de svarta bergen bar doken
ty bergen visste hur ådrornas
inre kunde blända insikten
ändå drogs doken av
de svarta bergen skändades
för en stund sjönk armodet in i ett
folk
månmoder vaggade dessa i sina
silverhänder
åren spred ringar solen steg röd upp
över bergskammar
det helade folkets hjärta kupar
kärlekshänder runt bergskälla
ur armodet steg insikten
ja
de såg bergen resa
över land över hav
vandrande
moln
bufflar med nosar tätt intill
marken
med klövar svävande lätta
de såg bergen lyfta nosar
bli vandrande hjordar
hästar med böljande manar
manar
stillhet in i tankelabyrinter
de såg bergen stiga in i berg
och de visste att bergen tog emot
deras händer
de tvagade sina händer
i bergets källa
trummorna började med en smekande
hand
tonen stegrades
stegrades
rörde vid deras hjärtan
de vilka rörde vid trummans hud
vilken väckte hennes stämma
slöt ögonen
de vilka lyssnade in
skred i långa pärlband in
klädda i vitt
helt vita dansade de
sakta
lugnt
rytmen stegrades
männen runt kvinnorna
kvinnorna i mitten
alla med armar utbredda
ringen
cirkeln ett sjungande hjärta
fljde hennes väckta stämma
hon fröjdades med deras fötter
deras rörelser nära beröring
virvlande vita molnföljen
elden i origo
eldvirvlar i skönhet
så var de
i denna dans
vita eldar
och
i gryningen syntes den vidvingade
den skarpsynte
sväva in över bergen
örnens vemodsstämma
ljöd ren
ljöd klar
och de insåg att örnens stämma
var det vackra vemodets stämma
i det örnen upplevde hennes
fröjdefyllda andning
elden den sprakar i spisens
stenhänder
katten spinner nattens lugnstilla
barnet sover med rosenbladskinder
modern vakar
med vaggandestämma
kölden immar rutorna
in i vackra stjärnkristaller
barnet sover
med rosenbladskinder
en ton
tvenne
trenne
fyra toner
fyra vägar
barnet bär en fyrklöver i hand
stiger in i den femte tonen
modern vakar med vaggandestämma
mid andas vinterblad
kölden immar rutan
in i vackra stjärnkristaller
barnet står nu
lyftes
kröp
reste
lärde sig
stå
gå
barnet står nu vid rutan
lyfter handen
vill se
vill se
ut
vidare
lyfter handen
gnuggar lätt
skapar tittglugg
med rosenbladskinder
med tindrande stjärnögon
toner vandrar
livsklanger vandrar
barnet bär gesten i handen
glas immar
rutor immar
i den rena linsen ser du klart
i det rena hjärtat ser du klart
ser jag klart
glas i bågar
glas i infattningar
barnen bär gester i handen
i händer
örtakorgar
det är min vilja se klart
elden sprakar i spisens
stenhänder
jag lyfte handen
putsade glaset med duken
ty jag anade
skymtade
gavs insyn
det var min vilja
det är min vilja se
klart
att
attesteras
mitt klarnade seende attesterar
aningens att
attribut
sigill
insignier givna ur hjärtats
stämma
så är det
det immade glaset viskar
hur sannheten påkallar uppmärksamheten
ur armodet
steg insikten
de vandrade långa vägar
de hörde barnets stämma
jag lyfte handen
putsade glaset med duken
ty jag anade
skymtade
gavs insyn
barnen bär gester i handen
i händer
örtakorgar
det är min vilja se klart
elden sprakar i spisens
stenhänder
i den rena linsen ser du klart
i det rena hjärtat ser du klart
ser jag klart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar