den blottade tiden
är det dragna svärdet
insikten
vidgas
se dig djupt in i ögonen
håll dig
barnet i din famn
stig in i denna tomhets oändliga
viska jag älskar dig
ja fanns famnen ej där med
mötesögon
med mötesansikte
vagga nu
ditt barn
hon den vidablå med malakitådrors
helandeströmmar
hörde stjärnans ljusa stämma
silverklangen ett mognat frö
det förtäljs så ofta att stjärnor
blickar ned
fylls av längtan till
kanske moder blå
viskar kom
hon den vidablå med malakitådrors
helandeströmmar
hörde stjärnans ljusa stämma
silverklangen ett mognat frö
ljöd vida i ängdernas moln
hon den vidablå
vände ansiktet till samt viskade
stigar till stjärnan
stigar vilka flätades samman i förenandeströmmar
stjärnljusa brukade sjunga in i
ängsdansens rörelser
stjärnljusas stämma väckte
mognaden i hennes röst
hon den vidablå sträckte synen
handen in i molnängder
däri stjärnljusa nu slumrade i
vakendröm
vågor sköljde tonande in
vidablå rörde vid stjärnljusa
kom barnet mitt
din väg har du så vackert lagt
vem är du
du vidablå
en av mödrarna är jag
se min kropp
skogar ängder
berg dalar
vattenblänken
vandringsfolk
varvid stjärnljusa såg alla klanger hon besjungit
såg dansernas rörelser
till dig kommer jag gärna
du får tala med min moderfader
här
och är n överens och jag i den
viljans ense mening så kommer jag
vidablå
slöt stjärnljusa i sömn
gavs av moderfadern barnets väg
och denna väg lindades barnet in
i
samt bars till vidablås ängder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar