vi har förtäljt dig om ickedöden, i detta avser vi att bruka termen död.
den döde vandrar in i en ”ny” dröm så har vi sagt, så är det.
döden är en dimensionalitet, därvidlag kan de döda vilka var är nära nå de levande vilka var är nära älskade i smärtsituationer, då de levande har det svårt. de döda kan även dela ljusstunder.
hur sker detta; himlarna kan inte fyllas av mängddöda i de proportioner mänskligheten tagit. själarna vandrar låt oss säga hastigare, fortare i denna mänskliga tid.
det dessa själar har att uppfylla – slutföra sker låt oss säga över gränserna. gärningsstegen lever i fler själar kroppar inte samtidigt ändå samtidigt.
de stiger fram av oss ty det ger dig förklarande ljus ger dig klarhet .
detta förtar inte udden av det vilket gjordes i dig, det förklarar dina upplevelser.
du måste inse att människor har tillfogat dig smärta, har gjort dig illa
du måste ta avstånd från dylika beteenden.
du är
efter detta skrev jag snabbt;
om vi nu bortser från att detta är runt mitt vara öppnar upp till allmänt vilket det mesta av de bilder de giver mig är, det rrent för mig publicerar jag inte,
om vi nu bortser från att detta är runt mitt vara, innebär detta att vi skall vara mer varsam med de vi möter, vara mer varsam med de vi tillåter beröra oss, de vilka var tagare bär begärslängtan åter
*
vackergivande
givandevackert
ord kom
skall skriva vacker efter,
detta för att vända negativiteten snarare negationen av mitt liv till positiv andning.
såg länge på detta sammanhang
åter förs jag till
vad ser jag; de gamla folken blickade framom in i framtiden därigenom såg de bakom
då i rent klart positivt ljus.
den negativa historien
mediahistorian
blev därigenom ljusförklarad.
blickar vi då framåt med vita ögonljus
det är att styra hemåt.
de gamla folken vilka är de nya
de nya folken vilka är de gamla
vilka är är
såg in i stjärnorna
hur skall detta vävas samman
de rena vita ögonen utan gjord bild
mineraltankebefriad blickar framåt
genom att skriva vacker ex, ljusvacker, varmvacker, glädjevacker, älskadvacker
skapas ett vackert livsrum.
blicken är fokuserad, medveten framåt, varje steg skapar vackerhet.
ser en brud vandra uppför
upp för altargången
altarstigen
ansiktet bär slöja
slöjan skimrar över hennes ansikte av hennes ögonljus värme
i händerna håller hon en vit lilja
en vit lilja visandes hennes tankerenhet klara klarhet
de rena vita ögonen utan gjord bild
liljan är omgiven av röda rosor,
blodrubiners röda färgskimran daggens droppar tindrar mildljus klara
brudens skrud är vit
enkelvit
du vet inte hur du skall skriva; är det pärlbroderier – visst är det så i dessa sammanhang existerar icke broderade sanningar, är det pärlbroderier eller pärlor strödda över; visst är det så i dessa sammanhang strös inte pärlor till de vilka icke vill se, varför säger vi så; det skulle smärta dem alltför mycket/högt. i den stund de lyfter av sig inte vill. då ser de pärlorna.
visst är det broderier visst är det pärlor strödda, inte förströdda.
vad ser du
jag ser pärlor vilka är strödda är broderade i hennes skrud, så vacker faller den i mjuka veck, en vit sandökens hav, levande andningssteg, vågor mjuka samtidigt klara linjer, veck. dessa pärlbroderier är pärlrankor är slingor av murgröna med ögonljusblommor.
skruden slöjan släpar efter.
hennes blick är riktad framåt.
hon möter ser vackra fönster glasmålningar ljusgenomlyst värme fönstren är mycket vackra, glasfönster; röda, blå, gröna, gula,
stjärnjungfrur dansar
dansar gryningsljus.
altaret är där med linneduk
med blommor
med ljus.
församlingen, anhöriga/ an hör iga, vänner sitter bakom,
hennes blick är riktad framåt
han väntar henne
deras händer lägges om varandra
varande.
varde.
i den första strofen ser du hur hon har gjort/tillverkat bilder framåt, därvidlag gifter gift er, de sig med den tillverkade bilden,
gift är ett gift, det finns serum.
hennes ansikte är icke täckt av slöjan, varför skall ansiktet vara täckt, det rena är färgat.
i denna strof är icke liljan i buketten
rosorna är en aning mattade
rosorna ger intryck av att ha varit i kyla, bladen är frostbitna med mörkare stråk av detta skeende, innehar icke kraften att lyfta,
för varje steg repas slöjan skruden
så är det
för varje steg finns ett bakom
samman”taget” blir det livsrum, där
i denna strof är ordet vacker satt/skrivet/ditlagt framför är är.
i den andra strofen ingår de vandrar de in i det helgade äktenskapet
liljan är i buketten rosorna är fräscha
slöjan täcker hennes ansikte
böljar vackert efter
i denna strof är kärleken deras vilja
det finns inte gjorda bilder
de möts i är
därigenom blir varje steg vackert
vacker är satt bakom
vad är detta; du finner det märkligt, det är din människotanke vilken förvirrar dig.
detta är;
blicken är riktad framåt/framom därigenom blir det sammanfyllda livsrummet vackert,
vackert blir en ändelse en posivitetsändelse om varje steg
den själ, det väsen vilket blivit lärt, vant sig vid att det vilket såg vackert ut, var vackerljus framom blev slag bakom, vänder detta skeende. det behöver inte bero på gjorda bilder, barn gör inte sådana bilder, det är en vacker gestgivande bild.
varsamt lyfter han slöjan kysser hennes ögon ljusa
i sagan har det ofta för det mesta skrivits; så levde de lyckliga i alla sina dagar.
varsamt lyfter han slöjan kysser hennes ögon ljusa
så lever de lyckliga i alla sina dagar nätter
nätter dagar
de rena vita ögonen utan gjord bild
*
det går inte
det går
det vore icke av godo till godo att upplösa samtliga negationer
allt har en spegling
så har allt två strömmar
sammanvävande
allt har en spegling
förutan denna skulle ögat slockna
genom medvetna val
till svar
till det egna
det egna vilket är vårt gemensamma hjärta
väcks det medvetna ögat.
*
skymning
så oändligt vacker
så modstilla
en havande kvinna
föder
stjärnljus
fingerljus
strålar
berör
rör vid
marker
droppar pärlor skapas
i natten slår
bladen ut
strör tecknen över
in i
marker
i drömsalar
vävas
svaren
till
liv
silverblå andning
vitsträckt lärft
slända spinner
tråd
skytteln
är en kanot
paddel klyver yta
vattenblomma ler
blad skingras
famnar om
väven skimrar
afton
aftonguld
brinner i randen av skog
spegel
sjöspegel
andas
vid eldar sitta de
berättarfolken
orddansaren
visst är det så
själen är ett barn ett fjärilsbarn
fylld av lust av vill vill springa dans
hör en droppe vill vill skutta droppe
hör en fjäder falla vill vill sväva dun
känner ser upplever
vill vill rörelse
i detta rike lever orden
är orden
orddansare
visst är det så
dansen är icke extas
extas bortanför
är borra ned fötterna i hennes händer
visst är det så
*
pengar har gjorts fördolda
människan tycker om det fördolda
hon skall se att det fördolda icke är dolt
det stiger fram i kärlek
visandes att pengar icke innehar makt
*
du är mig nära
stundtals är vi där innanför
det stora ögats pupill
tillåts att mötas
*
högsäten
gjorda herradömen
det falska högmodet
fanatism
förblindelsens redskap
hör ickeord om de vilka är innanför samt utanför
om högre samt lägre
så är icke människovarandet
människovardandet
allt är
helhet
gurus
så kallade herravälden
så är icke meningen
med liv
*
Ödmjukt
mina ögon föds in i kärlek
älskade
mina silverklockor
var det
silverklockor sjöng
med mina fötters danssteg
ödmjukt leende tackar jag dig Moder
i glädjeljus
mina läppar var det vilka snuddade
vid dina läppar
ödmjukt tackar jag
dig vind
mina fingrar var det
vilka smekte din hudskimran
ödmjukt tackar jag
dig hav
mina slöjor var det
vilka böljade i dansen liv
ödmjukt tackar jag
dig eld
min hjärtsång uppsteg
för dig
ödmjukt tackar jag
er stjärneklanger
vida
så satte vi oss vid elden
på knä inför varandra
så skimrande
vackra
våra handvärldar flöt samman
andades lätta
särades
fördes
av lyssnan
av längtansvilja nära
fingrar ljusvackra
fjärilsvingar regnbågsdun
rörde vid ansikten
ögon smälte in i varandra
så vandrade vi vida
i källans sånger
sakta löste du min klädnad
jag satt helt stilla
rörd vid hjärta
klädnaden föll i mjuka vågor
i en krona i en lotus
var min kropp
seglade
havets ljusströmmar vackra
du lade mina händer till ditt bröst
rör vid mitt hjärta
jag rör vid ditt
jag rörde vid ditt hjärta
mina ögon fylldes av tårar
du tillät mig se ditt sanna
jag vågade se
en isande vind väckte mig ur drömmen
musiken var tyst
släckta voro ljusen
upplevelsen av din närhet är nära
varmvacker tack
att du är
så bad jag ljusen
skimra in i dagen
såg lågors slöjdans
mina ögon föds in i kärlek
ödmjukt tackade jag natten
neg djupt inför gryningens bud
ser de rena vita ögonen utan gjord bild
ödmjukt(publicerade versionen)
mina ögon föds in i kärlek älskade mina silverklockor var det
silverklockor sjöng med mina fötters danssteg
ödmjukt leende tackar jag dig
Moder i glädjeljus
mina läppar var det vilka snuddade vid
dina läppar
ödmjukt tackar jag dig vind
mina fingrar var det vilka smekte
din hudskimran
ödmjukt tackar jag dig hav
mina slöjor var det
vilka böljade i dansen liv
ödmjukt tackar jag dig eld
min hjärtsång uppsteg för dig
ödmjukt tackar jag er stjärneklanger vida
så satte vi oss vid elden
på knä inför varandra
så skimrande
vackra
våra handvärldar flöt samman
andades lätta
särades
fördes
av lyssnan
av längtansvilja nära
fingrar ljusvackra
fjärilsvingar regnbågsdun
rörde vid ansikten
ögon smälte in i varandra
så vandrade vi vida
i källans sånger
sakta löste du min klädnad
jag satt helt stilla
rörd vid hjärta
klädnaden föll i mjuka vågor
i en krona i en lotus
var min kropp
seglade
havets ljusströmmar vackra
du lade mina händer till ditt bröst
rör vid mitt hjärta
jag rör vid ditt
jag rörde vid ditt hjärta
mina ögon fylldes av tårar
du tillät mig se ditt sanna
jag vågade
se
ödmjukt leende tackar jag er alla
en isande vind väckte mig ur drömmen
musiken var tyst
släckta voro ljusen
upplevelsen av din närhet är nära
varmvacker tack
att du är
så ber jag ljusen
skimra in i
dagen
såg lågors slöjdans
mina ögon
föds in i
kärlek
ödmjukt tackar jag natten
niger djupt inför gryningens bud
ser de rena vita ögonen utan gjord bild
vi möts i det stora ögat
täckte
människovindarna blåser hårda i dessa vandringar
i natten vandrade skönheten vida
silverskrudad skirblå
vit andedräkt rörde vid gnistregnen
grenar bugande mellan himlars jordar
bågar skapade av
mångfaldigade
prismafjädrar
så rena så
klara fyllde
med värme
varmt
ljus
stillnad rörelse
slöt mig i
famnen
i mina händer brinner låga
i denna dag är alla fönster täckta sitter naken vid berättarelden
låga ur mina händer bad elden vakna håller dem utbredda
älskade inte vet jag varför svartdokets stenslöja föll ned över mig
detta vet jag
det är för att jag skall berätta för människokvinnan vad sorgen är
berättarvind kom till mig
eld rördes vid mjukt böljade
lågors slöjdans
med värme
varmt
ljus
tvaga stenarna i dina tårar
så gjorde jag
slöja skimrade i skimrande värme tyngden var icke mer
ur det svarta skimrar nattens juveler
smyckemakarens fyllda kärlek är däri
ser du min människokvinna
svartdoket är icke det du tror är stentyngd
detta dok är värnande vingar
sorgens vingar
vilka håller dig
i stilla rörelse
se smärtans floder
lyssna till rikedomen
vredgas icke då jag säger så
jag vet det gör ont
jag ber dig
lyssna
älskade
berättarvinden mjuksvepte in genom huden
för en anings stund rös jag
berättarvinden rörde
smidigt vid varje vrå
så varsamt
så vackert
själskvinnan gnuggade sömngruset ur ögonen
kände rörelsen stilla dig i en stund jag vet att du vill
röra dig stilla dig följ min rörelse hasta icke orden är
i dina händer i ditt hjärtas värme lyssna
lyssna in upplev dina rötter allts rötter
sträck dig in i stjärnsalar
dansa tillåt orden
dansa följ
rörelsen
därför vandrar jag med markerna lyssnar in varje steg
rör vid varje grässtrå varje jordkorn varje frö
varje sten varje blomma
därför rör jag vid allt
ty kanske är detta min sista stund här
mina händer
mina ögon
hela mitt väsen rör vid
tar avsked
älskade jag tar inte avsked
för avskedet
det höjer min kärleks värnad
ödmjukt bugar jag mig inför dig vackra eld
inför dig vackra berättarvind
ber er fyll mina händer
med lågan ni
en gång
gav
i löftesrikedom
älskade
jag skrudar mig inför mötet med dig
tillåter de täckta fönstren att flyga fria
upplevde du
så jag längtar friflyga
breda ut
vingar
springa
frilöpa
så trött
i natten river jag alla väggar
väggar alla
mina ögon föds in i kärlek
älskade
hörde du silverklockornas klanger
där du sprang med markerna
upplevde du vinden snudda
kyssa dina läppar
smeka din kind
dina ögon
upplevde du vattenpärlors dans
över din hudskimran
upplevde du
eldens
slöjdans
hörde du stjärnklanger uppstiga
upplever du doften
av är
*
lyckoregn
du lyfter lyckoregnen in i mina öknar
vattnar stenarna
med liv
blodsrubiner skimrar
jordei
hjärtbladen spirar
synes i skimrande jords
gömmavackers aning
De sveper in är vita vingar
Sveper om
Lämnar
Är svarta vingar
Sveper ut
Med mina ögon
I sina näbbar
Så blickar jag tomt
Vinden susar
Du är vacker
Haven vattnar
Se skönheten
Solen månen planeterna stjärnorna
Ljusen målar regnbågsstränder
Elden skänker värme
I jordestegen
De sveper in är vita vingar
Sveper om
Lämnar
Är svarta vingar
Sveper ut
Med mina ögon
I sina näbbar
Så blickar jag tomt
Gång på gång
Alltid
När tar det slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar