visst är det så att du inte tycker om jämförelser, detta är ändå en nödvändighet, en nödvändig företeelse med avseende till insiktsfull förståelse.
vad är mer verkligt;
Steget utanför dörren eller steget innanför dörren.
vad är utanför samt innanför
du är i ditt hus, inom din boplats väggar, du öppnar dörren och går ut, du går in i ut.
då är du åter innanför, det är inte väggar runt säger du.
visst är det väggar,
omgivningen är dina väggar
skulle luften tydliggöras är du inom en kubisk vas, en pelarvas, å andra sidan är du i luften och luften är i allt.
vad är mest verkligt
upplevandebart
det du möter/ser med ögat öppet eller slutet,
vad är verkligt
Vad är inte verkligt.
du vet redan svaret
Allt är verkligt ty du stiger in i det.
vi talar med varandra
du talar med en människa
vad är verkligt
Vad är inte verkligt.
genom att du stiger in i , är det verkligt,
genom ditt insteg upplever du verklighetsförankrat andeljus
det är mer påtagligt verkligt än handskakningen, papperet, pennan, beröringspunkten.
punkten är den bild vilken uppstod av insteget,
ändå är punkten ett behov
ett så viktigt behov, det behovet heter kännande närvaro, av detta upprepade kännande,
återvändande kännande
icke svikande kännande
vaknar
tilliten.
ur tilliten genom sant kännande vaknar upplevandet
ur tilliten stiger upplevandet fram,
upplevandet av närvaro i den gränsupplösta tiden
ser du sprickan
sprickan uppstår i det nära förestående mötet – två ytor är det vilka förs samman.
visst kan en spricka vara isär, men varför se det så, varför se allt i det negativa perspektivsljuset
se nu hur båda dessa ytor tar steget
de är i den ljusuppfyllda sprickan
det är rent ljus i värmemöte
människan
den fysiska
är en bild en gestalt för synliggörande av sprickan, människan är alltså ett ord, ett uttryck.
du kan skriva ett meddelande på en lapp, men är det meddelandet
eller viskningen innan
vilken sade;
minns
är handens smekning kärlek
eller viskningen innan
vilken sade
minns kärleken.
I andeljuset växer själens inre rörelse
in i stilla frid
av kärlek
genom ljus
genom värme
ur vilka allt skapats
Ur ljuset stiger andens verkan
ibland ser jag in i natten
med allt släckt
det är verkligen mörker
så sluter jag ögonen
känner mörkret
det är
varmt
varsamt ber jag ljusen
vakna
vandrar till fönstret ser
markerna i mörker
ser stjärnor
speglas
ord stiger
fram
in
i
jag upphör
allt blir
du
du är
människa i du
du är där
du
speglar
ljusen
genom
din värme
minns det
alltid
det leende ansiktsljuset
budet talas tydligt genom det leende ansiktsljuset
det leende ansiktsljuset är så mycket mer än det omedvetna ordet,
det leende ansiktsljuset är budskapet
är stjärnorden
det leende ansiktsljuset är att instiga i ljusets värmesfär
är att känna ljusmantels värme falla ned över
det är att stiga in i det skira gryningsljuset
detta för att bli
bli i det leende ansiktsljuset
finns det en skillnad på ett bud och ett meddelande
det finns en skillnad, lätt beskriven med meddelandesignal samt meddelandebekräftelse
signalen är inspiration
budet är imagination
bekräftelsen är insikten
Intuitionen vaknar alltmer i inspirationens ljus.
Vad är mer verkligt än det andra;
Rösten i telefon eller rösten från vår – från hjärtgården.
Varför är det så svårt att ha den tilliten
Därför att människan gör tegelstenar
Du har skrivit så många gånger: människan har givit gudarna namn för att förstå innebörden
Med dessa tegelstenar har hon byggt, inte lagt en slöja, hon har byggt en mur, denna mur vittrar
Vittrar sönder
Jordbävningar är ett resultat av detta
Fader förlåt dem ty de veta icke vad de göra
O andeljus
förlåt dem ty de veta icke vad de göra
detta
är
Hjärtats bön
åter tillsäger vi er- vi straffar aldrig.
ser du
enkelt:
tv-n för att se bilder/bildskärm
telefoner för att tala långväga
bilen, flygplan med mera för långa resor
överallt finns dessa bilder
gåvor givna vilka blev blir överkonsumtion
allt intaget i överkonsumtion gör att magen däser, bildligt uttryckt: spricker.
Pengar
det är sant, dessa har kommit att påverka på ett sätt vilket ej var nödvändigt.
du behöver inte vidga blicken globalt
det finns – har funnits skolor för barn för ungdomar.
lärandeskolor
”uppfostrande”skolor
konst – vetenskaps ”uppfostrande”
varför skriva uppfostrande inom citationstecken
därför att uppfostran har vandrat vida vägar från ursprunget
pengar var det,
dessa skolor var i sin linda, embryon, foster, spädbarn,
barn – andliga barn
de hade många föräldrar
pedagoger
till dessa skolor kom föräldrar med barn
ser du den mångfaldigade lotusens gyllene ringar
alla dessa värnade om
vårdade, vägledde barn genom
vetenskapens konst
genom konsternas vetenskap
det vill säga, genom paradisets sånger.
paradissång.
denna sång blev paradigmsånger, då maktstyret gav dem pengar
skolorna tog emot
skolorna valde detta
Varvid källan sinade.
källan sinade; hjälpargärningens hjärtsång sinade.
Deras händer förtvinade.
Dessa skolor har genom pengar blivit mumier.
barnet är inlindat i pengar
är mumifierat, balsameringsörterna är de vackra orden; citatorden.
Så är det globalt sett.
nu säger ni genast; det finns rika och fattiga länder
Finns det verkligen det.
Eller är det så att detta är bilden av det människan gör med helheten.
du ser att de vilka gjort dig illa har gjort det, du börjar uppstiga ur din känsla – inlärda skuld.
du ser att de gjort dig illa, du ser vad du inte – det går inte att uttrycka det annorlunda – du ser vad du inte vill ha i ditt liv.
Du ser hur livet skall gestaltas enligt pardissångernas hjärtbud.
det leende ansiktsljuset är den globala kärleken
globalitetstanken kan mycket lätt överföras till den enskilda, det enskilda in i minsta detalj.
vi har nämnt flödesljuset
flödesljusets strömmar är det rena öppnade flödet
där intet in i minsta detalj är avsnörpt/snörpt av.
du ser markerna täckta av snö
gör det att markerna under icke är
du bär kläder
gör detta att din hud din kropp inte finns, icke är.
börja utifrån:
kläderna är en gestaltning av din kropp
kroppen av din själ
själen av din ande
anden är i andens ljus
detta ljus är flödesljuset
du undrar varför din kropp är sjuk
den är inte sjuk, den bär längtan till svar
åter är det detta med bekräftelse, vilket i vissa kretsar skys ”som pesten”.
åter säger vi;
allt har behov av bekräftelse
av bejakelse
allt.
inte de surrande bekräftelseattributen
det leende ansiktsljuset
icke begreppen av det vilket är bekräftelse
globalitetstanken kan mycket lätt överföras in i minsta detalj till i av med det enskilda ty den är det enskilda samt därmed helheten
det sker en paradigm – ett paradigmskifte
rosens taggar är helade
murens stenar öppnas
Murbruket blir åter jord frökraften är enorm i livsvilja.
Det är så svårt
det är
så
svårt
att öppna svepebladen
det är
så
svårt
att vika ut foderbladen
sömmarna är lagda
tusen gånger tusen om varande
tusende skaft förutan hålsöm
en gryningsdroppe
föll in
vidrörde mitt ögas slutna dröm
lindar armarna runt mig i hundrade vars
skörhet
hur jag än söker förstärka sömmarna
en gryningsdroppe
föll in
vidrörde mitt ögas slutna dröm
innan jag ens hann ana
innan jag ens visste
fann droppen vägen
in
rosengång vävas runt pannan
Jag tillsäger er öppna er
Så fylld är natten
natten
är så fylld
vackerfylld
fylldvacker
av tystnad
blickar
ut
sluter ögon är
är icke
ser de höga bergens
vackra ryggrad
andas ren klar luft
skogar är
är inte
boplatsen andas skimmervakan
stiger in i nattens mjuka hav
vita vågor gnistrar
snuddar
nuddar
vid himlarna
allt upphör
i är
fylls av djup visshet
färger omsluter
förtäljer
vägar
mönster
spår
leende ljus
fyller innervägar
stiger
fyller ögons brunnar
fyller
leende är ansiktet
leendeljus
står i snöhavet
lyfter snövatten över
över mig
står i snösjö
i vattenfall
renas
renas in i befrielseljus
lyfter snömantlar upp runt
är
en
snöblommeknopp
mina fötter
är
hjärtbladspärla
hållen varsamt av ängshand
hör vindar leka
smygande smekande lätta rörelser
ser hör vindar linda
lindas om
varandra
leende
så
från fridens kristallklara klippor
höres det stora
mässingshornet
ljuda
tömmer mig förs in i mitt innersta
min hud är svepeblad är foderblad
med innervilja
viker jag ut min kropp
står i krona av djup vilja
känner glöd andas
vindar lindar
lindas om varandra
leende
så
från fridens kristallklara klippor
höres det stora
mässingshornet
ljuda
fyller mig med mitt innersta
ur glöden vaknar lågor
slöjor skimrande
fylls av
djupvärme
rör vid värmens inre
sanna väsen
andas
andas
lyckovacker
glöder
fylls
breder ut vingar
är i luften
dyker
svävar
stiger
följer
faller
fångas
mjukt
är i jordeinre havsinre
lyfts högre
i
är
tyngden släpper är lätt svävande frivacker
skimmervakan andas boplatsen
inte(allt) är
är skogar
andas
ren klar luft
de höga bergens vackra ryggrad
smeks av grynings händer
öppnar ögon
blickar in i tystnad
vackerfylld
så är
natten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar