hur blir du av med sopor
det droppade från taket
snökjolar rann nedför
duns
så blev de stannandes mitt i rörelsen
månne de förskräcktes av snöfallet igen
droppar
tårar
gråt
vi springer ofta bort från gråten
kanske är gråten
pärlan
sköljd av
blåhav
kanske är gråten
nyckeln till
befrielse
varför töar det annars måntro
hur blir du av med sopor
mycket handlar egentligen om att inte släppa in sopor
vilket är mycket svårt i intrycksfokalen
på sätt och vis befinner ni er i en hisstrumma
en hisstrumma vilken är tämligen okontrollerbar
intryck svischar förbi i en allt högre hastighet
det är svårt att skapa höljen
vi sade; i mitten står anden
i de dagar mänskligheten tillfogar över befinnes andens gärning vara i en pingpongsmatch eller hellre kanske mer en squashmatch, bollar studsar okontrollerat, oplanerat.
vid lerduveskytte finns i alla fall möjligheten att ropa redo samt sikta.
så hur blir du av med sopor
du brukar säga; börja från vänstra hörnet och arbeta dig igenom.
är inte det ett underbart uttryck så säg
börja från vänster.
för att kasta sopor måste du först fyllas av genomgripande städvilja
städse vilja
plocka ur skåp och lådor, gärna rada upp sakerna trä pärlor på band
sätter du varendaste pärla på kanske halsbandet, pärlbandet blir skriande osymmetriskt
en del pärlor hör samman med detta halsband andra till nästa
en del pärlor har helt enkelt rullat vilse
nåväl du måste sortera
fråga dig
tillhörighet eller icke
finna mod
samt kasta
innan du kastar får du fundera
vad är brännbart vad är inte brännbart
vad är giftigt vad är vad, med andra ord källsortera.
då allt detta är klart
då kan du åter plocka in det vilket är hemmahörandes i skåpen
så blir du av med sopor
av alla de
slag
om ett väsen gör mig illa
gör jag det väsendet illa genom detta
vad är det du säger;
om ett väsen
gör
dig
illa
så gör
du
det väsendet illa
genom detta.
det du här skriver är den negativa förnedrande profetian.
du skriver att om ett väsen bär hand på dig så gör du det väsendet illa genom att det väsendet smutsar sina händer. ser du då inte vad det är du skriver: du skriver exakt det, exakt det nästintill alla våldtagna, lemlästade, slagna väsen säger, du skriver det varje incestbarn uttalar, du skriver det ni alla fått lära er; du kunde ha valt. hur skulle du kunna välja. hur kan du bli orsak till deras illgärning, hur kan du göra dem illa och måtte det vara så, så att de vaknar.
om ett väsen
gör
dig
illa
så gör
du
det väsendet illa
genom detta.
orden fortsätter att skölja upp genom dig
vi har sagt att det du gör upplever vi
allt ger avtryck intryck
dessa väsen har stängt av är totalt omedvetna; sovsovande – tungsovande. de upplever inte din smärta sin illgärning, jo de gör det djupt in men det är inte du orsak till det är vårt försök att förhindra- att denna gärning är avkännbar i helheten det väcker moralitet inom växande själar. därmed inte sagt att dessa illgärningar. villgärningar är av godo.
kunde vi skölja dem bort
tvaga dem bort
skulle vi
detta
förljugenheten är stor i intrycksfokalen
på sätt och vis befinner ni er i en hisstrumma
en hisstrumma vilken är tämligen okontrollerbar
intryck svischar förbi i en allt högre hastighet
det är svårt att skapa höljen
vi sade; i mitten står anden
i de dagar mänskligheten tillfogar över befinnes andens gärning vara i en pingpongsmatch eller hellre kanske mer en squashmatch, bollar studsar okontrollerat, oplanerat.
vid lerduveskytte finns i alla fall möjligheten att ropa redo samt sikta.
den vilken känt örfilen slå hårt mot kinden gång på gång
den vilken har sett röddimmor skölja inom ögon
har svårt att lita
till medvarandes känslouttryck
mest av allt på sina egna
finner du det märkligt
nej, det gör du inte
du vet
barnet vänder tillitsfullt ögon till mor och far
handen viner genom luften
antingen fysiskt påtagbart
verbalt
satiriskt
du trodde på kärlekens uttryck
de slog
hårt
skrev: det är inte min vilja att göra dig ledsen,
det är inte så att du blir jämförd med,
det är en omöjlighet,
det är mer; ordet rester dyker upp
rester av skeenden,
restavfall - rester finns i allt överallt.
redan då du skriver inledningen har du dåligt samvete över att du inte känner upplever direkttillit, varför skall du, hur skall du kunna
det du borde säga är
upp till bevis.
det borde egentligen varje levande väsen i den
droppar
tårar
gråt
vi springer ofta bort från gråten
kanske är gråten
pärlan
sköljd av
blåhav
kanske är gråten
nyckeln till
befrielse
varför töar det annars måntro
hur blir du av med sopor
mycket handlar egentligen om att inte släppa in sopor
vilket är mycket svårt i intrycksfokalen
på sätt och vis befinner ni er i en hisstrumma
en hisstrumma vilken är tämligen okontrollerbar
intryck svischar förbi i en allt högre hastighet
det är svårt att skapa höljen
vi sade; i mitten står anden
i de dagar mänskligheten tillfogar över befinnes andens gärning vara i en pingpongsmatch eller hellre kanske mer en squashmatch, bollar studsar okontrollerat, oplanerat.
vid lerduveskytte finns i alla fall möjligheten att ropa redo samt sikta.
*
i dagens famn har det
droppat
droppat
sång
än en gång upptäcker jag med förvåning
snö smälter underifrån
såklart
hennes underbara värme
hjärta pulserar
hans underbara ljus
strålar
*
Ögonsköljan
hans ögon sköljde vida vingföljande
såg hennes vackra kropp
håret utslaget
rann levandeljus
ögonen slutna i drömvävan
silandes ljus i fransar
läppars rosenblad
lätt leendesärade
halsen
smäcker
renlinjad
kysser han
snuddande
hans ögon följer
axlarnas vackra rundning
fingerljus rör vid
nyckelbens vackra vingar
där i gropen tindrar pärla sköljd av blåhav
ögonen smeker hennes runda bröst
stannar i dalen mellan dem
där skymtar han vårgryning violer blåsippsljus
hon sträcker sig
suckar
vänder sig in i väster
hans ögon smeker de vackra linjerna midja höfter ben
hon leker vinddans med tår
ryggens vackerlinje är ett hav av toner
hon andas djupt in
sakta vänder hon sig åter på rygg
för en stund ser han hennes ögon tindra källjus
hennes ansikte är leende himmelsnära
solvinden kysser anblicken
reser sig
vandrar
möter sin broder solvindsskuggan
de vandrar sida vid sida
ser henne alltmer frysa
solvindsskuggan
växer
av mänsklig
glömman
vidöppna ögonkällor
blickar spruckna
öppnades för solvinden
möttes av
såg solvindsskuggan
hon böjdes av insiktens ljus
då hon såg skenhelgelsens löften
hennes hjärta brast
människogärningen märkte det ej
hon viskade jag orkar inte mer
lade sig helt enkelt ned
vidöppna ögonkällor blickar spruckna
solvind sluter dem in i grav
vakar i monaders vandringar
håller hennes låga klar
solvinden ser
solvindsskuggan sitta under träd
stammen växer högre
allt högre
böjer grenar vida
solvinden ser soltemplet
åter stråla
sluter solvindsskuggan
in i ljus
tusende solar synes
skimra
han hör henne andas
fjärilsmjukt
ser henne vakna
leende vandrar de
in i solgårdens välsignan
*
röken ringlar
slingor utefter marker
mellan stammar
förenar
ur vita fällar stiga de
står ringsida
stjärnögonsbeströdda
vita ljuskaskader
hand höres smeka skinn
frasa rinna
dov duns höres vibrera mark
de rör sig leendeljusa
lovsångssteg
lyfts av vingar
in i ögons brunnar
där skymta vårens skira blomning
där mellan hennes rundade vackra bröst
snökjolar
rinner av taket
dov trumma höres sjunga markkänning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar