12 mars 2010

essens
är ett vackert ord

en vacker ordinnebörd

essens
essentiell

du sitter med en lök i handen
du skalar löken
tårrar rinner
linsen renas

du sitter med en knopp i handen ser
kronblad vikas ut

solö
stiger fram

du sitter barhandad
ser fingertoppar
slå ut

från varje
topp
vikes bladen ut

i alla dessa bilder vikes blad ut
skalar du

skal efter skal
skyddande höljen

i det inre är kärnan

kärnan är hård; inte hård så
kärnan visar
vik icke från din innerväg
ditt innerljus
kärnan
bär frukt i liv
till liv

kärnan faller in i händer
jordens mjuka mull
sover
drömmer
vakar
vaknar

i körsbärsdalen
blommar
träden

du vaknade med
i träden sover drömmen
träden andas ut drömmen

i vintern sover drömmen eller andas drömmen i träden
i våren andas träden ut drömmen till synliggörande liv
vi bär inte vilja att tala vidare i detta ty du ser årstidernas alla strömmar

tillåt levandegörat av bildströmmen

avslut av slut
avsluta av sluta
avslutande av slut ande
avslutning av slutning

av sluta tilltäpps luftflödet eller av sluta dämmes det tilltäppta upp
det är ett märkeligt ord eller hur, det väcker mängder av bilder alla bilder har två poler, så har de flesta djupord
du ser ordet avslut; detta är ett vittskildrat begrepp. Avslut känns abrupt, ett slags tvärkast. Det vilket först flöt upp var ett svingande svärd vilket skar av, du ryggar inför den bilden även om du tycker att samurajens väl skolade rörelse är ett med vinden luften elementen, det är verkligen bilden av den luftupplösta kroppen, dessa bär även svart klädnad för att osynliggöra sin kropp. Kroppen är helt oväsentlig i deras hantverk, i deras konsthantverksskapande, rörelsen är det absolut viktigaste, de är ett med luften, med elementen. Dödliga redskap javisst är de detta, men döden är inte död, den är ett avslut på en era, en dröm, en dörr öppnas vidare.
Nåväl avslut är ett tvärkast, genast ser du renskötare, kasta lasso och med ett ryckk lägga ned djuret. Genom ett tvärkast lägges kroppstyngden ned.
Avslut kan kännas vara ett tvärkast
Ett slag; något är ändat, något har gått av, mer slitits av och är därmed slut.

Du ser samtidigt att något snörs samman blir en flaskhals där intet eller endast små rännilar kan passera.
I nästa ögonblick ser du Valen klyva havets yta
Du är i denna enorma ljusbefrielserörelse
I kaskadvattnets tindrande ljusglädje
Du är i hela detta enorma djurs lätthet
Luftvattenrörelse
Ja, det är skönhet
Avslut kan vara vackert
Det är att samla alla lösa delar samt sammanfoga dem till skriftställan
Sammanfoga dem till skriftställan, detta för att påbörja ett nytt kapitel där är åter; allt är början till

Avslutande handling, ord: då livet sägs vara slut upphör visshetens ande.
Meningen upphör, intet leder framåt
Allt leder till ett slut
I den mänskliga världen oftast till ett negativt slut

Avslutande kan även vara händer runt sjö
Gördel runt kropp

Avslutning, se den vackra skolavslutningen, fjärilsbarn lätta sommarklädda tinderleende med smultronröda kinder
*

din

hudskimran



instiger
öga




fransars mjuka penseldrag



rör vid


dina ådrors pulsvandring





du


stiger ur bild


in i


varande

*

i träden sover drömmen
träden andas ut drömmen