Ja… varför sucka
smaragdgröna andningsdoftande vingar armar grenar bär sjok, gnistersjok
sjok, ordet sjok liknar sjunka, tynger ned
hur kan gnistsjok tynga
kanske upplever de drömcirklars osvar
smaragdgrön håller i yttersta fingerspetsar varligt ellipser, ovaler
ljust bruna alla bruna; terra ockra umbra, stam jord rot krona
fjäll, bergens ryggar klippors ryggar böljar vitgnistrande
andningsblommor doftar
han vandrar framför inlindad i hudar, närmast kroppen
klädnaden hon vävt, hon vandrar eftermed inlindad i hudar
hon upplever hans kärleks värnad, vindar rör vid dem ritar
skapar harmonislöjljus
lemniskataljus okctavaströmmar väver drömcirklar sanna
han ser bergsvyer ser hennes linjer då när hon ligger på sidan invid elden sömnmättad
upplever hennes ögonhänder röra vid, han mjukler, steg lyfts kärlekslätta, han rätar ut ryggens böj möter motståndet kinder färgas sammetslivsröda
smaragdgrön håller i yttersta fingerspetsar varligt ellipser
ellipser skrudade med fjäll rundlar hjärtformer
spiralen strömmar cirklar om
lindar livsflöde runt
kottar doftar anar bärnstensguld fjärran nära
granen är hög, vi möter varandra
granen bjuder mig in vi samtalar i nattens stjärnsalar ljusupptända
i dagens ljus möts våra ögon, leende fåglar pilar runt, strör pärlsånger i gnistersjok
skopar sköljer stoffljus, granen skrattar mjukt, rister grenar
kanske upplever granen min längtan ty det är då jag ser granen sträcka på sig
gnistersjok faller mjukdunsande, granens berättelse sköljer vågmjukt upp inom
Det är inte bara björnar vilka går i ide
sover vintersömn, så gör träden, så gör livet
snart vaknar vintervilan
gnuggar idet ur ögon
rister pälsen
gnistersjok vandrar himmelsdans
vattnar jordar
hjärtblad synes dansa ringdans
i ängder i luft i hav
i allt
försvinner björnen i idet försvinner livet
livet sover drömcirklar, gnistersjoken gav värme, gav ljus
höljande värnande ömhets händer
kanske sover en björn i varje jordkulle, vem vet
smygande steg är alltid vackra att öva, mjuksteg värnandssteg varsamhetssteg
i jordens händer sover liven
sommarens livsskrudar
inom jordehänder
skimrar värme
mildröd behagande
behaglig om ögondröm
du sover i din bädd försvinner du
du ser dig, bär alla kläder
nåja, kläderna förändras dagklädnad nattklädnad årsrörelseklädnad
en dag inte en slumpdag
en bestämd dag vaknar björnen
stiger ut gnuggar sömnen ur ögonen
drömcirklar
stiger in i handgärning
ur ögonbrunnar
där ljusfingrar lyfta locken
där fransar i mjuka penseldrag målar
alla färgers möjligheter
lycka glädje skuttsteg tyngd smärta ledsnad
allt vilket är liv
björnen kisar
liv
kisar vid vaknandet kisar in ljuset
för att inte bländas
urskillnad
filtrering kallas detta
hon sitta vid elden kvarnen mal kaffebönor
cikador sjunger
röda bär lyser i grönhänder
böljande marker sköljer inom
hon skopar vatten ur källbäck in i kopparkittel trebenad
berättar om länderna om liv om eld
vänder ansiktet till eld
tillåt mig
doft av kaffe spridas
han står i forsens mildströmmar vaskar guld
så sitta de vid eld i tacksamhetsljus
hon bjuder honom
kaffeberättelse
björnen lufsar, mjukstegar, marker luktar, björnen gladfnyser smakar möter
är i allt
larven barnet du vaknar med iver, smakar liv, liv
detta smakande är inte smaka för att spotta ut, det är igenkännande möte, drömcirkelmöte
de sitta i cirkel runt eld hålla sten i vänster hand
var och en lägger sten in i eld
Inte alla samtidigt
de andas
andas lyssnande hörande uttalande sägandes berättandes i turordning
allt för att varptråden ej skall brista
de väver drömvävs förverkligande
i eld av värme hjärtvärmes sannhet öppnas stenar
röken skimrar ringlar slingrar
se den vackra orddansen
hon rör sig sakta inför hans vakande beskyddande blick
hennes kropp är skapande kärlek
berättar årsrörelseklädnad
björnen larven barnet liv berättar
ur urmötens grund
cirkels ljus cirkels värme är inte kvävande
larven barnet björnen träden allt liv är i grotta i ide i sömnvakan
barnet larven björnen
vi träden stiger ur kokongen
rusar de vi
nej, för en stund
ett andningsögonblick är de vi stilla
från väster hör jag henne sjunga
Sefyr bär sången in
där
i västan
stod en ask
inför
snidad av elfenbensvit
pärlemorskimrande
given av
urandning
locket låg stilla
hållet av
ornamenterade rankor
gångjärn
givna av urbergs ådror
nyckel gav låset upp
där
i västan
steg ögonblick upp
inför
dagens tårdroppe
slöts om
florstunn klädnad gavs att bära
spinn ljustråd spinn
tråden spanns
vävdes av
Moder
ur himmel seglade stjärna
bad henne följa
hon steg in i stjärnas hand
allt högre steg stjärnan
du väntade mig där
han såg droppe av kristalljus darra skälva
droppe steg in i hans hand
hans hand är ett öppnat blad
hennes hand en knopp
omslöts av
livsblad
fjärilen vecklar i solbadan ut vingar
flyger rör vid luften
är luften
är ljus
är doft
är livspridare
barnet gör så björnen gör så
försvann de i sömnen
det är lättare att förstå detta med björnen och ide, det är svårare att förstå träd och ide
egentligen är det inte svårt att förstå då du släpper förstå, då upplever du seende,
vi är ”där” alltid, vi visar hela vår garderob
inte allt samtidigt
det skulle bli
oreda
det är mer en
djupmodevisning
vi lyfter fram den ena vackerskruden efter den andra
i följd i flödessånger
i årsrörelse
rörelse, rör vid min hud
giv mig ord
sannord
vilka rör vid
låt mig bli rörd
fylld av rörelse
så suckade mitt hjärta
granen mjukler, ser du det jag målar för dig, ser du alla våra kläder
vi lyfter fram dem stilla
i vetskap av
våra kläder förändras
vi sviker aldrig vårt ursprung vår urmening
i vetskap av att allt är drömcirkels helande helhet
bröder systrar vi
alla liv
är organ i den stora kroppen
det kanske är svårt att se
begiv dig in i dagen ställ dig här bredvid mig
hoppa in och ut i skuggan
förändras du
ja, visst gör du men du försvinner inte
din skrud förändras
dina skrudar är alla med dig
ty det är du
*
somna och vakna tillsammans
är vackert
varmt
ljus
Moder
hur kommer det sig att det finns natt och dag
de bär vilja till att somna och vakna
tillsammans
hur kommer det sig att det är två läppar
de bär vilja till att slutas och öppnas
tillsammans
hur kommer det sig att fåglar har två vingar
de bär vilja till att sänkas och höjas
tillsammans
hur kommer det sig att händer är två
de bär vilja till att giva och taga
tillsammans
hur kommer det sig att kronbladen sluter sig samtidigt
de bär vilja till att somna och vakna
tillsammans
hur kommer det sig att vi måste somna och vakna
vi bär vilja till att
att
somna och vakna
tillsammans
är vackert
varmt
ljus
du skrev att människan är organ i den stora kroppen, inte ”endast” människan,
allt liv är organ i den stora kroppen
i kameran finns en lins, denna sluter och öppnar, detta för att bilden skall skönjas.
livet bär vilja till dag samt natt
Samt att somna och vakna.
Det har kommit en aning ur balans ty det blir egentligen aldrig natt samt dag.
Det är ständigt elektrificerat ljus.
Därigenom erhåller icke ögonen själens speglar vila
de första kamerorna bestod av en låda med ingångshål samt snedställda speglar
bilden syntes upp och ned
allt stod på huvudet
du ler mjukt under skrivandet ty du ser bilden
du ser vår avsikt
allt ställdes på huvudet
det är ju så att det jordiska helandet har behov av låt oss säga kronan
vad gjorde fotografen sedan
fotografen lade ett skynke över huvudet
svart blev det
så
blixtrade det till
det luktade till och med krut
för att erhålla en fixbild
nåja ett fotografi behövdes behövs ett mörkrum samt olika vätskor
är inte det underbart;
”i jordens händer sover liven
sommarens livsskrudar
inom jordehänder
skimrar värme
mildröd behagande
behaglig om ögondröm”
ögonen erhåller inte vila, själen befinner sig i ständig stickrörelse, flimmerrörelse, själen är ett själsflimmer.
Det leder till hektiskt beteende, ögon är kvastskaft av brinnande stubintrådar
fotografen lade ett skynke över huvudet
svart blev det
så
blixtrade det till
det luktade till och med krut
för att erhålla en
fixbild
så stiger bilden värdigt fram inför
allt har vänts in och ut
ut och in
ställts på huvudet
så
ser du i vinterns händer synes stjärnorna ovan tydligt
i snöhänder synes de
ibland kan du skönja dem
i det vilket kallas mellan
det är inte mellan lika lite är stammen mellan
lika lite är bröstet mellan
det är
du var på väg att skriva
hur kommer det sig då att vi har ett hjärta
det är inte så hjärtat består av två plus två
två par vingar omfamnar
livets skål
rent fysikaliskt är där ett hjärta
hjärtat är mångfaldigat
ändå
ett
vad vill vi säga med detta; somna vakna tillsammans är mötet mellan ljus och mörker
eller mörker och ljus
i det mötet uppstår en så att säga himmelsvid hjärtpunkt
denna punkt är inte det svarta hålet
det är möjligheten för denna rena
vitstrålande stjärna att genomupplevande synas
denna stjärna uppfyller det mångfaldigade hjärtat
därav allt tal om balans
det är av vikt att vila samt att agera
sova vakna
inaktivitet samt aktivitet
somna vakna tillsammans är vackert
det är att upplevande se erfara varandra
det är händerna
det är vingarna
det är
harmoni
det är
balans
somna och vakna tillsammans
är vackert
varmt
ljus
de skrivna orden är vackra
upprepningar är vackra
ger djupförståelse
eller förståelsedjup
sammanfogar kroppen
så
Moder
hur kommer det sig att det finns natt och dag
de bär vilja till att somna och vakna
tillsammans
hur kommer det sig att det är två läppar
de bär vilja till att slutas och öppnas
tillsammans
hur kommer det sig att fåglar har två vingar
de bär vilja till att sänkas och höjas
tillsammans
hur kommer det sig att händer är två
de bär vilja till att giva och taga
tillsammans
hur kommer det sig att kronbladen sluter sig samtidigt
de bär vilja till att somna och vakna
tillsammans
hur kommer det sig att vi måste somna och vakna
vi bär vilja till att
att
somna och vakna
tillsammans
är vackert
varmt
ljus
i kameran finns en lins
slutarlins
denna sluter och öppnar
detta för att bilden skall skönjas
livet bär vilja till dag
samt natt
samt att somna och vakna
det har kommit en aning ur balans
ty det blir egentligen aldrig natt samt dag
det är ständigt elektrificerat ljus
varför finns det ett ovan samt ett nedan
de bär vilja till att mötas
tillsammans
varför finns det himmel och jord
du frågar mycket; finns det himmel och jord
ser du i vinterns händer synes stjärnorna ovan tydligt
i snöhänder synes de
ibland kan du skönja dem
i det vilket kallas mellan
det är inte mellan
lika lite är stammen mellan
lika lite är bröstet
mellan
det är
hur kommer det sig då att vi har ett hjärta
det är inte så
hjärtat består av två
plus två
två par vingar omfamnar
livets skål
rent fysikaliskt är där ett hjärta
hjärtat är mångfaldigat
ändå
ett
*
Somna vakna tillsammans
i trädgårdslandet lever en buske
dess igenkänningsnamn är inte det väsensliga i detta
busken är täckt av dunbolster
för den vilken ej tröttnat på snö
är busken mjukbäddad
i snö
grenarna för det är många är stela blixtar
i natten är denna buske
ljuspilsbärare stjärnor
finner svar
tillsammans ler de spinnande
bland gröna blad
samt vitdoftande
blommor
bladen är vattenfall av hjärtblad
ty de bär den formen
grenarna för det är
många är stela blixtar
till synes
nakna
runt busken finns
lever mängder av spår
fint är att möta dem alla
i dagen finner solstrålar vägen in
vindar lyfter täcket
rister sömnen
sakta ur
istappar bildas solen stiger allt högre närmre
ljuset vaknar aning av violskimran
så svårt för månget öga att möta
dagsmeja andas dagsblida mäghin
vackernamn bär de
så begynner istappar att släppa droppar
droppar
droppar
ned
ned
ett litet hål bildas
snöhänder kupas
runt
en skål
en snöskål är där
ur hennes händer strömmar värme
ur hans händer strömmar ljus
busken väntar
väntar
tålmodigt
vakna älskade
somna vakna tillsammans
busken ser blad skymta
droppe
droppe
droppa
snö
så är hon där
vänder blicken
blygt ned
busken
strömmar smekljus
sträcker varligt fram hand
fingrar rör vid
hennes haka
lyfter
varsamt hennes
blygsel
av
hennes ögon strålar
hon vänder ansikte till
äntligen kan de somna vakna tillsammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar