jag vädjar
till
dig
skriv mina hjärtans ord
jag vattnar markerna med
mina tårar
se orden springa
ur jordar
under hela natten var dessa ord hos mig
min upplevelse är de skrivna ordens saga
är alltid skrivna är verklighet
universums verklighet
de är ur ett hjärta
vilket är hjärtan
mångfaldigade
dessa hjärtans vingar upphör
aldrig
de rörs till strandkänning
är alltid i mitten
i ursprung
ur sprung
de springer med nätta fötter
med fjärilsvingar in i liv
de väver solhöljen runt varje
enskilt hjärta
de lyfter
den trötta blicken
in i händer
lyfter blicken
varsamt
viskar
våga se
se
det uppenbara
det bara
den nakna linsens ljus
*
Rosenvingar
flyger
i
murgrönesalar
lavendelblå
kysser
rosmarinfröjdan
*
Den nakna linsen
jag vädjar
till
dig
skriv
mina hjärtans ord
jag vattnar markerna
med
mina tårar
se orden springa
ur jordar
*
Molnbidande
tima
omvarat
om
om
håller
respitisk andhämtning
inom
fingerlykta
glasmålningssikt
i ljusvacker
dalgång
söker hålla luggsliten kappa
tätt om
om
framåtlutad
visshet
dörr slås upp
vidgavlad
på vid gavel rider ljusstrimma
stormvinande skogshav
far in
vindfingrar rör vid strängar
cello ljuder
vinande nejder
strängar brista icke
stråke förs av stadighand
stilla hjärta stilla
adagio höres
solsköljan ur träds händer
fridsglänta bjuder mjukstigande
skimransfröjd
ur lugg synes ögonljus
blygt
möta
liv
*
Irrivisibel
finns välan inte i grammatiken…tror jag
vad ser jag
ser marken med miljontals av myror
betecknande bild är oro
jag ser ett irrande utan distans
på något sätt upplever jag; genom irrande tappas huden – höljet
bli hudlös
översensibel
måste leva vidare med detta… så skrev jag under gårdagen, ordet irravvisibel eller irrivisibel kom undernatten. Ofta är det så att ett ord gives, så strömmar resten under skrivandet. I detta ord var det svårt att urskilja ty mängder av bilder steg fram.
Det första vilket steg fram var irra, mer ur aspekten virra/virrig. Ett vilset irrande vilket i sig är en upplevelse av virra.
Sedermera steg ordet sobel fram, ser sibel på slutet och ordet sobel stiger fram. Sobel är ett mårddjur och det jag ser framför mig är en ivrigt vädrande nos, ser ett djur vilket är snabbt, ivrigt i rörelsen. Samtidigt kan jag se vikten av att kläs i ett extra hudlager då huden skalats av. sobel lär vara ett fint pälsslag, min upplevelse är att det viktiga i detta är just detta med ett extra hudlager, varför sobel stiger fram kanske har att göra med att jag ser kyliga landskap.
Så går blicken vidare och jag ser ordet irreversibel, vilket är något fastlåst
Ett skeende går icke att återtas, skeendet är obotligt
Nästa bild vilken stiger fram är visuell, vilket är att synliggöra genom synintryck göra sig en bild
Visualisera är nästa ord vilket innebär att föreställa sig; mer eller mindra måla sig en bild av det tänkta.
Ibland då jag skriver bilder, poesi börjar jag att se bilder, hela romanberättelser, så börjar jag skriva och ser en starkt komprimerad bild vilken möjliggör för den mötande att se bilder, de bilder vilka är hemmahörande hos det mötande ögat. Med andra ord upphör överförtydligandet.
Till slut skrev jag ordet på det sätt jag brukar göra
Irreversibel; inre rörelse retar emorf(amorf) vetskap etymologiska reningar sker inom begynnande/böjlig eteriskt liv
I det hudlösa tillståndet kan två sidor vikas upp
Den ena sidan är utåt utåtverkan
Den andra är en slags hand, en inre hand vilken omsluter
Inifrån vaknar en rörelse vilken letar/påkallar/väcker den ”döda” vetskapen, det otydbara vilket är tydbart genom denna väckande retning/signal
Därigenom ansätts reningen, vilket är; själen tvagar tanken – den ”döda” vetskapen vilken är en tankekäril/källvatten i dess vagga
En ny födelse sker däri är orden begynnande/böjlig
Bron lägges mellan yttre samt inre i eteriskt liv
I allt detta upphör den utåt utåtriktade eftersökan av dövande genom konstlade medel
Tanke kär il
jag är
en tankekäril
i kokong
vaggades jag i vind
skugga av blad var runt mig
skänkte dofter
av
otydbara aningar
solvinda lindade trådar
runt spole
vingar vävdes ljuslätta
skalet var av
breder ut vingar
jag är
en
tanke kär il
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar