lördag 13 februari 2010

9 februari 2010

varför skriva om
det är sant du har glömt ditt liv
ditt liv till dig

vi för livet om dig

stanna på stranden
se löjrommen den är icke löje
den är pärlor
pärlor vilka föder liv
färgen är orange
framomfärgen
framåtfärgen o range

Jupiter skrider in i månvirvlar.
löjrommen har en skir aurahinna om sitt väsen ana kan det seende ögat en vit pärla i dess inre.
i denna bild ser du indigoblå nyanserat ljus du upplever stranden samt ser denna pyramid med löjrom. den är först i den första strofen tämligen matt så finner ljus denna pärlpyramid och den skimrar vackert
den är inte löje
löjeväckande for en pil genom din tanke löjeväckande kan tolkas vilket det mesta görs av människan till negativt – det är att väcka för att se löjet, då ett väsen kastar löje över ett medvarande liv. Vem ger ett väsen rätt att kasta löje över ett liv.
av det löjet slocknar ljuset
inte för alltid
Ljuset kupar händer om ansikte och gråter.

rom är låt oss säga ägg; väg till liv.
havet andas pärlor ler skimrande
o range

range är en bergskedja kan vi säga; en kedja
En kedja av liv.

de stenar vilka icke bär vilja att se
de sover stilla
kastas hitan och ditan
de stenar vilka bär vilja till att se
Förs varligt hit.


Varför skriva om

Människan har svårt att tala om det de benämner det onaturliga eller övernaturliga
har svårt att tala om det osynliga just därför att hon talar om
inte i
än mindre svårt blir det att förstå


Skrev onaturliga ty det är intet övernaturliga fenomen
de är i är de är inte de
de är vi

skulle människan tala i skulle hon möta det vilket är mer naturligt än det vilket benämns tidsföljd
hon skulle därvid uppenbara för sig själv
vad gryningens dimma är
vad dimma är

sommardimma vinterdimma värmedimma kölddimma


Hon skulle se de vackra folkens sannhet
skulle uppleva de vackra folken bjuda dem sina händer
detta för att skölja det kroppsliga
den kroppsliga masken av
denna mask vilken du benämner dödsmask eller livsmask
detta för att skölja det kroppsliga
den kroppsliga masken av


ur denna skall vackerfolk stiga
människan benämner de vackra folken varandes små söta älvor
benämner dem vara onda
sägner skrönor förtäljer bergtagandet
detta är det vilket sker genom tolkningar
genom översättningar för att icke skrämma barn
detta är att nedvärdera barnen
detta är att skrämma mer än lindra ty den imaginära bilden skuras bort
barnen är imaginär insikt


ur denna skall vackerfolk stiga
människan benämner de vackra folken varandes små söta älvor
benämner dem vara onda
sägner skrönor förtäljer bergtagandet
så vem bergtar vem
är det de vackra folken eller masken
vackerfolken ljusfolken så oändligt vackra


minns orden; människan lägger det onda utanför sig
även det goda då det går så kallat fel snarare så som hon inte vill
då det går bra löper riskfritt i karriärsstigande ljus då är det hennes egen förtjänst

*
Det finns icke färdiga paket
färdiga livspaket
de är skrivna
gemensamskrivna
alltetskrivna
de erfordrar en nejvilja samt en javilja
det finns icke färdiga religionspaket
endast resebyråer har färdiga paket

”inte ens” de paketen är hundraprocentigt säkra då sikten skyms
det finns ett färdigt paket det är det högsta
det skapar
det paketet är livsimpulsens vilja
den innehar ja samt nejvilja.
den leder icke bort
den leder
alltid
hem


vad är religion
det människan säger
eller
vad

all religion är cirkel
cirkeln
är
kärlek
är
liv

du är vacker – minns däri orden; då jag uppgår i du är du allt.

cirkeln
är ljus är värme
ljus samt värme i förening är kärlek
*

denna natt såg jag fotspår i snön

spåren var mina
ensamkvinnans steg

så såg jag fotspår vid deras sida


strömmade
fotspåren i varandra

smälte
samman

du är inte ensamkvinna

stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig

orange är framombarnets strålande ljus

o range

Jupiter

såg huden öppnas

såg kärlekens helande kraft

stanna på stranden (publicerad)
I djupet av mitt hjärta stiger ordet älskade till dig
ditt ansikte har alltid skymtat
din andedräkt nära

i natten vakade själen
vilade ögon i indigomantels ljusskiften

nattstavar isblå isröda fasett bladsvingar
strålar stiger ur
fingrar håller sidenslöjor andas
stigande fallande
stigande

köld stiger ur
himlar ler rodnande vingar
in i skymningssalar träder vackersteg gyllenband

i natten vakar själen
vilade ögon i indigomantels ljusskiften

smärtvallar brister
bröstet är en
öppnad ros
taggar rinner
rinner
av
livssav
gror
rosenband ligger
i hand



i gryningen då dagen öppnar ögon
sträcker sina lemmar
lojt mjukt
glädjefyllt
sluter jag ögon
stiger
ut


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig


orange är framombarnets strålande ljus
o range

Jupiter skrider in i månvirvlar
tar hennes hand
mjukt
hav stjärnstrålar
viskar i hennes snäcka
andas stilla
stanna på
stranden

jag har vandrat milsvida
först nu först nu

ser jag väggarna andas ut
väggarna blåsa ut
fjädrar
skuggor seglar
in i fyllda
ljusfamnar
älskade låt oss leva riktigt
i riktiglandet


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig


smärtfloder
väller stiger
höga över
stormar vilka får mig
att skenbart förlisa
vet att jag icke förliser


stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig

då vi vandrar sida vid sida
är vi
helade
är stegen fyllda
ljusvärmefyllda
väggar andas
lugn med
du vet mitt väsen
smärtan är icke över
ty i den föds skönhet
detta vet jag
vet vi

i gryningen sluter jag ögon
stiger
ut
möter dig nära

älskade låt dina fingrar
regna ned över mig
vattna min hud
se rosenknoppars band
andas i min hand
först nu först nu
kyss mina ögon vakna
låt oss strömma med havets ljuscirkelvåg
mitt hjärta ropar
i vårgryning
jag bär vilja till
att leva

väcktes av smekhandsljus
stanna på stranden se löjrommen skimra
den är icke löje den är pärlor vilka föder liv till dig
för liv
om dig

stilla är jag

milsvida har jag vandrat
först nu först nu
ser jag stegen
fyllas

vänder mitt ansikte vida
ser dig möter ditt ansiktes ljus
låt mig leva
låt oss leva
riktigt
en
gång

*
Ökenrosen(ej publicerad)

I öknen blommar
en ros

Dess längtan
Dess trängtan

Är
Är

Vandrare såg

Gav svar med den högra
Tog åter med den vänstra

I öknen blommar en ros
Hon törstar

Ett lätt fångat byte

Vandrare såg

Gav med den högra
Tog åter med den vänstra

Upprepande skeende

I öknen vissnar en ros
sakta

*

Resan

i en av de svåraste öknar
där stenar malts till sand
sandpulver

där kaktusar släppt sin saft
in i
djupt
in
i
värnad


i öknar flödar smyckesljus


denna ökens namn är enslighet
är ensamvara
är glömd

bort
glömd

minns
i öknar flödar smyckesljus

glömd bort
vände ditt ansikte bort
av dig av mig
mig dig
dig mig
av mig själv av andra
vad är
vad


i denna sand vandrade jag
såg mina steg ensamma
ensliga

hörsamma
i öknar flödar smyckesljus

solen doldes av starr
fötterna stacks av taggar
kaktustaggar
vilsna
ytterklädnaden
en gång
vacker
ramlade isär
isär
den torra vinden
den heta gömdsolen
brände mina
läppar
tystspruckna

jag sjönk trött samman i en dammhög



våga
i öknar flödar smyckesljus

kaktustagg viskade
se mig
tråd från var gavs
sömma din klädnad vacker samman
kaktustagg viskade
stick mig varsamt i marken drick liv
kaktustagg viskade
lyssna

i öknar flödar smyckesljus

min hand smekte
sandpulver
luften vibrerade starrhinna skälvde
förhängen vandrade isär
isär
en klar droppe föll
från var
från vad

i panna strålade stjärna
droppe vattnade sandpulver
skimrar rödsand

stenar läggas i cirkel
stenar viskade
rita ditt hjärtas svar
konturer svepte fingrar mjukt fram

i cirkel möter ett ansikte
runt ansiktet är
malakitblad


lyft din blick

modandas
i öknar flödar smyckesljus

bredvid mina fotspår
vandrade spår

i sandjord växer kaktusar blommande
i kupade händer bjuder de den resande att dricka
fjärran nära
ser jag våra
fotspår

strömma
samman
så strömmade
fotspåren i varandra
smälte samman
du är inte ensamkvinna

ljusle
i öknar flödar smyckesljus
din hand omfamnar min min hand omfamnar din

jag ser kärlekens helande kraft

vi ser solen omfamna månen
månen omfamna solen
i himlars sfärer
strålar
smycke
*
Till dig
Snösmycke
rör vid läppar

på min tunga lägger jag
snöstjärna

snösmycke
smälter

ljusorden bär vind
till dig

Inga kommentarer: