jag ser berget vilket mjukt kupar
handen
böjer sig till att lyfta havet
jag ser havet vilket så mjukt
böjer sig
följer havet
varför gör de så
jag ser bladet vilket darrar i
vinden
ser rötterna vilka ringlar sig ut
vida
jag ser stammen
ser barken
ser trädet
delarna vilka möter varandra
i fullhet i tomhet
i toner i tystnad
varför gör de så
jag ser vindarna
mer upplever vindarna
vet vad vindar är
droppar vatten möten
fågeln vilken lägger sig i
vindens händer
möten
möten
vari det mottagande är det
givande
det givande är det mottagande
det är ej växlande är ej
omväxlande
det är mjuka rörelser
snörper du samman munnen samt ser
stormar framför dig
så säger jag
se djupare in i stormarna
skall du se att lugnet
friden är däri
delarna möts ty därigenom
upplever de helhetens liv
varför tror du
vad ser du i pupillen
du ser pupillen vidgas samt dras
samman
pupillen vidgas i det mörker är
runt dig
vidgas i de stunder känslor
övermannar dig
armar vilka öppnas
omsluter eller omfamnar
höljer
så vidgas pupillen i omfamningsgest
pupillen dras samman i de stunder
ljuset
du ser ljust på eller in i
tillvaron
så pupillen visar dig
exakt det delarna visar dig
exakt det stormen visar dig
lugnet
friden
om händer tag ande
ibland kan det vara svårt se allt
detta
ord målar vackert samtidigt kan
ord begränsa i beskrivandet av liv
det är därigenom så vackert att
andas orden varsamt
tillåta orden vara dropparna
vilka stiger
vilka dansar runt krateröppningen
runt tomheten
där stenen landade
stenen kanske var dina tunga
tankar
vilka nu vaggas i havets händer
dina sinnen är tomma eller kanske
är de dropparna vilka svävar glittrande runt kraterhålet
tunneln
pupillen
tomheten
eller kanske stenen är dina låsta
tankar vilka nu vaggas
eller är tankarna dropparna
vilket är vad
ja det vet dropparna
dropparna är låt oss säga
dina tömda sinnen
dina tömda tankar
vilka nu inväntar intighetens
inbjudan
ty de vet
helhetens andning
hur tomhet är fullhet
hur fullhet är tomhet
jag ser berget vilket mjukt kupar
handen
böjer sig till att lyfta havet
jag ser havet vilket så mjukt
böjer sig
följer havet
varför gör de så
de andas kärlek
månstrimman rör vid mitt bröst
rör vid mina ögons inre dalar
ängder
däri vildblomstren sänder dofter
av gryningsregnens klarhet
månstrimman
sätter sig invid min huvudgärd
rör vid kuddens var
vi ler tillsammans
i det månstrimman skrider
till fönstrets nattblanka öga
lyfter av haken
vilken hindrar synen
viskar in i detta var
kuddvar
skakar kuddens var
vi ler förtjust
i det vi upplever kuddens vars
förtjusning
vi ler alla tillsammans förtjust
näri dunen flyger fria
andningen är fri
vi ler tillsammans i det vi ser
de släppta
gnistrande sända ljuskaskader
och jag upplever frid
månstrimman inväntar
mitt
vårt samtal
jag vet
att månstrimman vet
ty den väckte kornen med: det
finns någonting
sant är det att vi nedtecknat
du ser musiktermer
ters
kvart
kvint
harmonier
vi har nedtecknat centimer
septimer
millimiter kilotermer och tonvis
med ord
vilket språk är detta
vad för ord är detta
månstrimman glittrar
enkelt sagt är det
millimetrar centimetrar
merar
kilometrar milsvida
kilovisa tonvisa
så många isor
visa
rader med någonting
ser du lärften så vackert vikt i
linneskåpet
hylla till hylla
med lavendeldoftsmoln
stigna runt
rader med någonting i
snt är det att den vilsna
ständigt letar tillfredsställande substitut
i ting
i ting för att känna
för att undvika att gå till tings
med sig själv
med ting substitut för att få
erhålla en stunds
tillfredsställelse
för att känna sig vara någon
det är ej likvärdigt med att
uppleva liv
det är att känna sig vara någon
ett värde ett ting i en
värdeskala vilken ligger utanför dig
skåda in i templets skönhet
se detta tömda
detta tömda var
andas in den rena doften
se hur fjärilar
andningsluft
allt samlas därrunt
just för att fylla det tömda med
det tömda
allt är vädrat
är rent
fri i andning
upplev
doften
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar