Tappat vår låga - Lågan har slocknat
i stunder då vi lider
du jag
jag du
är detta vårt dok
du tror ty du vet
du vet ty du tror
du tror inte
du vet
vår väg är fylld av hårda stenar
stenar
blommar
av dina steg
detta är icke att vandra i utmarker, utanför eldstäder
det är vara i elden tala i elden
tala talat talar
dina ögon är därigenom nakna
detta är det rena
den rena styrkan
är det vita
den vita
vreden
kanske synes det vara så i det yttre att någon vunnit
är det så
det är en kopia
en affisch
icke verklighet
en själsvilla av tanke
då vi är trötta vilar vi nära, eldens kärlek värmer
människan talar om helvetets eldar, hon vet icke vad detta är
det är att välja stegen utanför elden
elden renar
förgör icke
elden renar den smutsade linsen
ser du vårgryningen, vilka är det, vilka väcker blommorna
eldfolken gör, eldfolken väcker blomningen
de är icke utanför de är i allt
så är också allt i
så är det ty människan glömde
hon glömde, sakta vaknar hon, människan
de vilka väljer att vara utanför
de tillfrågas gång efter gång
du är trött därför upplever du din låga slocknad
dina steg är icke förbannade
förbannar icke förbanna icke dina steg ty ditt hjärta är skönhet
jag vet hur svårt det är jag vet
pärlor gives mig av nära pärlor rinner av mig smälter icke in i min hud
kanske är det så att vi icke skall se vår styrka, men ack så svårt det är att vandra trött
den värld jag skriver är icke fantasi den är realitet där är mitt hem där finner jag frid
så stor innerlig glädje skänker det mig att se hur bilderna skrivna målade talar till er alla
detta – livet är icke en styrkekamp
det är tillit
till
hjärtats kärlek
kärlek går icke att stänga av
det finns inte avstängningsknappar
minns att den vilken någon skadar mest
är sig själv
ty denne någons sitt själv visar sannheten
tillåt dig att uppleva elden
se grottornas skimrande värme
tecknen skrivna
urådror pulserar
strömmar liv
kärleks liv
ur Moderns
händer
Hon glömdes, gömdes i grottan
så vacker stiger Hon fram
hennes händer
öppnas
se stenar samtidigt öppnas
opaler regnbågsopaler öppnas
regnbågslotus kronor
seglar vida
ur hennes ögon
den nya Solen stiger upp
i kärlek
stor
evig
*
Tiaraljus
vad är en tiara
vad ser du;
jag ser – ja, vad skall jag beteckna detta med
det är en ring vilken är runt huvudet, i det inre vet jag att detta är en gåva av bergsfolken den är smidd av silver av guld ändå kristalljus, får även upplevelsen av droppen vilken lindas runt stenen;
en droppe faller
på stenens yttersta spets
yttersta
droppen vandrar strömmar medsols
lindar liv runt stenen
det är en mycket vacker bild du ser
vi säger;
droppen stenen är nu en dopfunt
till liv
helgat varde ditt namn människa
på jorden och i himlarna
tillkomme ditt rike
bejaka ditt inre i vissheten av helhet
ske din vilja
lyss till ditt hjärta
stenen har alltså rötter in i hennes hjärta
i himlarna och jorden
dotter
en droppe föll
på stenens yttersta spets
droppen vandrade lindade liv runt
droppe stenen är nu en dopfunt
till liv
denna ring bär inskriptioner
det jag så ser är tredje ögat
en stark strålande stjärndiamant
är fäst vid denna ring
detta är tankens dopfunt
huvudet är vaknat en dopfunt
i skrivandet ler jag ty naturligtvis är det så
detta är gralsskålen
den renade tanken
genom jordedopet
så är det dotter
nåväl tanken var ren, låt oss säga tanken är befriad från vad, från: ”skenet bedrar”
blicken ögat är stadigt fokuserad framåt – framom
detta är vägen
så vandrar ljusfolken
de upplever boten samt ger boten bot vidare
vi önskar stanna vid nattens gryningsstrof eftersom du är lite undrande; du fann en god titel till poesin: suckatur:
En stuckatur är en slags list uppefter taket en slags uppefterriktad ram.
ett tak har lagts mellan, verkligen mellan, ett tak för att förstärka ytterligare lägges en list
En ram.
det är en list en plan
Av människan vilken vill makt.
Vi sade att människan blickar för mycket uppåt att balansen därigenom rubbas.
Här blickas det egentligen inte vare sig uppåt eller nedåt det blickas utefter.
naturligtvis är det så; det blickas ut efter hinder, listiga hinder.
dessa hinder gör suckar ty livet blir svårt att andas
att icke ha ett tak är att icke ha en rymd
du var på väg att skriva suckvindar, men upplevde att detta är inte en vind, även om det är så att tanken mer eller mindre stängs inne i en dammig mörk vind. Den mänskliga tanken har behov av den gudomliga tanken. Detta är en av de största marritterna
häxjakter var ävenså
helarfolken jagades brändes
maktbegärelsen blickar ut, ser vad detta innebär; det innebär att hela maktbalansen – vilken är i total obalans - raseras. Bättre är att säga maktstrukturen rasar taket ramlar ihop, gips spån tegel allt rasar i ett virvlande dammoln. Så underbart vackert då dammet lagt sig. Varför rasar det; de blickar ut och ser vad helhet är; de lyfter fram den negativa historien och målar skräckbilder; etsar fast dem på näthinnan.
den vaknade människan dyker ned under snön, den kaotiska tanken, livskämpande tanken kyles, det bäddas om, duntäcket fluffas om, tanken kyles samtidigt stiger värmen upp, jordestyrkan vaknar hon stiger inom dina ögon
makten skickar ut jägare jägaren, makten vill inte smutsa ned sig, jägaren lägger öglor.
du ser en hind ett rådjur du ser djur skyggt nervöst se sig om, du ser de ryckiga rädda rörelserna, rädslan för att fångas. de lever i de fria skogarna vetupplever livets realitet samt harmoniserandets skönhetsbehag, de vet upplevande upplev ande.
Ugglemor vakar i natten i mörkret i träd hon varnar.
vad gör hon, hon löser upp knuten, hon löser upp marknuten
du undrar vad detta är, det är en knut ett trassel utan dess like
samtidigt väldigt konstfullt lagd
det denna knut gör är detsamma vilket fångstöglan gör
den dras åt
livremmen dras åt
hon löser upp den vinda vägen, tråden
hon fäster den vid vinda hon nystar det röda nystanet du skrev sömma och så är väl
du kan i en annan bildsekvens se hur hon lagar en trasig varptråd med varpknut
jägaren finner vägen hem
väven är helad
så många suckar i vinden hon dyker genom snö under
täcke bäddas om
växer in i jordestyrka stiger upp inom dina ögon
jägaren lägger ut ögla
ugglemor sitter i träd varnar vindsteg fäster tråden i vinda nystar soltråd
trär i rätad tråd i silvernenålens öga sömmar stjärnord
för jägaren hem i väven
*
vad är styrka
vari består styrkan
är den mätbar
är den bar
naken
är icke
det nakna ögat styrkan
vår väg är fylld av hårda stenar
människan talar om helvetets eldar
hon vet icke vad detta är
elden renar
förgör icke
elden renar den smutsade linsen
se vårgryningen
stenar
blommar
av dina steg
dina ögon är därigenom nakna
detta är det rena
*
vilka
vilka
väcker blommorna
eldfolken gör
människan glömde
glömde
sakta vaknar hon
de vilka väljer att vara utanför
de tillfrågas gång efter gång
hjärtats skönhet
tillit
till
hjärtats kärlek
se grottornas skimrande värme
tecknen skrivna
urådror pulserar
strömmar liv
kärleks liv
ur Moderns
händer
Hon glömdes
gömdes i grottan
så vacker stiger Hon fram
Hennes händer
öppnas
se stenar samtidigt öppnas
opaler regnbågsopaler öppnas
regnbågslotus kronor
seglar vida
Ur Hennes ögon
den nya Solen stiger upp
i kärlek
stor
evig
*
suckatur
så många suckar i vinden
hon dyker
genom snö
under
täcke
bäddas om
växer in i jordestyrka
stiger upp inom dina ögon
jägaren lägger ut ögla
ugglemor
sitter i träd varnar vindsteg
fäster tråden
i vinda
nystar soltråd
trär i rätad tråd i silvernenålens öga
sömmar
stjärnord
för jägaren hem i väven
*
det var en gång en kotte
kotten såg ned
varje dag upptäckte kotten
rörelseströmmar
upptäckte
liv
varje natt gnuggade kotten ögon
ty det var så vackra ting vilka strålade där under
vilka är ni frågade kotten
vi är inte ni vi är vi
stjärnor i dina ögon
var kommer vi ifrån
från jordar himlar
himlar jordar
vi är i en förunderlig
vacker väv
himlar jordar
vad är det
vi är här
himlen är här
nej nu blir jag alldeles snurrig
berätta
känner du fingrar om dig
du är hållen av
värnande fingrar
andas in doften
doft
vad är det
andas in så vet du
kotten andades in djupt
det doftar grönt
vad är det jag ser i ögonvinkeln
vad tror du det är vilka kläder bär de
kotten fnittrade glatt
nu sa vi
de
varför är de
de
då vi är vi
stjärnor log värme in i hjärta
det är lättare att berätta så
vad ser du kotte
kotten var tyst en stund
så där tyst att vinden kan höras
så vackra guldskimmerpärlor ser jag
de doftar kåda
vind hav
hur kan jag veta vind hav
de är inom dig
kotten var tyst en liten aning
skulle vilja uppleva jorden
hon är så vacker
så …
vinden hörde
bar önskan in i månsilverdalen
modern vandrade in i östersalar
solen bjöd henne in
eld bads lysa
önskansväg
modern öppnade hjärthänder
önskan steg ur
så samtalade de alla tre
stjärna står i regnbågssal
vandrar vida
gran breder värnande modersarmar över marken
stjärna frö stiger fram
rötter finner fäste
det pirrar
det spirar
liv
stammen stiger
kotten i
stammen
undrar upplever
min hud var en gång blad på blad
fjäll på fjäll i ring
så förunderligt nu stiger strömmar de
upp eller är det ned
så vackert det är att växa
eller vad är detta
det pirrar
det spirar
det spritter
liv
se armar fingrar
jag kan
röra
vid
det doftar grönt
så vackra skimmerguldspärlor
i mitt hår
dagar nätter vandrar
kotten snuddar vid himlens krona
susar sjunger med vinden
är vinden
höga sånger vida
vänder blicken ned eller var det upp
varje natt
gnuggade kotten ögon
ty det var så vackra ting vilka strålade
där
under
märkligt
ja jag säger ni
det blir enklare så
blir så snurrig
förut var ni under mig
nu är ni
överallt
ja vi är inom vi är vi är du
men
var är de värnande fingrarna
händerna
de är där
samtidigt är du inte längre kotte
ändå kotte
du är en mycket vacker gran
du håller kotte kottar i dina fingrars händers värn
stjärnor ler värme in i hjärta flödesljussånger höres vida
*
Önskade uppleva
älskade
låt mig berätta
för
dig
mina dagssteg
vandrade
med träden i denna dag
bar uteklädnad
vidsvepande
markerna förtäljde mig
ära vid
lyfte blicken i i träds valv
kronor vita
silver guldstänkta
andades drömljussvar
stod helt stilla
lyfte mina grenar högre
allt högre
vände ansiktet till
dina händer
rörde
mitt ansikte
leendeljust
tog av mig stövlar
önskade uppleva vad snö
är
ära vid
fötter sjönk in i snödun
värmen steg inom
älskade
snö är inte kyla
mina ögonvingar flög vida
omslöt
dig
mantel rann av mig
höll
mina armar
om
dig
mina ögonvingar öppnades
vandrade hem
älskade
nu inväntar jag natten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar