älskar de unga
visst gör de så
det är dock så att älska är förvirrat
så många förvecklingar
vad ser du;
vikta servetter
vita vikta servetter
brutna servetter
så är det
servetten är av tyg
vävd av vitt linne
linne
lin
lyssna inre närhet
blå är fältet
vit är duken
tuskaft är väven med rosengång
så viks duken gång på gång
är en blåsbälg
ett dragspel
är veckade linjer
bruten är duken
vind finner
vecken
det brutna ”slätas” ut.
älskar de unga
visst gör de så
det är dock så att älska är förvirrat
så många förvecklingar
du brukar skriva; det lilla barnet gör inte det du säger – barnet gör det du gör
Följer dina steg då du är värd hans steghärmarvilja.
du har mången gång sagt efterhärmningen upphör aldrig
upphör aldrig
i den är bemötande
be möt ande
är hur varje levande väsen bemöter
be möt er
hur skall den unga människan upplevande veta
då den vuxne snurrar runt
är en vilsen vind
En vilsevind.
då dessa vindar rör vid
då vandrar rysningar med
ryggraden
utför ryggraden
*
stjärnvilja
stjärnviljan
då du lyfter blicken in i natthimlen ser du tusen
tusenden stjärnor
du låter blicken vandra in i snön
möter tusentusenden stjärnor
du vet med tanken att var och en är genuin
ändå
är de en
viljan är en
viljan är underordnad – läs icke detta negativt
vi skulle lika gärna kunna säga: överordnad
underordnad är ett ord du känner igen; här i betydelsen vägledd
vara vägledd
viljan är överordnad egoitetsvill
vilken är en villa
du märker alltmer att vi använder ord vilka vi styrt dig så att säga bort från, detta för att upplev en skillnad
exempelvis tidsbegreppen;
tidsfundamenten
för att uppleva en skillnad är det av godo att för en stund styra farkosten bort från det vilket blivit klipprev
detta för att märka ut grunden
stjärnviljan kan sägas vara språket; orden
språket är ett
ordet är ett
uttalet varierar
dialektiken varierar dock icke innebördsgesten
du kan segla i stormar då du vet grunden
grunden till liv
de grunden stjälper icke farkosten
frånsägandet sänker stjälper farkosten
bindeln för ögonen frånsäger
åter säger vi
sörj icke de bilder du ej orkar nedteckna i natten
dessa bilder verkar de bilderna stiger fram vid behov
i dessa nätter lever du mycket med en uppåtstigande rörelse
en uppåtstigande cirkelrörelse
det är sant;
det är samtidigt bilden av en slingrande orm – det är bilden du levt med
det är det vilket sker i dessa dagars vandringar
vill förs upp i vilja
begär förs upp i behov
jag förs upp i du
någon förs upp i ingen/allt
Och så vidare.
*
slöt ögonen sökte minnas;
låt mig få sova på riktigt en gång vaggas in till strand in i dröm
såg
vita stjärnor
inte stjärnor mer ljus runt huvudet ljusöppnande
ändå var det stjärnstoff
hela natten bilden av
oh låt mig få sova
en gång
på riktigt
vaggas in till strand
in i dröm
in i din
dröm
*
Han såg mig djupt i ögonen
dagen vandrade
den lille såg mig djupt i ögonen
mormor
du är min bästa vän
varmgenomsköljan
*
från väster höres hon sjunga
stjärna
i mina händer
händer
är
kristallskål
stjärna
stråla
möta
det vackraste
strålande stjärna
omslöt oss
i ödmjukhet böjer jag mitt hjärta till en hand
lyfter hjärtat in i är
viskar
uppfylld
jag vill vara i den kärlek jag
upplever
om
mig
strömmande händer
värme
rör
vid
*
från väster höres hon sjunga
sefyr bär sången in
där
i västan
står en ask
inför
snidad av elfenbensvit
pärlemorskimrande
given av
urandning
locket ligger
stilla
hållet av ornamenterade rankor
gångjärn är givna av urbergs ådror
nyckel
ger låset upp
där
i västan
stiger ögonblick upp
inför
dagens tårdroppe
alltför vacker
för mig
sluter om
är
florstunn klädnad gives att bära
spinn ljustråd spinn
tråden spinnes
vävs av
Moder
ur himmel seglar stjärna
ber henne följa
hon stiger in i stjärnas hand
allt högre stiger stjärnan
du väntar
mig där
han ser droppe av kristalljus darra skälva
droppe stiger in i hans hand
hans hand är ett öppnat blad
hennes hand en knopp
omslutes av
livsblad
du för mig
mjuka följsamma är deras steg
han för henne över
daggens ängder
in i skogens
hägn
mossa doftar regnmjuka
skålar
ormbunkar ljusminns
hennes fingrar
stenar andas
ljusskimrande
du stannar
de står vid klippans fot
inför
grottas öppning
han vänder ansiktet till
läser hennes ögon
för henne
in
de följer klippans innerstig
lyssnar till källans sånger
sakta uppfylls väggar
av rödskimmer
vi står i grottans inre
han hade tänt eld i ring av stenar
invid stod en skål given av kristall
rent vatten var däri
han bjöd henne
dricka
en droppe föll
bredvid
varsamt
strök han med finger
över hennes
läppar
han hade tillrett bädd av mossa
av hudar
vi stod inför varandra
hans händer smekte hennes klädnad
långsamt
lyssnande
av
hans händer följde
varje linje
av hennes
hud
ur hennes hjärta steg rosende blad
hennes händer
vaknade
ur längtan
rosenvingar flög inom grottans liv
vi är i drömmen i stjärnors krets
från väster hör jag henne sjunga
sefyr bär sången in
där
i västan
stod en ask
inför
snidad av elfenbensvit
pärlemorskimrande
given av
urandning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar