att uppstiga
är ej att instiga
att instiga
är ej att uppstiga
dessa är
instigande i uppstigande
i nedstigande
i förenande av det vilket tros
vara riktningar
hon sade
vid stranden
i det bottenlösta
följ detta nät
trådarna i väven
håller oceanens
pärlor i fjärilsmusslor
pilgrimmar bar dem hitom in
hör
snäckornas havs
vindar
ljuda
så
hör du denna droppe falla
din själ är den öppnade skålen
din panna
är
vaskpannan
floden är isande ren
porlar
glittrande
rör vid stenars sömnvakande ögon
guldkornen lägger vi
i dina händer
de övriga kornen planterar vi
alla
i flodbädden
till spirande i kommande
och kornen är dina tårar
vilka andas alla tårars tårar
hör du denna droppe falla
ser du denna droppe falla
upplever du dig själv falla
det är vackert att fälla vingarna
sluta dem om
samt tillåta sig falla
i tillåtelse
i tillit till
att grenens fingrar håller dig
tar emot dig
detta falla är ej fällan
den vilken fångar
ser du hjortarna huru de rusar
skrämda
du viskar rop
akta
fällan
fällan är lagd
gillrad
en av hjortarna flämtar
rädslan löddrar pälsen
huden
ögonen är vida eldskålar
kom
kom vi släpper hjorten fri
så gör vi med varsamma händer
och i detta lugn ser hjorten
fällan
förenas med flocken av helhet
kom
vi skrudar denna gren
dessa fingrar med dig
med ditt fall
låt oss lyssna in i vindens toner
i ljusens toner
tag denna glaspenna
skriv med detta bläck
av
ur källan den vita
den historia vilken lyfter
smärtan av
vilken renar det vilket var in i
det vilket är i kommande
vilket är då kommande i är eller
önskar du säga nu
hör du denna droppe falla
ser du huru hjorten släpper
kronan
hjorten är en man
han rusar genom väggarna lagda
av väggar
ur väggar stiger trä
stiger träd
han lyfter dig
han bär dig
till den vita stammen
den vita stammen med de ständigt
röda bladen
du vilar intill hans bröst
han smeker din panna
han nynnar dig lugn
och sjön där vid den vita
stammens rötter
inväntar ert instigande
och de visas händer skall tvaga
edra sår
hör du denna droppe falla
ser du denna droppe falla
upplever du dig själv
falla
hur hela ditt väsen är denna
droppe
en gång vilken är en upprepning
ett ständigskeende
föll denna droppe
sjönk in i hennes hud
in i hennes ådror
steg så upp i den stund hon
väckte droppen
med varsamhet väckte hon droppen
ej omilt ej brådskande
varsamt i varsamhets närvaro
inom det skeendet steg droppen
upp i all fägring
upp
genom hennes hud
genom hennes andning
steg droppen
ser du spindeltråden
kanske droppen klättrar uppför
tråden
kanske droppen svävar
en av alla dessa toner
punkter
prickar
i luften
hur det sker
det vet droppen
nu är droppen ett moln
svävande seglande
ett drömmoln
kanske
kan
ske
molnet dras samman
andas in sig själv
och är nu
droppen
hör du denna droppe falla
ser du denna droppe falla
upplever du dig själv falla
hur vet du
vilken droppe du är i detta vida
hav
är det
egentligen
av betydelse
av betydelse
att dessa
skal
väggar
finns
allt är ju helhet
allt är
ett
vackra kroppar är ni givna
kroppar tempel hus
runt dessa kroppar skimrar ringar
eller hur
ringar
färgspektras
spektrum
vem håller i detta plektrum
vem frigör tonerna
och ser du detta med öppnade
sinnen
vad ser du
du ser
just
droppar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar