regnet
tassar mjukt
droppar
faller
stiger
trådar spinns
av vad av vem
av spindelmor
av stjärnspinnerskor
regn
droppar
bubblor
svävar
trådar tvinnas
spinns
korgar flätas
delar förs samman
luftballongen lyfter
dig
hon hörde suckarna svepa
en ihålig andning
astmatisk
en vinande andning
vinande vingar
hon hörde suckarna svepa
likt dubbelvävd
sammet
kanske var det skynken vilka
lyftes
kanske var det damm vilket
virvlade upp
hon hörde suckarna svepa
likt dubbelvävd sammet
suckarna kunde ej förmås vända
den sträva sidan nedåt
eller uppåt
och hur skulle suckarna kunna
detta
utan att sprätta upp sammeten
vari det sträva
var vänt till varandra
hon hörde suckarna svepa
likt dubbelvävd sammet
suckarna kunde ej förmås vända
den sträva sidan
vare sig uppåt eller nedåt
och dessa uppåt och nedåt är ej
en real existens mitt barn
dessa nedåt samt uppåt är
ser du mitt barn
trollkarlen med hatten
ser du mitt barn
huru trollkarlen förtäljer
tingens vara samt ickevara
ickevara samt vara
huru allt finnes samt icke finnes
finns
finns ej
finns ej
finns
vem hör rösten tala
vem hör stämman ljuda
vem hör den vackerstämda rösten
sakta vika ut rosenknoppens blad
i bröstet
i templet med de vita
bågarna
ser du mitt barn
huru trollkarlen förtäljer
tingens vara samt ickevara
ickevara samt vara
huru allt finnes samt icke finnes
finns
finns ej
finns ej
finns
så var det
så är det med detta uppåt samt
nedåt
dessa skrives så
dessa målas så
för att du skall uppleva dig
trygg
ty vem
vem i denna kropp
i denna jordeform
skulle orka i en längre stund
uppleva
allts vävarandning
den sträva sidan mitt barn
är icke den orakade kinden
är icke askan vilken rakades ur
spisen
är icke sandpapperet
ser du mitt barn
hur trämakaren
skulptören
greppar sandgåva
strör in över papper
gnuggar ytan
mjuk
detta sträva mitt barn
den sträva sidan
rör vid den vilken suckar
utandas suckarna
hon hörde suckarna svepa
hon
jordemodern
tog suckarna mjukt i hand
förde suckarna in i ögonhand
ögonhamn
såg huru suckarna
egentligen undrade över sin tyngd
över sin egen tyngd
egenartad är denna andning
likt skor med allt för hårda
klackar
vilka beträder sjunksand
giv denna suckarnas stig
mjuka mockasiner
vilka glider mjukt över
sjunksanden
glider mjukt
gör skräddaren
vattnet räds ej
ej en droppe krusas
skräddaren sitter vid lågan
sömmar skruden till
gångstigen
med vita
kristallstygn
hon
jordemodern
tog suckarna mjukt i hand
förde suckarna in i ögonhand
ögonhamn
såg huru suckarna
egentligen undrade över sin tyngd
över sin egen tyngd
hur
lyckades den vilken suckade
knyta alla dessa tyngder in
hon
jordemodern
såg djupt in i suckarna
vidgade handen
och i luften
syntes lätta dun sväva
vilka var dessa
och från var
svävande dun
befriade suckar
den vilken suckade
tog mjukt tömmarna i hand
drog andan in
djupt
släppte andan
luftballongen steg
given färd av
elden
droppar
svävar
luftballongen svävar
droppar stiger ned
sitter på kvistar
diamantbårder
gnistrande
i varje droppe
synes en stjärna
innesluten ändå fri
urbilden av tillit
av sann trygghet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar