det finns inte garantier för möten
ändå är de i mötet
garantier lever alltid i de sanna tillitsmötena ty där finns icke provsmaka
det är ett vanligt uttryck att det inte finns garantier
så kan det tyckas
det finns inte garantier för någon eller någonting däremot är det så att då själen ser helheten vaknar garantin ur inre djup, det uppstår ett behov av att vara garant, detta kan endast ske i det sanna mötet där båda eller flera med vidöppna ögon vandrar i mötande vilja
du reagerade inför detta med provsmaka
du har svårt att se detta nosande brukande samt försvinnande
vad ser du
jag befinner mig i ett varuhus en livsmedelsaffär, där står en människa en kock och lagar mat, små portioner bjuds ut, de förbipasserande får smaka, antingen tycker de om eller går vidare.
det finns inte några garantier för att det kommer att smaka likadant då du tillagar maträtten, det finns inte garantier för att det kommer att smaka likadant nästa gång.
det är inte stor mening att provsmaka i en sådan tillrättalagd ljussituation
i det vardagliga sker sannmötet
i det var dag liga mötet
det du ser är detta provsmakande, du ser dig delas upp, portioneras ut samt godkännas eller ratas. detta är till viss del att likna vid en anställningsintervju; du presenterar dig själv, arbetsgivaren ställer frågor, smakar på olika individers anställningsvillkor eller förmågopresentationer. arbetsgivaren har inte några garantier, den enda garantin du kan ge är att du står för ditt ord, att du söker motprestera/motsvara det du framlade. det finns inte heller garantier för dig ty företaget kan förlora pengar eller det sker saker av andra orsaker.
garanten i detta stora sammanhang är att var och en är garant för sin vilja att viljan går utanför egenviljan och därigenom blir helhetsperspektiv, att allt gagnar helhetens bästa, garanten är att var och en håller sitt ord
det finns inte garantier att du kan stiga ur sängen på morgonen att golvet håller att, att i det oändliga. men skulle du leva i rädsloprincipen för vad som kan ske då är det inte en nödvändighet att födas. du föds eller vandrar då in i ett rädslosammanhang vilket sakta stryper din näringstillförsel, din näradialog.
du såg detta provsmakande men då ur mänsklig aspekt och för dig är det förkastligt. inte förkastligt ur mötandets aspekt, däremot att vandra sängvägen. det är viktigt att vara öppet mötande, men samtidigt i hela förloppet vara städselyssnande inåt.
det handlar inte om att skapa förbud samt regler det är mer en inremoralisk aspekt där viljan är samgående till är
i mötet är det så många initierings”riter” vilka skall ingås, egentligen är varje möte en initiering en invigning. vi kan orda mycket runt detta, låt oss säga;
det finn inte några garantier för någon någonting, däremot för ingen samt ingenting ur aspekten av att jag har blivit du. med blicken riktad in i andeljuset finns en garanti, det är meningens vandring.
genom detta ständiga provsmakande har ett förvirringstillstånd uppkommit, faserna skeendena växandet i relationen upphör, då förälskelsen dalar löses relationen upp. detta är bilden av det totala levnadssättet vilket är, en enormt uppskruvad hastighet i allt, slit och släng.
det är icke av godo att leva i enlighet med den principen, är det ett val ett gjort val i förhoppningen att slippa krångel så är det säkert bra för en tid, för en – en – människa.
tag en tur till en sopstation, se bergen av sopor
se då framför dig det ständiga partnerbytena
minns så att varje möte är en impuls, ett skede ett födande ett skapande av en kropp.
se så berget och se alla vilsna möten, är det då underligt att varat människovärlden upplever kaos, själskaos.
visst går det att provsmaka, inte prov smaka, mer smaka varandra men då i avsikten att se meningen. det är också så att då viljan av samsteg, finns,
är upplevandet djupt det är inte ett kännande, det blir är ett inre behov.
där de sanna lyssnande sensibla mötena är finns garantier
mötet sker i andeljusets själsvilja
dessa möten har alltid varit och är
de är ofrånkomlighetsvärldar.
var och en är där garant för visionens förverkligande i jordeströmsvara
det finns inte garantier för möten
ändå är de i mötet
snö smälter
marken finns garanterat kvar
ja du blickar runt dig, stora höga vallar är runt dig, du vet att snön kommer att smälta, samtidigt har du en visshet att då dessa stora snömassor är bort då finns marken där. allt kan inte ske med en gång, abrupt, det uppkommer översvämning med riks för markbortforslande, det viktiga är denna visshet att marken är kvar
att helheten är
verkande
kärleks
kraft
nådde en hård och solid botten
varför sker detta
är det negativt eller positivt
ligger vi hela dagarna
nätterna
i all människovandring under trädets krona
samt är flimrande andning
förflyktigas vi
in i drömljus
det drömljus vi är
vi valde jordevandring
den är inte alltid lätt
den är en gåva
ty våra steg tas emot nära intill av hennes hud
av hennes kärlek
våra steg fötter smeker berörande hennes hud
vi är kroppsgestalter enskilda ändå
i hennes hud
vi är enskilda
är hel kropp
hon berättar om rötter
om åar bäckar floder
livsströmmar i huden under huden
marken jorden
vår stegvida vandring
solid botten
duns
vi förs dit med mildhet har jag skapat er vi är i kärlek
med mildhet har jag skapat er
med mildhet för jag stegen
ett barn faller mjukt följsamt
släpp en droppe
filma i ultrarapid
alla fallande kroppar studsar mjukt
då vi lärt oss att falla är hårt negativt – då vi lärt oss att det är hårt negativt att falla
då stretar vi emot
ultraviolett natt
stjärnklara duvvingar famnar om
stegskålar brinner natt
gryningsandning
fyller
själs
andedräkt
Krukmakaren
han vandra stegvida
med hedars
havskännande andning
ser mjuka kullar
dalars blomstran
då och då stannar han
hukar sig tätt
näraintill
varsamt lägger han
handen till hennes hud
lyfter handen
andas in
doften
han bär en ränsel med sig
där i klyfta är händer
givandehänder skänker honom
skålpunds lera skimrande röd
han vandrar hemstega
sätter sig andas djupt
lägger lera till skiva
snurra
snurrar
foten sjunger
hjärtrytm
händer följer
håller varsamt ansikte i kärlekshöljan
han nynnar hummar stilla
ser vasen växa fram
skivan stannar
elden brinner
dagar nätter andas
krukan vasen
är liv
han famnar bladen gröna
ber om färg
med mjukpenselfingrar
strör han färger
skimmergröna
över i runt
elden brinner
nätter dagar
grönskimrande andas vasen liv
silverne blad lägger han till
fiskar simmar följer
krukas vasens
rundning
krukmakare ler
ser henne vandra med ängen
blomster bär hon i famn så leendljus
han möter henne hon ser
kärleksmjukt
krukan vasen står i ögonfröjdan
de ler i samförstånd
svala
ser en svala i mina ögonvingar
himmelslinjer skriftas
i söder öppnas bladhänder
fingerljus strålar
blomning
svala flyger
i näbben
bär svala
gryningsvår
se svala sitta på ditt fönsterbleck
lyssna
stilljus
stjärnkristallers smältan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar