girlander
feston
festong
ordet är mycket talande vilket alla ord är vilket varje liv är, varje liv är ett uttryck för liv, för livet, enhetslivet, helhetslivet. för att helhet skall leva måste enhet andas. så vad är girlanger, girlander, de är blomsterslingor, långa rader av blommande liv dansar långdans. turena är inte speciellt invecklade, snarare mer följsamma.
de är girlanger inte gliringar
dessa girlanger bär
gliringar är likt en halkbana
den vilken gräver en grop faller själv däri
den vilken spottar i motvind får själv ta emot utfallet.
ser du ordet feston får du nästan en upplevelse av fest och vad annat kan enhet vara, det är festglädjan.
festong
där är det lätt att se en tång, ett verktyg för att med ens se en negativ aspekt, men så smaka på ordet. tänger var för att dra ut eller för att hålla i, de var arbetsverktyg eller hur, så hur skall det bli negativt. så har du havets tång, är det negativt. men här är det du upplever vare sig tångverktyg eller havstång ty du smakar på ordet och hör gonggongen ljuda.
gonggong
ljuder vida
klangöppnan
böljar
över dalar
klangslöja lägger händer
varsamt till
bjuder
bjuder allom till
fest
världen världarna är oändliga, orden är på sätt och vis nycklar, själsnycklar.
ja så är det, själsnycklar
så vackra
landskap
förödade av övergödslan
de är icke
förödade till spillogivning
icke mogna händer vägledde barnet, barnets öde gavs steg före, före dess redoskap
för ödade de
öde
öde är vackert då det är himmelsdrömmen du ser
öde är kargt ensamt övergivet då du ser den öde gården
de öde markerna i av krig härjade
gräsvindar andas
helandeord
marker
stiger
in i
ljusöde
ja övergödslan blev av giriggapen, de såg allt blomstra, såg skönheten ville ha enkom för sig, mer och mer och mer, för att bygga ett högt berg erfordras en stabil grund.
människovandringarna bar bär sitt öde i händerna
sitt öde samtidigt allomödet
girlanger
girlander
feston
festong
ordet är mycket talande vilket alla ord är
vilket varje liv är,
varje liv är ett uttryck för liv, för livet, enhetslivet
helhetslivet.
för att helhet skall leva måste enhet andas.
så vad är girlanger, girlander, de är blomsterslingor, långa rader av blommande liv dansar långdans. turena är inte speciellt invecklade, snarare mer följsamma.
för att bygga ett högt berg erfordras det en fast stabil grund
vad sker då det byggs på lös grund
den vilken gräver en grop
berget ramlar
rasar ihop
inåt
in i lösgrunden
så är det
du ser mycket vida bilder strömma genom dig, du ser vulkaner jordbävningar sammanbrott, du ser också uppbyggnadsprocesserna.
i allt detta ser du åter den bubblande sockerkakssmeten i ugnen eller sufflén.
det går inte att hälla mer och mer, bygga mer och mer, inta den ena måltiden efter den andra, den ena boken efter den andra, det behöver stillas, ”stelnas”, andas in för att verka utåt. vi behöver inte orda mycket runt detta ty det är självklarheter.
du skrev om förklara
det här är likvärdigt
du kan inte bygga högre eller mer och mer
innan marken lagt sig
lagt sig fått stadga
i mötet med allt, det mesta av glädjeljus, igenkännande uppstår en stor värmeuppstigan, denna har behov av att inte falna, den har behov att finna balans för att icke förgöra sig själv, ser du övergödslingen, värmen gavs aldrig tillfälle att lägga sig, finna balans.
varför vi ej ingriper, det är likvärdigt med att dela ut reklamblad, denna bild du tycker så mycket om. denna bild vilken är; det är icke av stort innehållsvärde att skänka information till den vilken ej vill höra, det är att tala döva öron där havet icke når in i snäckan. örat är grumlat av alltför mycket grums. det går inte att tvinga på liv, liv. liv måste stiga in i insikt. liven måste på sätt och vis bli sina egna vindrutetorkare.
alltid detta; varför griper ni inte in
det gör vi ju
vi är i
allt
då säger någon genast;
varför tillåter ni
varför tillåter en förälder en treåring att trotsa
är lärandet
tvång
eller
vad är
lärandesteg
många gånger upplever vi oss otillräckliga – vi vill faktiskt i detta säga – förstå att vi upplever oss otillräckliga i er otillräcklighet, vi har lyft ned himlar jordar allt för er, ändå upprepas det gång på gång. visst upprepas det, barnet faller reser sig, faller, reser sig – en dag står barnet. varför upplever vi vår otillräcklighet, orden har makt, posivitetsmakt samt negativitetsmakt, därför löser vi upp dem med dig, för att du skall se dem, innebördsljusets skugg - samt ljusvinklar.
förstå att vi upplever oss otillräckliga i er ordbävan
otillräcklighet
o till räcklighet
vari består upplevelsen av att icke räcka till
är detta en ytterpålagring eller är det en inre upplevelse
att inte räcka till är en otillräcklighet
är otillräcklighet
den sökes ofta förklaras istället för att enkelt säga; nej
det behövs i detta nej inte sägas förlåt mig eller ursäkta mig. det vore väl högst märkligt om det mänskliga väsendet aldrig bleve trött.
det behövs inte sägas förlåt mig eller ursäkta mig för detta nej. varför be om ursäkt för att du väljer värnaden om dig själv, ditt liv. ditt inre tillsäger dig vila så lyssna då, det skänker oss vila. då du väljer värnaden om ditt liv väljer du värnaden om allts liv,
det finns sådana mängder av negativa fraseringar
det är tillåtet att säga nej då du icke mäktar mer
det finns ett uttryck vilket du använder ofta; det är tillåtet att säga vad du vill så länge det du uttalar icke för att avsiktligt skada den du vänder dig till. detta gäller även inåt till dig själv
ordet nej har blivit färgat av rädsla
det är så – säger du nej samt tillåter dig vila vänds otillräcklighet till o till räcklighet
det är ljuslovets glädje i till räcklighet
mellanleder behövs för att den sanna rörelsens rörelse över huvud taget skall kunna ske
över huvud taget, det vill säga ledas över tanken
förvisad kan lika gärna vara förevisad
vi har talat om landsförvisad då en bulla lades över ett väsens steg eller liv av utifrån väsen. Visst går det att se detta ur straff ur negativ anblicksvinkel
det vill säga med negativa ögon
detta skedde av en anledning vilken var att den vilken landsförvisades på sätt och vis hade landsförvisat sig själv
den landsförvisade hänvisades till sitt själv
till sig själv av sitt själv
detta med orden; se din väg
eremiten landsförvisade sig själv
detta för att nå högre höjder
högre upplysning
vi säger icke att detta är fel ty det finns inte fel i den bemärkelsen
på sätt och vis gör eremiten sig till en blindtarm
men – även blindtarmen har en uppgift
eremiten kan väcka sovande genom sin avskildhet
ser du ordet förvisad, sammansatt hopfogat: förvisad är detta något vilket är kastat bort/utstängt. Delar du ordet blir det annorlunda innebörd
för visa
före visa
det vill säga, det sker vilket du gör i målning med barn, du visar tekniken
tekniken visas oftast med små barn till genom sagan
avvisad är
det visas dig av
anvisad är vägen
vägen visas an
detta är stora skeenden ty alla leder ”bort” från öknar eller
inför dig ser du
öknar blomma
sky lift
är ett förunderligt redskap
en kran med en hand vilken lyfter dig upp
med denna kan du lyfta upp saker samt lyfta av
sky lift
*
avkläder
och där
där vid bäcken
där ljusen lägger sig i ringar
ringar runt ängen
där vatten
bäckens
källklara
ljus
stiger
upp
där
där avkläder jag mig
allt
yttre
klädnad lägger sig
i mjuka vågsvall
runt fotsteg
stiger ur
tyngd
stiger
upp
så lycklig
lyckligfri
är min längtan
längtan snurrar virvlar
ler leendeljus
mjuka vågsvall
stillnar
bädden
doftar
doftar
drömljus
fågel bringar
toner i mitt bröst
mina fingrar äro penslar
målar tavla av
ljus till
vida
*
Kvar
snuddande beröring
flyger genom rummet
stannar kvar
skänker
omfamn
*
solgyllenblad
falla över dina ögon
målar min dröm
*
Vid stranden
solhand öppnas
fingrar
stryker undan
blådånande isar
fåglar
sveper
kristaller
hav
andas
be
friat
himlaglöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar