fredag 26 februari 2010

26 februari 2010

det är väl ett evigt teoretiserande av livet
hur kan människan försöka göra en teori av anden
hur göra en teori av ett väsen vilket är så förflyktigat
ett väsen vilket är andedräkt
då vi säger förflyktigat; tyd icke detta ord beteckna anden vara svag eller försumbar
att söka göra en teori av ande är att göra evighet av evig
allt detta teoretiserande gör sätter upp hinder
det är att göra form av rörelse, det är att hälla kärlek, älskan i en gjutform samt säga se
anden, vi kan tillsammans skriva oändliga mängder av bilder för att söka göra detta förståeligt. en mycket god bild är just andedräkten, lev med den bilden att varje utandning vandrar in i allt, stöps denna utandning i en form i det ögonblick det absorberas inandas av allt. nej, det gör inte det och tur är väl det, det skulle bli mängder av former eller gestalter. yttervärlden, den så kallade yttervärlden absorberas av varje hud av varje levande väsen, den kan inte förbliva inom varje del eller varje människa då skulle ni inte orka ta ett enda steg, ni skulle bli överfyllda. ett fruktträd överdignande med frukter, berget av fallfrukt skulle bli enormt.
anden är i eder, låt oss säga mitt i er för att förenkla det hela. den är en skål mitt i er, en grals skål denna är fylld med himmelsdrömmen visionen, de yttre intrycken absorberas alltså in i varje por. anden i mitten smakar känner igen eller inte, men släpper hela tiden fri. anden vet nämligen att det inte går att hålla andan hur länge som helst. att hålla andan är att göra vetenskapliga teorier av ande.
det var ditt hjärta vilket utropade detta och vi håller med dig till fullo.
varför inte leva med livet istället för emot det
alla dessa teorier gör att människan mer eller mindre alltid står i motvind.
visst går det att göra en vetenskaplig dissekering av ett frö
men det är en omöjlighet att egentligen förklara det vilket gör liv
det vilket skapar livet
det finns teorier om detta men teorierna är inte livet
är inte anden
lika lite är de själen
inte heller kroppen
det är formmassan.
alla dessa teorier tillverkas för att maktstrukturen skall leva vidare
fattig och rik
stor och liten
människan borde ställa sig frågan gång på gång; vad är fattig, vad är rik, vad är stor, ad är liten.
är det mängdenheter eller viktenheter
det är sant det du ser i dessa ord; ser du dem ur så kallat rätt perspektiv så är de belysande. de påvisar mängden i enheten, denna mängd är mångfalden. viktenheten belyser vikten av enhet.

så möt varandra sant utan teorier om mötet.
*
hans ögon sköljde vida vingföljande
såg hennes vackra kropp

håret utslaget
rann levandeljus

ögonen slutna i drömvävan
silandes ljus i fransar


läppars rosenblad
lätt leendesärade


halsen
smäcker
renlinjad

kysser han
snuddande


hans ögon följer
axlarnas vackra rundning
fingerljus rör vid

nyckelbens vackra vingar
där i gropen tindrar pärla sköljd av blåhav


ögonen smeker hennes runda bröst
stannar i dalen mellan dem
där skymtar han vårgryning violer blåsippsljus


hon sträcker sig
suckar


vänder sig in i väster


hans ögon smeker de vackra linjerna midja höfter ben
hon leker vinddans med tår


ryggens vackerlinje är ett hav av toner


hon andas djupt in
sakta vänder hon sig åter på rygg


för en stund ser han hennes ögon tindra källjus
hennes ansikte är leende himmelsnära


solvinden kysser anblicken
reser sig
vandrar

möter sin broder solvindsskuggan
de vandrar sida vid sida

ser henne alltmer frysa
solvindsskuggan
växer

av mänsklig
glömman


vidöppna ögonkällor
blickar spruckna

öppnades för solvinden
möttes av

såg solvindsskuggan


hon böjdes av insiktens ljus
då hon såg skenhelgelsens löften


hennes hjärta brast
människogärningen märkte det ej


hon viskade jag orkar inte mer
lade sig helt enkelt ned


vidöppna ögonkällor blickar spruckna


solvind sluter dem in i grav
vakar i monaders vandringar


håller hennes låga klar


solvinden ser
solvindsskuggan sitta under träd


stammen växer högre
allt högre



böjer grenar vida
solvinden ser soltemplet
åter stråla


sluter solvindsskuggan
in i ljus

tusende solar synes
skimra


han hör henne andas
fjärilsmjukt


ser henne vakna
leende vandrar de


in i solgårdens välsignan

Inga kommentarer: