fredag 19 mars 2010

8 mars 2010

För att verkligen djupuppleva går det icke att vara en flyende vind
snudda vid, det erfordras ett totalt insteg
att verkligen stiga in är att djupuppleva markerna himlarna
livens liv

vi talar ofta om hudar
om skal

skalen är händer runt om
tag en bakkavel och kavla ut denna lök eller denna skalbildan
med ens blir det bilden av glimmer av skiffer av kattguld
de vilka ritar kartor använder sig av dessa metamorfoserande linjerörelser
de ser ut att vara kavlade moln
eller varför inte ringar i ringar i ringar
kropp i kropp i kropp
ja, vi retas litegrann

för att verkligen stiga in i djupupplevande går det inte så bra att tjattersumla
tystnaden är ett redskap
naturen är en kropp, en kropp skapad av skönhet, förkroppsligad skönhet, andeskönhet
skönheten har blivit är vorden kropp för att människan skall uppleva förmå se anden
skönheten är anden
i svamlet blir denna förkroppsligade skönhet suddig, i djuptalet blir den tydlig eller tydliggjord

tydliggjord inte tillverkad.

ja, vi sade att vinden
livet är aerodynamiskt
sätter du dig med pennan i handen med ett vitt ark framför dig och gör vågrörelser, linjer på detta
då blir det aerodynamiska mönster, utkavlade moln,
är du i detta mjuk och följsam blir detta bilden av träds ådringar. trädet omvandlas till bräder, då ser du dessa mönster mycket tydligt
glimmer skiffer kattguld
stenar har dessa mönster
marken har detta mönster

så sätter tanken in och mönstret stelnar
inte för inte finns uttrycket su är en fossil, vad annat är en fossil än stelnat inkapslat liv

tanken sätter alltså in och mönstret stelnar
mönstret blir gärna eller lätt kantigt

träda in bakom kroppen
kroppsmasken/formen/ formfästet är andens väsen.
*

Ve modet

runt mina vrister lindar jag bjällror
hör bjällrors sång

stiga höga
vida

skölja mina vemodssånger in i är
är skönhet


våga var
var
i är


ve modet
ve
modet
att fly

fly undan

undan

undan

är

vemod är
en vackerkälla



lyfter pärlskrudar över tungaxlar


se
se

frukträdens fjärilsljus


sjunger vårgryning
*

denna morgon susade vinden ett ord

Irrivisibel
finns välan inte i grammatiken…tror jag

vad ser jag
ser marken med miljontals av myror
betecknande bild är oro
jag ser ett irrande utan distans
på något sätt upplever jag; genom irrande tappas huden – höljet

bli hudlös
översensibel

måste leva vidare med detta…

*

under alla dessa resor har jag kommit undefund med
med

under funt
dopfunten ställdes icke på en plats av en slump

det lever energiflöden där denna planteras

icke för icke
gives namn
inom denna cirkel
en
namngivningsritual

så lyfte den vise barnet
in i himlar
se barnet
viskade namnet in i barnets öra

i havet andas
sjunger snäckan

snäckan
svarar allhavet

vad är ett barn
upphör barnet

är barnet en
en kropp
en ett liv

är barnet varje nyfött ögonblick
är ett barn
ett möte varje möte
föds ett barn vid i varje möte
vad är då mötas skiljas
den älskande kvinnan är ett modershjärta
den älskande fadern är ett fadershjära

den älskande kvinnans hjärta är oändligvackert sällsynt
den älskande mannens hjärta är oändligvackert sällsynt
deras älskan vandrar in i kärlek
kärleken är ett barn

*
du frågar om rädslan, de ord de planterade
vilka jag förundrad tog emot
andades in
är det så

vad ser jag denna afton ur din fråga
jag ser ett barn i en flätad korg av guldtrådar silvertrådar mer silverskimmer är jag vet att dessa guldtrådar är blodådror ty de ser ut att vara rötter eller grenar
låt oss säga att det är ådror
barnet bärs i denna
det är en väv vilken dras upp runt barnet
så kommer ord vilka talades under natten
allt är barnet
barnet är allt
det ickesedda barnet vänder gnistan inåt
så ser jag barnet dansa fjärilssteg lyckligfria gladstegsskutt
barnet är i njutande stegrörelse bär i handen denna korg allt är rörelse
så ser jag denna korg vara runtom barnet ändå inom

det lever icke rädsla i barnet
allt är barnet
så ser jag ett mörkt område en svart punkt, denna känner barnet inte igen antingen bjuder barnet in detta eller vänder ansiktet bort
med ens ser jag vad rädsla är; i alla skrifter står det möt rädslan

Möt din fruktan låt den icke äta dig.

då vi inte ser rädslan för vad den egentligen är
då växer denna,
jag ser barnet söka fly
den svarta punkten växer
växer blir allt större,
en mardröm vilken trampar ned bördiga marker,
får invånarna att lämna
se rädslan för vad den egentligen är

fly icke din egen skugga

då du flyr din egen skugga växer den

stanna
minns vad skuggan är
en del av dig
så ser jag rädslan hör
rädslan är en ursprungsinstinkt
då du bryter ett löv utan att förbereda rister alla löv sig i smärta
rådjuret i ängen lyfter ögonen skyggt
vädrar
haren likaså
djuren har denna instinkt
rådjuret skuttar iväg med stora höga skutt
allt har en tillhörighet
det vilket icke hör till skrämmer

rädslan är en ursprungsinstinkt till medveten instinkt
se rädslan är att bli medveten dess ursprung
ser åter nätet väven
den flätade korgen
ja min upplevelse är att det är nedlagt
är ursprungskällan

skrev ordet själskaos
har undrat var ordet så
stod och diskade
hörde; själsinfarkt

*

den älskande kvinnans hjärta är oändligt vackert

isar
smälta

huden skimrar
pärlande


hjärtblad
spirar


fåglar sjunger lov
lovsångsjubel


bäckar porlar
ängens
gräs

trädfingrar skrudas i pärlgirlanger
körsbärsträden blomma

röda rubiner
ler

sollov
i månsilver



den huttrande gestalten står i ängen
söker skänka sig själv
värme
värme

värnad


sluter armar om

armar är vingar


hårt slutna av välv ande ljus
välv
ande
ljus


genom löften
genom dalar
till
är


nyckel stiger upp ur sjö
tyder sigill


vill du
vill ni


mitt bröst välves upp



mitt hjärta är det rubinröda havet

rubiner
är röda
röda

himlens röda guld


hans solögon speglas
i hennes hjärta



se

i mina händer skimrar
droppe röd


för dig
för dig


i natten vikes bladen ut

läs
läs

hjärtats sång


andas in
tyd icke

läs


andas in
varligt


dina smaragdvingar
omsluta mig

*
vemod
vad är vemod
är det
ve mod
eller är det stillugn lugnstilla

lugnstilla

sällsynt visshet
så obekant,
kanske är det därför vemod så ofta skrives vackert
så ofta rör vid silverne strängar
guldljus skimrar

kanske av människan tolkad till tyngd
kanske vemod är vemod av irrfärder in i mod genom ljusfärder
vilket leder ur irrfärder till ljusfärder



Inga kommentarer: