten är ögat

och ringarna

reser sig

möter spiran

eller kanske

det tror jag allt

att spiran lades i förstone

spiran

i spirande skönhet

skimrar ett guldklot

ett solägg

den sköna ser häpen ut

är ej

kan ej en dom vara ett utslag

av ett rättsligt rådslag

äldreharen den helt i vitt ler

slag är ej av råd

råder jag ej

mjuka tassar råder jag

äldreharen lägger huvudet lystrande på sned

vädrar in

den skönas svärmar av ilandetankar

ler kärleksfyllt

hur menar du min sköna

utslag

menar du en kliande prick i scharlakansrött

eller så

äldreharen skrockar

sådär mjukt som äldrevisa gör

den sköna

stannar svärmarna

lugna er nu

 hare du helt i vitt

låt mig höra

låt oss höra

hararna stannar

harfolken slår sig ned i lystrande

så gör den sköna

det var en gång

för länge

länge sedan

helt nära

i är

ty det vilket var det är

det vilket är det var

och i det är vi

så sträcktes tiden ut

till en lång lina

drogs från alla hörn och kanter

träden fick vara de hållande

tiden den spändes

till en lina

och det hängdes en mängd prejudikaten

i klykor på linjerna linorna

vindarna de sökte lösgöra

men vad hjälpte det

knutarna var ej av gordiskt slag

hårda var de

fyllda med trassel

vi såg allt detta ske

hur tvåbeningarna knöt och knöt och sträckte tiden

linjär

hur tiden än försökte vila ifrån det sträckta

så drog de hårdare åt

ja, stundtals kunde vi höra tiden skria i sträckbänkarnas tortyrkammare

det hände att linan här och var tunnades ut

vad kunde vi göra

vi bad de vackra till och de spann linan stark

för se vi visste vad som kunde ske om linan

linorna brast

vi funderade båd länge och väl

varför de sträckte tiden så

insåg de ej att de därigenom mer eller mindre

steg ur sina flöden

att de mer eller mindre blev punkter

av återhållet liv

och linan kan ni undra

tidslinjen

ja den visste ju att allt verkar i varandra

slutligen fann träden på råd

och vi med dem

träden susade

och susade

vindarna med dem

linan den löstes

sakta

helt obemärkt lyckades vi få detta att ske

ty ser ni

spindelmor hade spunnit trådar

vilka ersatte tidslinjen

och fåglarna fäste rena ark på linan

tråden

de tvåbenta de trodde allt var så som de hade bestämt

och det fick de ty vi visste att allt har läkebehov

så tilläts tiden att sluta linan

till den cirkel den en gång var

alltid

är

och det vet vi ju alla att cirkeln är ringar

av liv

och detta tillägger jag

att i och med att de spände linan

tiden så

begynte de avkunna domar om sig själva

vilka band deras händer samt fötter

därvid kunde de ej lösa linan de spänt

nu undrar ni säkert vad skedde

med spindelmors trådar

jo de är där

de är där

och så vackert glittrar de av regnets

gryningens droppar

så är det mina kära

så är det du sköna

äldremoder

så är det du äldrehare helt i vitt

och spindelmors trådar

är nätet vilket håller drömmarna levande

i skapande

skönhet

till oss

i allt i alla

tvätterskorna vid floden

tvagade lärften mot stenarna

eller kanske skrubbade

nötte

nötte för att få bort smutsränderna

runt kragarnas

likt snaror i svart

stenarna knottrades

sträckte händer

till hjälp

ofta blödde tvätterskornas fingrar

av allt det de såg allt det de hörde i flodens lopp

så synliggjordes

hjärtats röst