Förtröstansnära
Förtröstansnärande
visst är det förundrande ljusgivande att skriva ordsammansättningar för att finna tillblivelsevarons tematiska perspektivandning
För tröstans nära
regndroppar tunga faller
isandning sluter hand om
hagel smattrar väckande
hölj mitt ansikte i vindvändans väntan
Sitter i en väntsal
i ett sjukhus
ser trötta ögon sökandes
ser människor i sjukhusdräkter rusa virvla bråttom
ser rockskörtar flaxa väder
stegen ekar tomma
tomma korridorer
väggar kala
ekande eko
händer sträckas hjälp
en väntsal
helandets väntsal
gestalter rusar förbi
förbi
sitter i en väntsal
tågdestinationer
bussar
flyg
resedestinationer
gestalter rusar inkommande avresande
resande
en väntsal är väntan på till
våren är en väntsal
allt till liv
befinnes vara i en väntsal
kan icke påskyndas
eller beivras
till snabbare födelse eller väckan
tåget stannar du stiger på
läkaren stannar du får hjälp
Hjälp helande läkande
För tröstans närande(närmande)
se mina händer äro tömda
vördsamt ber jag kraftljusets nedfallan om svar
samtidigt visar detta ord på
förtröstans när ande
vad visar detta
det visar att andens ljus alltid är nära i tröstens verklighetsstundan
förtroendeingivande
förtroende in givande
för troende in giv ande
orden berättar om det aldrig svikande hjärtat
blicken vandrade ut genom fönstret, dagen var är blåskimrande. skimrande är ett alltför milt ord ty detta ljus är mer än strålande, åter i beskrivandets stund frapperas jag över svårigheten att komma bort från jämförandet, ändå är detta icke ett jämförande av kvalitet, det är en kvantitetsjämförelse vilken upphör i det verkliga skeendet,
himlens hav var strålande
blåskimrande
snö gnistrade
kaskader
åter droppar
ljusmöten
gnistor
stjärnskapande
såg den dystra tanken, det mörka hålet
solen strålar
solstrålar
ett hårstrå
vad är hår
jag såg solstrålen bli ett hårstrå
vandrade in i bilden av hår
såg ljuset uppfylla dystertankar bli ljusa
vandrade in i bilden av hår, såg det matta håret, det livlösa samt hårstråt då ljus finner det, såg det gnistrande andetaget, stunden, ögonblicket.
såg så hur ljuset sögs in av hårstråt sögs in i huvudskålens dystergömma
dysterheten ljusnades klarnades
pannan strålade
droppen strålade i pannan.
det är inte alltid lätt att vara mottagare
kännande seende
den jag blivit
alltid varit
inte lätt
men innebördsvackert
ansvarsfyllt
sakta har jag insett skönheten i detta
samtidigt brukar jag säga det är intet att avundas
det är så att människan säger det vilket var då var då, nu stänger vi den dörren
ser du såningsmannen
såningsmannen blickar fram i förvissan om
ur hjärtat ja där höll de fröskäppan förr
med höger hand sveper han
vingrörelse sveper ut frön
frön är framtid även dåtid
två vingar har vi den enskilde
en höger en vänster
i den ena är bakombarnet i den andra är framombarnet i inom
i mitten står vi
i hjärtat
det skapas i denna rörelse en lemniskata
ett harmoniskt flöde
det går inte att frångå då
det går inte att omskapa
däremot;
det gives möjlighet
genom att blicka framom att förhindra att det vilket ej var icke tillåts igen
det vilket gav missväxt skadade jorden icke upprepas
vad är missväxt i denna bild
det vilket skadade dig mig mig dig väsendet
träder fram berättar
så var det
vi kan säga att smärtan träder fram
du möter nu mig igen, minns hur ont det gjorde låt det inte ske igen.
de gamla folken visste
de blickade framom
alltid
varför gjorde de så
de läste gesten rörelsen
himlar hav allt det vilket vi dissekerat delat upp i miljontals partiklar
för vår säkerhet för enkelhetens skull.
ger det säkerhet blir det enkelt
de visste de blickade framåt
ur detta skrevs alla helgade skrifter alla rullar vilka stiger upp ur sanden
är de bullor straffdom
oh nej
de är ren kärlek
otadlig
fri
inremoral det vill säga hjärttanke inte kargtanke
de skrev budorden till människan icke varandes regler inskränkande,
de såg industrialismen, materialismen, tankens övertagande
paradisets trädgård är för att väcka vetenskapen kunskapen in i kärlek
de blickade framåt
såg då i förklarande ljus
förklarande upplyst ljus
därigenom upphörde den negativa historien
den negativa historien vilken lever i alla historieböcker
press media
men
vem vill läsa skönhet vackerhet
var samlas det största antalet åskådare oförhappandes; vid bilkraschen eller bröllopet
vem vill läsa skönhet vackerhet
kan man göra kapital
pengaskramlor
av skönhet
är det skönhet människan vill frossa i eller vad är det
tilllverkar skönheten maktstrukturer begär beroenden
skillnader
nej det gör den inte
allt skapades ur skönhets rörelse
ur det vita bladet den vita tanken den vita kärleken
möten var vita
den enskilde har två vingar
då en sann man
en sann kvinna möts
blir de en kropp med varsin vinge
i varje sant möte skapas en kropp
med varsin vinge
bärande tillsammans
tillsammansbärande
samtalsvävan
samtal är en vid vävan lever i allt
deras gemensamma vingar bär deras kärleks kropp
komparitet med varandra
kanske är det så att intet skall skiljas från intet
kanske är det så att det yttre skall upplösas för att visa att vi är i helhets verkan
ser himlens strålande skirfröjdan
droppar tindrande
linjer målas i himlar
vingar
svalgest svalans gestspråk
i allt gester
lyfter
fram
liv
det vilket är
är
liv
så långt bort från
mänsklig
pregnans
ibland
alltid
vandrar jag in i allt runt mig
mer och mer undrar jag
är det verkliga
vackra
sköna
i det vi kallar mellanrummen
formen
det vi tror oss se
en bunden gest
en bunden verklighet
Snösläden
snöslädens bjällror klinga
snöhästars vita manar klingar isvida
andas vitrosors drömljus
hovar sjunger mjuka
facklor brinna ett minne blott av aldrig skett
inlindad i
vitfällar hudar
sitter rödblommande kronblommande brud
strålande skönhet
brudbukett av vindar given
bjällror sjunger
facklor brinna
ett minne blott av aldrig skett
de vina genom skogens salar
granar rister hår
där under välvda trädens sal
lindas hon ur höljen
vishetsmoder räcker handen
ger henne stegstöd
in i sal
han står stolt i väntansljus
ur marker stiga orkestraler
från allt till allt
i är
visdomsfader leder stegen
lägger hjärthänders gärning i varande
vitfågel synes vida bära ljus
i nätters andning
höres skogars
suckansdjupa
bjällror sjunger
facklor brinna
ett minne blott av aldrig skett
vitfågel synes vida bära ljus
*
Violavingar
under snötäckes bidan sitta de
spela violin
violavingar lyfter kristallgnistran
*
minnssann
solstråle
ditt öga
fann hårstrå
klättrade hjärtfröjdan
renade panntankeskärpas lins
strålande är
regnbågsdroppe
*
Helandeljus
fingrar lyftas in i solögons flätande trådar
sländvingar rör kännande
ömhet
ett av mina fingerljus
är skadat
älskade
din ögonomfamnan
din kyss
helar
i
ljusbringan
*
Förtröstan(ej publicerat)
regndroppar tunga faller
isandning
sluter hand
om
hagel smattrar väckande
hölj mitt ansikte i
vindvändans
väntan
se mina händer äro tömda
vördsamt ber jag kraftljusets nedfallan om svar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar