De frågade Mästaren
Hur det blev sen…
Mästaren såg på dem
med dem ty Mästarens ögonvingar omslöt dem
de uppfylldes av oändligvid kärlek
skrudades i pärlemorvitt pärljus
Mästaren vandrade med dem i allt
vidrörde allt
så är det
deras ansikten
upphörde att vara
de uppfylldes
av
allts
svar
de uppfylldes av oändligvid kärlek
min upplevelse är att vi bär svaret i vårt hjärta
därför orden;
lyss till ditt inre
allts
inre
ja det är min upplevelse
svaret är
”nedlagt”
i vårt hjärta
människan har alltid stridit om för vem som har rätt, redan genom att skriva som har rätt är en jämförandeeffekt iscensatt. en fastlåsningsprincip.
människan har alltid stridit om vem som har rätt
detta istället för att inse
faktum av rätt och fel
detta faktum är att likna inte jämföra med
liv och död
felet leder till det vilket benämns mänsklig livdöd
felet drar ned stegen
gör skyldig
därmed icke sagt att allt är tillåtet, allt är tillåtet i ett vara där den sunda moraliteten är en livsgärning, en självklarhet en inneboende profetia av hjärtljus, strömmande insiktsfylld insikt vilken gör det till en omöjlighet att skada eller göra illa. Ty den smärta väsendet tillfogar en medvarande genomilar drabbar då det egna väsendet, därigenom att allt i ett sådant vara vilket är det sanna varat, är ett. Allt är oskiljaktigt, gränserna är utsuddade trots att upplevandet är enskilda gestalter, formgestalter och det är väl underbart att röra vid varandra såväl i kropps – själs – andeupplevande, det är den genomgående genomströmmande moraltaktila beröringen.
rätt , vad är rätt kanske vore det av värde att utbrista det finns icke vare sig rätt eller fel, detta för att få ett slut på denna chimär, rätt eller fel – bättre eller sämre, vilka är fångstgropar.
det finns existens
existerande liv
existensierande liv
människan har alltid sökt strid
strid för att resa sig ur skuggan
därför satt de höga Mästarna under trädet
samtalande
berättargärning
de satt
under trädet
vid trädets rötter
de reste sig då stegen var mogna
frukterna
allt är rätt
allt är fel
allt är död
allt är liv
benämningar är detta
motsatta förvirringsriktningar
stanna i början
skapande
följande
lyssnande
seende
varför söka strid
varför strida för rätt och fel
varje levande väsen är ett liv
ja, liv – av den enkla anledningen att liv är ett varmt ljusord i den mänskliga världen. det är spirande vårblommor, gryning allt det skira. varje levande väsen är ett kronblad alla bladen är blomkronan, så varför strida om det vilket gör en – en – verklighet. ett förverkligande av himmelsdrömmen.
de frågade Mästaren
är det så en Mästare eller är icke varje levande väsen en Mästare.
Mästaren sade icke det är så,
Mästaren sade så är det
detta insiktens ljus strålar i varat
Mästaren svepte ögonvingar om därigenom såg de genom Mästarens ögon.
Naturligtvis är det Mästare höga Mästare
de delar icke upp eller avskiljer
se åter blomman
mästarljusen kan vara solögonen i mitten, ståndare samt pistiller, solöar månöar
trädgårdar
mästarljusen kan vara kronbladen
hur det nu är så är allt i ett.
i denna enhet, helhet är allt oavhängigt/oberoende den andre samtidigt beroende den andre.
så är det, huru kan ett träd växa förutan rötter, huru kan ett träd växa utan krona, huru kan ett träd växa utan en stam. så är det – tämligen enkelt så varför strida.
Alltet är avhängigt allt
icke begärsberoende
ägandeberoende
kvävandeberoende
beroende i kärlek
till kärlek
vadan denna smyckan av löftesrikedom
tillgiven av hjärtats sång
given till
alltid
alltid närvarande
aldrig frånvarande
aldrig
aldrig frånvändande
vadan denna smyckan av löftesrikedom
se vingars rena linjer
att skimra är icke svikande är icke smyckan
skimra är det tvagade ansiktets uppstigan ur mörker
detta mörker är att vandra i natten med stjärnljus i händer
av själen upptändas de
upptändas de genom andens ljus
se vingarnas
rena linjer
bärande
bär
ande
isar smälta runt brösts hugsvalan
vadan
vadar i smältvattensfloder
forsvirvlar når upp till bröstets slutna strömmar
våga
vågade
vågande
våg
se molnen segla i himlars hav
molnseglare
drömseglare
föränderlig är livets sång
molnseglare förändras
är vita
är skira
är grå
är tunga
är allt är intet
föränderlig, änderliga, utan att ändra sitt ursprung
ursprung är elementsandning
är andedräkt
är tankens evigursprung
kan aldrig vara evighet
evighet vilken håller kvar
evig är andedräktens skrud
se min klädnad, jag ser den ej, jag ser den
föränderlig
alltid den samme i är
vadan denna smyckan av löftesrikedom
varför
varför smycka
bevara den ren
ren
källans klara vattenporla
isar smälta
bäckar porla floder sjunga
löftesrikedom är fram är då ur då är fram i pärlas skönhets rena klang
vadan denna smyckan av löftesrikedom
vadarfågeln
vadarfåglar
sjöfåglar
är mycket visande
de är i luften fåglar är i luften med luften är luften
somliga av dessa fåglar har tunga kroppar
ändå
de flyter med vattnet
doppar huvudet under vattnet
under vattenytan
de vet att näring finns att hämta
under ytan
de kastar upp fisken
i en slags glädjerörelse
fisken glittrar
blir näring
näringen är fisken
fisken simmar följer strömmen
följer strömmen
är vatten
blir näring
föränderlig, änderliga, utan att ändra sitt ursprung
ursprung är elementsandning
är andedräkt
är tankens evigursprung
kan aldrig vara evighet
evighet vilken håller kvar
evig är andedräktens skrud
se min klädnad, jag ser den ej, jag ser den
föränderlig
alltid den samme i är
vad är detta under ytan
under ytan simmar var/dåtid
björnen i våren visar detta
björnen sover i ide
beger sig till floden
laxen skuttar uppför floden
björnen fångar lax
laxen simmar uppströms
visst kan vi vandra mycket djupt in i dessa bilder, beskriva molnens sammansättning, vadarfågelns liv, fisken, björnen allt det vilket sker
men varför; bilderna är så talande visande.
Egentligen
självklara
*
En gång
hennes ögon
är brustna rosendrömmar
vind vind
vindande
lyft mig
lyft mig
ack
låt mig
en gång
se
rosenvingar
flyga
i
är
hon håller en fjäder i handen
en dunskål
så stark är
längtan
snurrar fjädern lätt
mellan tummad och pekad
ansiktet är en sjöspegel
lyfter fjäder
blåser
håglös
lätt
fjäder
virvlar
vingar
kupade händer
sluter kärleksömt om
hon seglar
dunskål
i
havsbris
*
molnkyss
ser dig vilande i gräsböljande hav med drömslutet ansikte
dina fingrar är solfingrar
målar mitt ansikte sepiamjukt
suddar ut
konturer
gränser
hinder
du kysser molnen
molnen faller runt mig
sjunker
sjunker
in i dröm
mina ögon brister in i ditt ljus
*
tomtatetom
ljusskimrans stegbörjan
moln falla i händer
tung
tung
t
u
n
g
stegslokan
skuggväv
lindas
lindas
lindas
dras
åt
blomma står i gryning
böjer huvud
in mot
bröst
sitter här med de runda stenarna
i de runda stenarnas krets
beundrar åser
rundmjuka linjer
runda stenar av havssköljan smekta
stensuckan
stiger
tom
tom
tom
havet dånar
tom
tom
tom
to to tom
t
o
m
alla dessa tommöten
möten
möta
möten
lindar ögon om
lyfter varsamhand
rör vid
varligt
varligt
i ömhet
lägger kinden till
upplever
djup
spirandevilja
sitter här i de runda stenarnas krets
rör vid
du stiger fram
blomma står i gryning
lyfter huvud
in mot
solvind
*
En gång
mina ögon
är
brustna rosendrömmar
vind vind
vindande
lyft mig
lyft mig
ack
låt mig
en gång
se
rosenvingar
flyga
i
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar