molnen samlas i skogarna
därovan bergen
därovan bergens toppar
en stigande skog
en stigande
rörelse
en stigande
stig
ande
därovan bergens toppar viskar
viskar i mjuka stämmors samrådan
om allt det
vilket vandrat
genom de grånade händerna
bergen sträcker händer
granithänder
i månsilver djupnar tonerna
i solguld djupnas tonerna
huden bleknar
i chock in i gråtoner
ur chocken stiger den seende
så är det grå
en väg
fylld med möjligheter
viskar
viskar i mjuka stämmors
samrådan
genom de grånade händernas
strimmor
säg
hur uppstår strimmor
du äldrevisa moln
strimmor uppstår
genom att de hårt knutna händerna
löses
genom att fingrarna säras lätt
ser du en hand knytas
för att slå hårt
visst kan handen slå hårt
visst kan handen slå ned och
fråga dig vad denna hand slår ned
vad är det denna hand slår ned
kanske slår handen ned motstånd
en sak skall du veta
detta är
att denna hand ej slår ned till
skada
den slår ned för att öppna det
slutna
den handen är det klubban är för
gonggongen
det hammaren är för städet
för spiken
klubban frigör tonen
hammaren frigör klangen
vilken skapar formen
spiken stadfäster
eller håller samman
den knutna handen
knutna
handen
kan också vara sluten runt en
gåva
för att gåvan hålles kär
för att gåvan ej skall falla ur
vari grånade dessa händer
de grånade ty de glömde andas
andningen blev flack
så gavs denna gåva
ur hjärtat steg den
pressade varligt ut fingrarna
det är i den stunden det sker
ljus sipprar in
värme möter
så tändas
stjärnvida
i detta mörker
vilket tynger axlarna
så sipprar ljus in
strömmar hjärtvärme ut
så skimras händerna
kanske är dessa händer
bergssonater
kanske är dessa hände
de händer vilka omsluter
grottan
grottan vari rosorna blommar
vari kristalltonerna vidgar
bröstet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar