han och hon; finns det överhuvudtaget en han och en hon
varför inte en hon och en han
är detta och ett måste eller är det så att i kärleken blir de hanhon, honhan
att dessa två blir en dualitet vilken är helhet
i din vardag var dag har du möjligheten att dels var i ditt jag samt stiga in i flerfaldighet vilken är enhet
enhet – dualitet
du har nedtecknat strofer runt detta; varför inte använda dessa utan tvekan denna gång
han och hon
man och kvinna.
pelare -pelare
pelarsalar
det manliga är pelarnas element
det arkitektoniska
hemtrevnad vävs i mitten
ser en trädgård växa upp
så vackra blommor är i denna
det kvinnliga är det växande livet
helheten skapas
blommor - sagan om bönstjälken.
klätterrosor
doftande rosor
det kvinnliga, kvinna, kvinnlighet
det manliga, man, manlighet
trädgårdsmästaren bygger en spaljé
det manliga
det kvinnliga
behöver icke varandra i ordets vanliga bemärkelse
kvinnan föder, väcker mannens vilja till att skapa pelare som ger skydd och värn
skydd samt värn
Inte i ordens vanliga betydelse
ser välvda salar
ser skimrande regnbågsfärger
mannens vilja till levande skapande ligger utanför det materiella
det kvinnliga samt det manliga skapar skönhet
icke beroende av varandra
skönheten kan endast skapas av den som står på medvetna egna fötter
av den som älskar sig själv
speglingen igen
mannens och kvinnans kärlek blir reflekterande belivande kärlekskraft
det manliga och det kvinnliga lever inom varje människa oavsett könstillhörighet
så är det - vi behöver inte varandra som så
däremot är alltid det sanna mötet viktigt som spegling
den sanna kärleken kan endast leva genom att människan lär känna sig själv
då kärleken strömmar ut ur det egna jaget
strömmar kärlekens gärning ut i belivande värme
jag ser vibrerande värme
på sommaren
vibrerande värme
regnbågsfärger
det som kan ske vid extrem hetta på sommaren då asfalten "vibrerar", värmeflimrar värmevibrerar
asfalt
hård
den goda solen smeker asfalten
skönhet skapas
det hårda löses upp i regnbågsskimrande "värmefärger"
det är genom värmen vi existerar
individexisterar
kärleken skapar existensen
han och hon
man och kvinna
pelare -pelare
pelarsalar
pelarsalar
tempel
tempeldans
vår kropp är den boning vi lever i
vår kropp är vårt tempel
världen är den boning vi lever i
skapelsen är ett tempel
tempeldans
templets berusning
trädens dans
skogens berusning
tempeldans
träddans
barnets rörelse
tempeldans
med mildhet har jag skapat dig
med mildhet leder jag dina steg
leder jag edra steg i kärlek
med kärlek
lev i kärlek
kärleken är en gåva
kvinnan är ömhet
mannen bär staven
kvinnan bär staven
mannen är ömhet
kärleken är av änglarna människan given
kärleken belivar världen
solen belivar världen
månen belivar världen
kvinnan bär månen och solen
mannen bär solen och månen
kärleken är en gåva av änglarna given
till människan
till världen
kärleken
den sanna kärleken är
spindelns tråd
blicken
sinnet fångades av en spindeltråd
en silverne tråd spunnen av en spindel från punkt a till punkt b
en tråd så skör
ändock sammanlänkande
sammanlänkande
sammanbindande
sammanförande
sammanflätande
två helheter två enheter
tillsammans blir styrka
den goda solen fann tråden
tråden skimrade i regnbågens alla färger
en tråd
sammanbindande av
med ljus
icke fasthållande
hur skall en tråd av ljus någonsin kunna vara fasthållande
blicken
sinnet fångades av ett spindelnät
det är en god bild av den sanna kärleken
trådarna blir fler
fler
en underskön väv skapas
ett ansikte visade sig i nätet
så fantastiskt
ett spindelnät
ett ansikte
såg alla de energiströmmar som gör oss till fysiska "materiella" varelser
det var
är ett oändligt vackert ansikte
en bild av kärleken
den rena sanna kärleken
den rena sanna kärleken vilar i faderns och moderns vilja
i den kärleken visar sig vårt sanna jag
vårt sanna jag som den goda solen älskar att finna
vad mer är att säga; du bär en vacker bild med dig;
du ser templet
du ser templet bli en kropp
du ser vingar
en tår
föll från himlens diadem
in i mitt hjärta
må den
bli vårens gryning
ja, du ser templet bli vingar, samtidigt ser du denna tår falla ned från himlen, falla ned över en ja, vad är det.
min upplevelse är att det är ett frö, kan vara en sten en ärta en pärla
tåren lägger sig över runt är ett hölje
så ser jag tåren öppnas
vingar öppnas
templet
livet
är
Märkliga hiskeliga vandringar är dessa dagar
spännandeupplevande
det hela började
natten till lördag
en märklig upplevelse
en dröm
upplevde att jag var på väg bort
att vandra bort från denna jordevandring
kände den lilles närakropp
sade
det förstår ni väl
det går inte att den lille vaknar och jag är borta
gång på gång
såg hjärtat sjunka
stiga
stiga
så var
det
stilla
yrsnö
är en bra bild för detta med gränsers utsuddan
all nederbörd är en god bild av detta
feber är en bra bild för detta med gränsers utsuddan
feber är en slags nederbörd
tanken
kroppen
suddas ut
suddas ut samt blir ett febermoln
köldströmmar hettas upp
en slags inlandsissmältning
feber inleds ofta med frossa
frossa vilken övergår till hetta
hetta
temperaturstigning
det är inte en behaglig upplevelse ty den är fylld med värk
nederbörd – nedom börd – jordebörd.
(sammanfattning av tempelbilden, kan tyckas vara upprepning):
man kvinna
kvinna man
denna dag steg en gammal bild fram
nu ser jag den mycket tydligt
ser templet
det är vitt
vita valvbågar
vita pelare
en skir slöja böljar mellan förgård samt tempel
i det inre är en bädd ett altare
en vit bädd
rosenblad
rosenbladsvingar
templet är skimrande
gryningsljus
eller
du vandrar i en skog ljus silas mellan av träds fingrar
mannen bygger templet är arkitekten
kvinnan skapar hemtrevnad
på sätt och vis är det att skapa yttre samt inre form
i skrivandet ser jag fågel
två vingar
vingar skapar kropp
så ser jag tron att den ena skall tillfredsställa göra hel göra lycklig
då mannen fortfar att vara arkitekt blir mannen yttre form
då kvinnan fortfar att vara ”pyntare”
faktum är att jag just nu, i det ser det luciferiska samt det ahrimanska
tron att den ena skall tillfredsställa göra hel göra lycklig upphör, de ser nu;
tillsammans
skapar de det tempel jag ser
genom kärleken lyckliggörs helas tillfredsställs de
blir balans
därigenom
bär vingar kärlekens kropp
var stolt över din man var stolt över din kvinna låt barnen möta er man er kvinna
tempelbilden
väggar faller åt sidan
blad till blad
lägges ut
bladkrona är
fri
dina händer tänder
eldskålar
brinner
skimran
*
Turkosgåva
sandmoln skingras
sandrosor
sänkes
doftande kristallskogar
stiger
hästen stegrar
kropp
mannen följer mjukt med
häst sänker
sin kropp
mannens leende ögon ser genom
hon blickar blygt inom
ser honom smäckerglida
ned från häst
mannen bugar tacklov
ger häst fri
häst
frustar glädje
hovar ljuder fristigande
smekande steg
nalkas henne
nära
hon lyfter blicken
stadig
ömt
lyfter händers bjudande skålar
han ser källvatten sippra fram
kupade händer bjuder
honom törstsläckan
han lägger turkosgåva
runt hennes
hals
älskandeögon
stiger in i sjöhänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar