Visst är det vackra vägar vilka skapar förståelse för inre vägars ljus i det yttre.
Bilden av snön: i min värld är snöstjärnor regnbågsgåvor, snö sägs vara kall, snö är klart ljus därigenom värme
däri ren kärlek
detta smälter in i våren
blir vår sommar...
allt liv
är
skönhet
var inte rädd
tro på rörelsen av är
vad är snövallar
vad är vallar
blir detta kaos
nåväl snö faller
virvlar
ibland uppstår det kastvindar
vidhänder slungar ut snö
skulle solen lysa då skulle detta vara enorma ljusexplosioner
strålande gnistor av regnbågsljus
regnbågsgåvor
de flesta har en bild av vad snö är
snöstjärnor
unika
vackra
då solen inte lyser är de matta
då solen är hos dem upplyses de
då solen är med dem
strålar de
då månen inte skimrar är de matta
då månen är hos dem upplyses de
då månen är med dem
tindergnistrar de
den gnistrande snön, varandes regnbågsgåvor, snöstjärnor vilka är det kristallrena kristallrenade klara väsendet genom av havens livgivande strömmar.
Det kristallrena väsendet
se hur detta väsen smälter, allt rinner av
allt vilket icke hör till
rinner
av
allt vilket icke hör till dess väsen
väsens kärna
stjärna
hjärtstjärna
rinner
av
droppe famnas av hand
fryses åter
så vackert
är
är
snöstjärnan
kristallren
kristallrenade väsen
är
liv
du har skrivit om droppen, detta vackra väsen vilket alltid är dig nära
du ser tåren frysas
den är en snöstjärna
solen
solljuset lockar värmen att stiga
snö smälter
mycket lägges inom väsendet egentligen utom likt en pansarhud, du tycker inte om att använda skönheten i liknelser, men vad är mer lägligt att använda än just is samt snö.
längtan till liv, till kärlek, till sann tillsammans uppfyller.
pålagringar
avlagringar gör motstånd.
solljuset värnar starkare om
en droppe faller in i hjärtat, inte en utan många droppar stiger dans upp
droppen mångfaldigas
det är detta vilket sker i smältningen
du vet att hon tar emot det medvetna arbetet, reningens kamp. ja, vi säger kamp ty detta är en vackerkamp av helt annat slag än den människan använder sig av.
snön
snöstjärnan smälter rinner in i hennes händer
däri sitter nu barnet vid berättarelden i hennes händer
varsamt frågar hon
barnet berättar
hon lyfter ur
med mjukhänder tvagar hon barnets ögon
med mjukhänder väcker hon barnets hjärta
i liven finns ibland stora vidsträckta isar
det vilket sker är att tårfloder väckas
väckas då livsviljan vaknar
livsviljan hjärtroten
viskar mjukt
var inte
rädd
vakna
se dagens ljus i nattens stjärnor
det är en vacker bild du skrev; jag är van det är bara att följa strömmen se var dess strandkänning är. så enkelt är det, detta vet snöstjärnan
regnbågsgåva
det finns alltid två rörelser
detta
dessa väver i mantran likaså
detta väver i mantrarörelser likaså, du ser i allt klarare ljus ja, du har uppmärksammat att du skriver ordet vackert framför det mesta
denna gest förändrar hela ordets rörelse
ordets rörelsegest
innebördsgest
så susade vinden ett ord
innebördsdag
så skriver du
vackerdag
innebördsdag
innebörd
inne
börd
innebördan
innebördande
inne börd ande
inne börds ande
känner doften av jord
bördig
mylla doftar
rik
ur ficka
ler
frööga
bäddas om
omljus
auraandning
om bäddas av berörande händer
innebördsdag
ser ordet
fylls av dess skönhet
innebörd
bordan
fullbordan
så skrev du till en ropande;
vemod kan vara
vackerstilla
detta
då vi inser vemodets källa
isar smälter
ofta
däri
andas
tänd levande ljus runt dig
andas
se ljuslågan
brinner hög
finner ro
stillro
andas
du håller orden i handen
i hjärthanden
du förmedlar dem
andas
andas
havet är inte en våg
havet är cirkeln
allt är cirkeln
upplev
stilla rörelse
de ord vilka icke är du
silas undan
andas
andas
vandra i markerna
tillsäg orden
andas ord andas
låt oss vandra
med varandra
andas
andas
vila i markers händer
*
Andas låt icke vansinnet greppa din hand
*
ser den sanna närheten
då rymden växer bort
helhet
liv
nära närhet
*
ordvilja är icke ordvill
ordvill är icke ordvilja
det är stundtals av godo att befria dig i ett stadium hopp löst het
av hopp löst het du har ofta stannat inför detta löst
det är inte lös i bemärkelsen hopplöshet.
hoppet är löst ur hetta
detta är att ett skeende ordnas metodiskt, medvetet, rent utan gjord verkan.
du ser ”olika” sjöar var natt, skivor är det
denna natt var det en sandstensskiva
onyx
vilken snurrade
det är en lugnsakta rörelse
stenar steg upp ur skivan
små stenar nästintill svarta
stenarna vibrerade av rörelsen
lades stilla
vi har förtäljt dig om ickedöden, i detta avser vi att bruka termen död.
den döde vandrar in i en ”ny” dröm så har vi sagt, så är det.
döden är en dimensionalitet, därvidlag kan de döda vilka var är nära nå de levande vilka var är nära älskade i smärtsituationer, då de levande har det svårt. de döda kan även dela ljusstunder.
hur sker detta; himlarna kan inte fyllas av mängddöda i de proportioner mänskligheten tagit. själarna vandrar låt oss säga hastigare, fortare i denna mänskliga tid.
det dessa själar har att uppfylla – slutföra sker låt oss säga över gränserna. gärningsstegen lever i fler själar kroppar inte samtidigt ändå samtidigt. dina föräldrar stiger fram, de har svårt att glädja sig med dina egna lyckosteg, de vill gärna vandra dem, på ett djupare plan gläder de sig. de stiger fram av oss ty det ger dig förklarande ljus ger dig klarhet .detta förtar inte udden av det vilket gjordes i dig, det förklarar dina upplevelser.
du måste inse att människor har tillfogat dig smärta, har gjort dig illa
du måste ta avstånd från dylika beteenden.
du är
har alltid varit i rak nedstigande linje
stjärnljus
rak nedstigande linje; det vill säga i ditt själv.
kärlekens ansikte
meningens kärlek ansikte
kan förändras, vad är det vi säger utbrister du;
den ande vilken är förändras ursprunget förändras icke
det är ett stort pusslande innan allt faller på plats på grund av alla motstridiga vill
ordvilja är icke ordvill
de stilrena orden är svåra att förstå; dessa ord står i ljusklar klarhet
hur kan dess ansikte förändras
se träden
se blomningen
se livens liv
alltid framträda så kallat så kallan återvända återvändande
liv är en
böljande
samväv
Du ser ”olika” sjöar var natt, skivor är det
denna natt var det en sandstensskiva
onyx
vilken snurrade
det är en lugnsakta rörelse
stenar steg upp ur skivan
små stenar nästintill svarta
stenarna vibrerade av rörelsen
lades stilla
du såg med smärtögon ut genom fönstret
kylan andas
träden är
snögestalter
kronorna är skålar
skålar fyllda med blåsilverljus
blåsilverljus
omfamnar ögon
i detta är
upplever ögonen
purpurrött
guld
ur den sammanfamnen skapas
prismaljus
alla färger är där
hela ditt väsen töms
du ser luften framträda
luften gnistrar
gnisterljus målar fram luften
vindarna sover ro
iakttagande dröm
spinner
spinnande
ro
gnistrar
dina ögon öppnas
de stängda locken
ur djupet strömmar källa klar
du upplever våren
vårbäckars porlande smekande stenar
fransar sveper
ögonpenslar målar
prismaljus
du ser luften gnistra
dina ögon gnistrar
smärtbefriade
du ser
luftmålning
luftmönster
sanden gnistrar
fallstiger
hand smeker stilla jämnyta
ur bröst lyftas färger
barhimlad målar
stjärnhänder
mönster
alla färger
hela ditt väsen töms
i ökensanden framträder
mönster
sandmålning
sandmönster
vindar vaknar mjukstilla
ur sandens mönster stiger skiva av onyx
hon är skrudad i jordeklädnad
håret är frisläppt
trenne fjädrar
niofalt är
däri
eldfolken är samlade
solen brinner
rödvarm
hon lyfter trumma sjunger med hög klar stämma
vindar för vidare
hon sänker trumma
blickar vida
handen den högra är kupad runt
hon sveper vinge
skiva av onyx cirklar sakta
små stenar rullar ut över vibrerar
finner rytm
lägges
stilla
hon tyder tecknen ler värmedjup
bugar sitt hjärta ödmjukt
ser eldfolken vandra in i västan
ur deras händer skrider regnbågsfolken vida
i himlars mantlar strålar stjärnor
lägger deras händer
om varandra
hon ler varmdjup
du ser med ljusögon ut genom fönstret
kylan andas
träden är
snögestalter
kronorna är skålar
skålar fyllda med blåsilverljus
blåsilverljus
omfamnar ögon
i detta är
upplever ögonen
purpurrött
guld
ur den sammanfamnen skapas
prismaljus
alla färger är där
hela ditt väsen töms
i vackerväxans skimmerljusandning
i denna bild lever alla nattens dagens ord:
sandmönster, luftmönster, luftmålning, vackerväxan
*
vackerväxan
träden fäller snöblad
vandrar luft
så vill jag
vilja
falla
vackerfalla
mjukstilla
i din famn
veta
visshet
vagga
vagga
vindmjuk
smälta
vattna
vattensångs
blomning
luften
gnistrar
kunde jag
gnistra så
ljusstänka ögons mörka tjärnar
solhand rör vid träd
träd snöhöljda
händer
i denna dag vill jag bara falla
vackertrött
falla
genom
genom det vilket kallas rum
min modvilja är att se tar du emot min vingbristan
vackerväxan
i våren fäller träden sömnen
drömsömnens verklighet
synliggörs
i sommaren fäller bladen
drömdoften
av liv
i hösten fäller träden löven
drömsvarande
till liv
i vintern fäller träden snöblad
drömljus förinnerligas
inom
i denna dag vill jag bara falla
vackertrött
falla
genom
genom det vilket kallas rum
min vågavilja är att se tar du emot min vingbristan
vackerväxan
*
vad är en boplats(ej publicerad)
det är
hemma
vad är hemma
det är
andningsljus
auraljus
det är
lyser upp
upplyser mörkret
*
Upplev
lev dig in i rörelsen av två strömmar
slut ögonen
hör
sjöns sånger
känn vinden
i fjärran höres förs fågels sång nära
du hör årors jämna rytm
känner hur båten förs framåt
du hör åror lyftas
årsång
du hör dem doppas i vattnet
du ser vattnet delas
åran sänks in
ringar
cirklar
åran lyfts du fylls av ljusglittret
du är i rörelsen
båten förs framåt
fram åt
till
med
ställ dig stillnad
för en hand uppåt
den andra ned
låt händerna segla upp och ned
jämn rytm
var i rörelsen
helt i rörelsen
upplev ljusströmmen
upplev värmeströmmen
i mitten
möts de
upplev att det i detta möte skapas
skapas en cirkel
eller varför inte en bubbla
en såpbubbla
en regnbågsbubbla
denna spricker inte
i mötet skapas en kropp
en livsvärdeskropp
en livsvärdskropp
se hur denna kropp frigörs var gång rörelsen frigörs från komprimeringspupillen
ljuset ”hämtar” upp
värmen kännandegör
*
din hand
din vackerhand upplever
smärtregnen
smeker i varsamljus
min kind
mina ögon är stjärnbrunnar
drick
älskade
drick
stjärnljus
känner dina vackervingar om
somnar stilla
in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar