sällhet
sällsamma syner
målas av ljusögons rand
ljusögons rand är
grynings skimmerregn
rubiner
silas genom solvävsslöja
azurhänder tar emot
smaragdblad vaggar rubiner
vakans solhymn
säll är den vilken vandrar tyngdens steg
utan tyngd
lyckligsanna är
de vilka lever handomfamnande klarhet
sällhet
är ett ord du finner omfamnande
ljusbringande
en aning hemlighetsfyllt, var gång du andas ordet upplever du de skira gryningsljuset
eller stunden i skymningen då de skarpa konturerna suddas ut
röddis omfamnar hårdformen
dusk andas.
du vänder ansiktet in i det fina regn;
kärlekens regn
sluter ögonen, upplever skymningens vandring
värnande om dagens pärljus
bärandes dem in i gryning
sällsamma syner
säll är fjärilssteg är lätta fjärilsvingar berör ljuset
berör rör vid ljuset
för ljuset in i luft
synliggör
ljuspartiklar vilka är stjärnstoff vilka skänker ögon seende
synförmåga
målas av ljusögons rand
natten öppnar mantel
gryning skimrar
silas genom hud
fransar sveper
sömnen ur
hav andas sveper gruset
drömgruset ur
ögon klarnar ger dröm in i dag
glädjeljusögon
ljusögons rand är
ögonvingar bredes ut
rör vid luften tar in ljus
står vid randen av klippan kastar sig tillitsfylld in i dagens ljus
ser skönhetens skapande händer väva solguld
grynings skimmerregn
detta vackra regn är tätt är slöjor är dimma
är höljet runt ögonen för att dessa icke skall bländas av allt ovederhäftigt
det klara seendets ljus stiger in i salen se ljuskronors prismor svepa vind
rubiner
blodröda guldgenomstrålade pärlor gives i kärlek av hennes hand
silas genom solvävsslöja
de spinna trådar vid eldar i öster väster syd och norr
de spinna dagars nätters ansiktsljus
se dessa vackra ansikten trådar skira glittrande daggens pärldroppar så drick dagens lov
azurhänder tar emot
havet det rena andas kall kan denna färg andas så kan det upplevas så upplevs den vita snön, den skänker värme
azur skänker värme väcker ditt inre ljus klart rent däri är värmens svar
kärleks kraftkallan
smaragdblad vaggar rubiner
så strömmar kärleken i smaragders livfyllda verkan
se silverne trådar möta solens guld i rubiners värme
vakans solhymn
lyft din nattliga ljusdröm in i solens ansikte
bed om kraft att verka i din mening
du skrudas i väv spunnen av de fyra i visdom i ljus av kärlek
säll är den vilken vandrar tyngdens steg
utan tyngd
detta är stora ord vilka kan smärta läsarögat vilket har det svårt, orden är icke illa menande; se dem noga: de förtäljer dig smärtans steg då de förmås ses vara befriande steg, det vill säga att de leder dig till en fridsplats. Det är att se tyngden samt veta nådens sanna ljus
lyckligsanna är
de vilka lever handomfamnande klarhet
vi ämnar icke orda runt dessa två strofer ty de är sammanfattande i kärlek
Av
tysta
hänga istappar
vida höres klanger
av
en gång
sutto de i molnlotus
såg
de uppfylldes av
från himmelhänder föll de
över marker
dunmjukt i kärlek
är
vitsidenjordar tinderleende
uppfyllde ögonmörker
av tårar är
istappar
se hur de smälta av solstrålefingrar
istappspärlor stiger in i molnlotus
vida höres ljusklanger
tysta
hänga istappar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar