bergen reser sig runt dem
sanden yr
här och var är bördiga slättmarker
bufflar vandrar
vildhästar rör upp dammvirvlar
hovar är trumpinnar
du andas in livens fröjdan
vackerfolken
ber vördsamt djuren om löfte
djuren bejakar
de lever i sämja
bergen reser sig runt dem
hammarslagen rungar vind
de lägger rälsen
ofta lades rälsen med sånger
arbetssånger
de skapade sår i markerna för framfart
på sätt och vis lades en gräns mellan frifolk och bundenfolk
ett varsel om framfartens överexploateringshastighet
ett varsel
å andra sidan är det intressant att studera rälsen
skenor ligger sida vid sida, sammanbinds
sammanbinds
varslet visar på avskiljandet samt möjligheten till möte
nåväl tåg far på en räls eller ett spår
spåret består enkelt sagt av två skenor
vilka är sammansatta av syllar
tvärslåar
då tåget färdades hördes förr kort kort lång – daktylen
enkelt är detta en slags hjärtrytm
två blir en ett
tillit är en vacker blomma
växer i själens trädgård
knoppen
öppnas
var gång du möts av sannhets ljus
är detta ljus ordens form eller
gärningens andedräkt
är detta ljus en färdig form eller
är den framväxande
detta ljus är att likna vid måla
måla en tavla med vitt sinne
med tomsinne
var gång du tvekar stannar bilden i din kramp
Insignier
In signum
insignier är ett ord du tycker mycket om
till viss del är det att se spiran i handen
du ser en snidad vacker stav, den är böjd upptill eller mer liknande en fågelnäbb ett fågelhuvud, ett örnhuvud, du finner bilden lite märklig.
bilden är inte alls märklig, det är så örnen är tanke, vishetstanke visdomstanke. men varför en stav. denna stav bär ornament låt oss säga det är en runstav. du ser slingor, strömmar. dessa frigörs ur trädet, ty det är en snidad trästav. det är fästat trenne fjädrar nära. genom att svara till ditt inre breder örnen ut vingarna. vingarna är örnens är dina, är allt livs vingar vid gensvar. gensvaret är inte en genväg, detta svar är det yttersta lystrandet det är gehörssvarande,
signier
signera
skriva under ett dokument ett brev vilket du sänder till det käraste du är nära
ett brev till dig från ditt inre, varför inte motsatsen
därför att ditt själv inresjälv skrev under en gång före nedstigandet
med andra ord är detta en inre signering,
en inre signering vilken välsignar
din väg
In signum
ibland undrar du varför vi talar om snö
om behovet av denna vinter
det är lätt att dra in våra ord i ett nålsöga
stanna i nålsögat samt börja tycka att vi ringar in ett område. det gör vi inte, så är det inte. med den tanken vilken är en tankevilla har du den ifrågasättande placerat sig själv i nålsögat samt glömt nålen. vad är nålsögat, vad trär du där i, vad gör du med synålen.
du sömmar, antingen en ny klädnad ett mönster en bård, eller så lagar du en väv.
vad ser du i skrivandet:
jag ser nålen samt tråden, denna tråd är ett oerhört starkt ljusflöde, det är mängder av ljustrådar, skulle vilka säga att detta är livets stora flod. trådarna är livsvägar, trådarna rinner ur nålsögat samt sprids finner vägar världsvida
världsvida är det vi talar med eller lättare skrivet om.
världsvida talar vi om
världsomspännande
stor smärta lever i hennes inre, helandesmärta.
för att kvinnans hjärta inte skall brista lindas gördel om
denna gördel är inte en snörkorsett
den är en gördel
av vad
av kärleksfyllda händer
dessa händer är vingar
är tankar
inte tankevilla
de är tankevilja
vilken är hjärtvilja i denna bild
det är tanke vilken strömmar in genom fotvalven
stegens broar
minns livets flod
stiger in samt vandrar in i hjärtgården
samtidigt stiger tanke in genom hjässfontanellen, låt oss säga att den öppnas
du ser en sjö en sjö med en hinna eller en presenning, denna dras undan, du hör ett sus
ser en klarnad sjöyta
så vandrar denna tanke in i hjärtgården
det du nu ser är en bägare med ett snidat skaft stängel kropp vilken står på en fot
ja, detta är grals skålen
tankarna är värmetanke; själstanke samt ljustanke; andetanke
allt finns inlagt
inom
detta är bilden av den enskilda människoboningen
dessa tankar strömmar lever
vandrar ut genom händerna in i världsvida
detta är även bilden av mannen samt kvinnans sanna kärlek
de möts i hjärtgården
hela bildflödet är
sannhets
kärlek
låt oss återvända
stor smärta lever i hennes inre, helandesmärta.
för att kvinnans hjärta inte skall brista lindas gördel om
denna gördel är inte en snörkorsett
den är en gördel
av vad
av kärleksfyllda händer
dessa händer är vingar
är tankar
inte tankevilla
de är tankevilja
vilken är hjärtvilja i denna bild
även här lever denna bild vi vidgar den
se moderns kropp
se hur denna gördel lägges om
smärtan gör att hennes blodtryck stiger
gör att fogar luttras upp
knutar lossas
redes ut
se denna gördel
given av ljus
av värme
av stenar
växter
djur
av
allt
du undrar varför vi ej säger människan
det sker sakta
sovande vaknar
ur slummer
helandeströmmar
verkar
ser du snön den virvlar igen
skulle allt smälta med en gång, vad sker
du ser ditt hustak
de stora tunga sjoken hur de dunsar
du ser hur de sakta rann ut nu stillnade droppar lades en efter en i istappar
snö virvlar
lindar ljus
minns ett steg framåt två bak tre fram
lever du med världsomspännande
spänne
då ser du ett vackert sigill
då ser du ornament vilka håller samman bältet cirkeln runt midjan
ser du tecknen lyssnande svarande
ser du spännande
icke förgörande
spännande
ser du spänningen lösas
andningsljus flödar
spänningshuvudvärken släpper
*
Framför elden
sitter kvinnan
beundrar
upplever
sam tidiga djupsmärtor
flammor
inte flammor lågor
lågor rör sina väsen
blir
händer fingrar
inför henne kupas händer
kvinnan blickar in i ett ansikte
ansiktet är så milt
ömhetsfyllt
eldgrottas skimmervara
ljuset
ljuset är obeskrivligt vackervitt
en aning gult
tårar väter hennes kind
de är inte sorg
de är
ordlösa
varför räds du mitt väsensvara
frågar eld
jag räds inte ditt väsensvara
jag räds att du skall bränna mig
ljusvarmt ansikte
höljer om
jag
bränns icke
sovhänder gör
hon stiger in i eld
vandrar vida i omfamns omfamnan
*
I natts stilla
andas skimmerljus
väggar mjukas
skuggor
dansar
sjunger
stilla
vaggas dagens
sömn
sömnad
skapas
drömljus väves
sjunger
stilla
ro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar