fredag 19 mars 2010

5 mars 2010

Ofrånkomlighetsvärld

är ett ord vilket klingar vackert

i månget öra kan detta upplevas vara en dogmatism
ett dogmatiskt ordsprung

ordsprung; vad är nu detta

det är ord ursprung
ord sprunget ur urbegynnande ordkälla
det är källan vilken vaggat alla liv sovande ide´sovande i jordehänder eller under marken
ord sprungna ur krona rot till stam

ide´
ide

varje frö bär en ide´
denna är inte på måfå
den bär hela växten hela alltet inom sig
skapelsegrunden

för att ursprunget skall leva finns ett behov
att gå i ide är en bra bild

att gå i ide samt medvetet söva ide´- surrandet runt dig,
detta surrande vilket påverkar så starkt

så idet kupar händer runt ide´n

dogm är inte en tes
ändå är dogmen en tes samt tesen en dogm
du tycker att vi snurrar nu

det gör vi till fullo
ordet dogm har blivit likt en negativ bulla, vilken skall försvaras till sista punkten,
försvaras med värjan
värjan är argumentationen.
argumentation var en gång och är vackert

då den blir krigföring upphör det vackra
upphör tesens skönhet
upphör dogmens skapande verkan.

dogmen visar vägen, inriktningen så egentligen är den ljusminnet, födsloimpulsen,
den försvaras eller bibehålls av tesen, värjan
läs detta ord varandes värja sig
sitt inre mot angrepp i form av att någon ritar upp dina livslinjer i enlighet med sin inriktning

bevara ditt inreljus i skenet av yttreljusets påverkan
det är detta vilket sker i idet; vintersömnen
den enskilde den enskilda delen har en livsuppfyllan detta till helhets gagn

dogmen blir alltså förvrängd urvriden då den används till maktmissbruk

alla dessa ord är skönhets eklateringar
eklateringar fästen
fester
förlovningseklatering
förlovning eklaterande helgat förbund

ser du dogmen vara i sitt ursprung då ser du ofrånkomlighetsvärlden vilken är ordets sprung
sprunget ur hjärtats rot och stam i andens ljus

ordet källa är så belysandevackert
källan sipprar fram ur hennes händer
porlar lever är i ära till liv
är lovsång
lindar sig runt med stenar
följer
finner
upplever
är i ära för liv
är lovsång

hur kan en källa så fylld med livsinnebörd bli en stelnad dogm
den är icke stelnad, källans dogm är liv
liv har intet med maktutövande att göra

makt
ja om den är positiv inte
kränkande krävande nedsättande
då den är
upphöjande, faktiskt jag har makt över mig själv

jag ser mitt sanna väsen i ditt du ser ditt sanna väsen i mitt
då vandrar vi omedelbart in i respekt
den sunda respekten är gensidig respekt
genom att jag ser mitt sanna väsen i ditt du ser ditt sanna väsen i mitt
respekterar jag dig respekterar jag mig

därigenom lyfter jag fram det klara ljusets strålar
jag döljer icke för mig själv och icke för dig själv
respekt är sannhetens klangsvar i kärlek

låt oss säga; positiv makt över lögnen
du frånsäger dig lögnen

ofrånkomlighetsvärlden
kan mycket lätt sägas vara ödet, allt det där svåra du drabbas av
märkligt är det; ödet är en positiv livsprofetia

en ofrånkomlighets väg
vilket våren förtäljer

”där de sanna lyssnande sensibla mötena är finns garantier
mötet sker i andeljusets själsvilja
dessa möten har alltid varit och är
de är ofrånkomlighetsvärldar”
det är inte svårt att se varur nästa strof härrör; argumentation:
då eld brinner fråga dig då huruvida det är av godo att bjuda in luften
eller är det av godo att vördsamt be vindarna
hålla andan en stund

stänga dörren
sluta ögon
se inom

orsaksverkan

då eld brinner är det icke av godo att öppna fönstren
att taga fram blåsbälgen
ty då flammar elden vilt

denna vilda flamdans gör ont i elden

bättre är att ta ett steg åter i
betraktande
inväntan
i denna inväntan sker det vackra
se elden
se flammor bli lågor
se dessa vackra händer sträckas fram
de tar varandra i hand
talar
argumenterar; sundargumenterar
jonglerar med ord, detta utan att tappa bollar
se de vackra bågarna vilka skapas i luften
ordbågar fyllda med färg klang innebörd

det är att se samt acceptera, inte undergivet/slagen acceptera, det är den vackra klangen i acceptans, det är verkligen att lev med livet, inte befinna sig i krig mot livet, det är att befinna sig i sann argumentation med sig själv det är att lyfta fram accentuera sitt livsvärde, med andra ord hör du teserna, tesen tala vilken är din sunda dogm samt ofrånkomlighets värld

tar vi bort en bokstav i värld står värden framför dig
värden; ditt inre därmed vårt inre
vilket giver in
givande in – ingivan
en givelse in
ger dig en gåva
inte slumpmässigt
ingivan i lyssnadet är inspiration genom imagination
ingivelse är intuition genom inspiration till insikt

ingivans acceptans
bejakelse till liv
för liv

dessa var nattens ordgivan:

Acceptans accentuerad
Ingivan ingivelse
Ingivans acceptans
*
*

droger överhuvudtaget
det är min övertygelse att droger icke är av nödvändighet för öppnande
det fanns mening inom dem i gamla vandringar
idag skall dragkedjan öppnas med klar hand
människan söker så stora scenarion
så himlastormande bilder
orgasmer
i allt

anden andeljuset är det milda regnet
spolar icke bort marken
hjärtbladen
spirviljan
sköljer
varsamt

själens rörelser
själen i avskildhet vill dansa extas
ty däri i är den avskild
vilse

ser det jag skrev nu; själen har behov en stark längtan till rörelse,
bäcken, floden, gräset, vill följa alla livsrörelser, däri förbränner den sig
i andeljuset andas den harmonirörelse balansrörelse, är i är med i
det är det skeende vilket sker med den avskilda tanken
den blir storm hjärnkaos

åter är det bilden av rot krona stam
finns väl mycket mer att orda om detta, kort sagt;
genom dissektion dissekerande av helheten uppstår inte ordnat kaos utan kaos
vilket ej är skapande mer tillverkande
i andens ljus tänker tanken
i andens ljus strömmar själens skönhet


egentligen finns inte regler vilka säger ja och nej, nejförbud
det viktiga är att söka urskilja den subjektiva rösten från den objektiva
är det begärsvilja eller behovsvilja
är det bråttomsteg eller tålamodspåse
är det hastverk till slit och släng
eller är det skapandeprocess

är det ett väsens avsikt att anväda droger genvägar - vilka jag ser vara att fylla sig med vara - en ballong, luften går ut
är det ett väsens övertygelse
gör det men - var medveten i det du gör
det gäller ju de enklaste basala tingen
väljer du inte skor på vintern var medveten om att du förfryser dig
röker du var medveten om vad det gör både positivt samt negativt
har du inte salt i gröten....
*

det är en mycket bra bild av mannens den sanne mannens väsen du målar med dina ord
kvinnan är den låt oss säga förlösande berget, vad är berg...
vad sker vid instigandet i helgedomen
då båda stiger in i den helgade föreningen

*
ser sjön
hör båten följa vattenhänders
fingerröran
åror
å ror
är
ej

båten följer
vattenhänders
fingerröran

hon är stilla
står blickande i mitten
i mitten är månhjärta silvernehav
solhjärta solhänder kupas om

enkelskrudad är hon
indigomantlad
månsmycke
fäster
samman

dimman är tät
tätvänlig

hon lyfter dimman
båten
handen
snuddar vid
strand

hon vandrar stigen
kvinnosånger
höres
hon är
i sin prästinnegärning

högst upp på berget klippan
lyfter hon händer
lågor är i vardera handskål
lågor stiger
stjärnaura
lyfter mantel
vitenklad skrud
bär hon

sänker armar smeker luft
i mitten av klippa är sjööga
sjööga öppnas
hon ser
ser
*

barn blir vuxna
vackravuxna
så jag älskar att se dem flyga
så ont det gör att uppleva deras smärta
*

Rörelse
dina ögonvingar sluter varsamvarligt

runt mina axlar

dina ögon ser mitt hjärta


solhand

vagga mig still


still i är
still
i
är

är
är att falla
falla

i vatten mjukt
så mjukt

faller droppe


ringar regnbågsringar
solögons
prisman

osynlighetsrörelse
i blotta ögat

blottade ögat ser


osynlighetsrörelse
tills droppe är ett med allhav



stiger droppe
upp på stranden

vattenmantel rinner av


kärleksögon gnistrar



hon står hudskrudad i allhav


solhand vaggar

still
i
är


dina ögon ser mitt hjärta


dina ögonvingar sluter varsamvarligt
runt mina axlar


Inga kommentarer: