I vindarnas tempel är min vilja att vara
så underbart vackert är detta tempel
dess väggar består icke av väggar
är osynlighets
synlighetsrum
är rum
är icke rum
är andande andning
så underbart är detta tempel
snidade vita pelare, tvinnade grenar
blomstrande girlanger
girlanger
så underbart vackert är detta tempel
det är av två bågar
valvbågar ej för att skjuta pilar
bågar
valv bugande förenande
är fyra vägar fästade i jordehänder
i vindarnas tempel är min vilja att vara
däri mötas all andnings andning
däri väva de fyra gemensam andedräkt
i mitten andas hjärtat förväntansfullt
våren andas
i det inre har ljuset sjunkit in
djupare
djupnad
djupande
Eurus
andas gryning
uppfyller livet
med inspirationens ljus
liven vaknar sträcker sig in i skyar
fåglar vingar icke flyende vind
inspirare inspiration lavendelängder dofta vida
spegel, spegel på väggen där vad är ditt namn
Sefyr
är ditt namn höstens vind
i din famn bär du alla mina drömmar in
bäddar om i kärleks värmnad
se fåglar flyga in i varmare länder
fantasia fantasi
strömmar ostörd dröm
så sluta vi våra händer runt hjärtat
inväntar vad
ankomsten av
Borea Ohion
med varsamma händer står du
vid bäcken av liv
sköljer smutsade kjortelfållen
hänger lakan vita på sträckta ljuslinjer
andas, andas visdom in
ljuset strömmar från högre makter
in i ditt bröst
djupnar djupnande
berör ditt innersta väsen
så sova frökrafter dröm
i stillhet sova de
ser allt det
det yttre icke ser
i skogen smyger vitskimrande
i natten sitta vargen vitskimrande på klippan den höga
med stjärnjungfrur om blickar in i söder
ser
känner
hennes värme stiga
hon noterar alla färger allt liv
Notus
bär en vacker penna
skriver med spetsen av silver
guldtecknen skimrar i ögons rand
hon håller din hand i din vandrings steg
visst är hon en fjärilsvind med förmåga att vandra
vandra in samt vandra ut
så sluter hon knoppar
så öppnar hon kronor
allt med sin värmande kärlek
hav tillit viskar hon in i ditt hjärta
så är de alla fyra
i ditt hjärta
i vindarnas tempel är ni nu
du upplever djupt djupnande deras nära liv
aldrig utanför alltid i
alltid med
se hur vackert de lindar sig om varande varandra
blomstrande girlanger vita
ja de bär stavar i sina händer de trär orden på gräsets strå vandrar vida vandrar nära i allt över allt är orden alla skapade liv är orden
de trär dem på band
andas dem in i templets salar
så lindas de upp och
orden förs vidare
med vindar fyra
in i öster väster nord och syd
Eurus Sefyr Borea Ohion Notus är deras namn
I vindarnas tempel är min vilja att vara
så underbart vackert är detta tempel
dess väggar består icke av väggar
är osynlighets synlighetsrum
är rum är icke rum
är andande andning
så underbart är detta tempel
snidade vita pelare, tvinnade grenar
blomstrande girlanger
girlanger
så underbart vackert är detta tempel
det är av två bågar
valvbågar ej för att skjuta pilar
bågar
valv bugande förenande
är fyra vägar fästade i jordehänder
i vindarnas tempel är min vilja att vara
däri mötas all andnings andning
däri väva de fyra gemensam andedräkt
i vindarnas tempel avkläder jag mig
den svarta klädnad jag alltid bär inför människan
där vändas den in och ut
i vit klädnad möta jag morgonregnen
vänder mitt ansikte till
i tacksamhet upplever jag ögons sköljan
åter synes vägen klar
ur jordehänder synes blomstrande girlanger
i växande lindas de runt
fyra vägars
bugande
kupol
*
våren ; Eurus
Eros
det går nästintill via namnet att höra vad denna vind är
visst går den att benämna den unga förälskelsens vind
våren det sprudlande vaknande livet
vad skrev du denna dag: nu synes gräsets skira vingar landa.
vi kan skriva nu synes förälskelsens skira vingar landa,
minns då att förälskelsen är en varm vind
ur aspekten att detta är förinnerligad ljuskraft
nyvaknad intelligens
förälskelsen trippar skuttar svävar upptäcker lever utåt utåt det gör din högra hand ur den vänstra.
det är kanske svårt att se detta
förälskelsen djupnar genom att den strömmar ”åter” in, förälskelsen svalnar inte den lever i resonans, hjärtat är resonanslådan i hösten genom Sefyr
sommaren
Notus är verkligen värme
en värme vilken får hela ängen att blomma
så gör den förälskades hjärta
det blommar strör blomljus i allt
över allt
därigenom finns vinterns Borea Ohios närvarande behov städse
även dessa resonerar med varandra, de är kan vi säga himlens och jordens samtal
himmelsdrömmens och jordedrömmens samtal
ser du resonemanget
fyra vägar resonerar
så låter vi då en man samt en kvinna mötas
i denna ström
vandrar förälskelsen vidare in i hösten,
våren samt hösten möts, själshjärta samt gärning är överens
mötet bekräftas av sommarens insteg i vintern
samt vinterns insteg i sommaren
detta är ett resonansäktenskap
det blir mycket torrt då vi teoretiserar på detta sätt
men visst är det spännande
så har vi då resonemangsäktenskapet
det är ett äktenskap vilket ingås efter verbala för samt emotväganden
kan vara ett resonemang mellan två eller för två av släkt samt familj
detta äktenskap kan bli ett samspel
eller kärlek kan växa
resonemangsäktenskapet kan bli ett resonansäktenskap
detta då båda är med
i avsikten.
annars är det mer att likna vid en affärstransaktion
du upplever detta samtal ofullständigt, vi låter det vara så
ibland är det bra att röra om till vaknande
det varje liv bär med sig är
hopp om älskan
ett hopp om att bli förälskad
bli besvarad förälskelse
eller besvara förälskelse
det är en djupt grundläggande dröm
ett slags livshopp
ofta säger du att du inte längre vill hoppas
inte längre vill känna eller uppleva hopp
ty då slipper du det vilket gör ont
det är sant att du är löst ur hopp
men det är inte på den väg du tror
det är att stiga helt in i hoppets sfär
det rena hoppets sfär
helt fritt från egna föreställningar
det är en förvirrande upplevelse
det är ett överlämnande
enkelt uttryckt; ta hand om detta, ur djupare aspekt är det att säga; i ljuset av det vilket är bäst för alltet för helheten överlämnar jag min önskan, min hoppbild in i livsskeendets hopp. Det hoppet är helhetens hopp däri verkar allts andning i andeljuset, det är alltså andehjärtats hoppingivelse; den ingivelsen är ren inspiration ur imaginationens insiktsklarhet till insiktsfullt leverne i allomfattande kärlek där de händer läggas i varandra vilka är för alltets skapande skönhet.
Du skrev en vacker berättelse om Natacha din sons hund, det är varma vackra minnen. Även i denna bild ser du årstidernas verkan.
Natacha somnade eller dog, hon vandrade det vilket av mången människa benämns dödens väg.
sommaren vandrar dödens väg, dör den – försvinner den.
Du blev en aning fundersam ty det är en omvälvande tanke då du tänker. du hörde orden: så är det då vintern brister.
Så är det då ett liv föds.
var det då meningen att denna kärleksgestalt skulle så säga dö, är det då bara att skaffa nytt, är det bilden.
du skrev att ni höll sorgens vingar om varandra; sorgen vaggar smärtan för att smärtan skall stiga fram renad i förklarande ljus berätta; låt icke detta ske igen, vad är det vi avser med detta: att aldrig möta eller ta emot en hund.
Inte alls.
Vi säger inte att det bara är att skaffa nytt eller att ständigt avvisa.
det vi visar är dödens nonexistens
Det är en mycket vacker bild att leva med:
Så är det då vintern brister
det är att släppa den så att säga döde fri
vandra i din skönhet
då vintern brister
föds det nya livet
vilket inte är nytt
det var där
Är ständigt.
Dödskraft är icke att likna vid dödshjälp
Dödskraften är det de gamla folken visste, ännu vet
Då de var trötta begav de sig ut på vandring
Fann sig en plats
Satte sig ned och vandrade vidare.
Vandrade vidare
Varför tror ni egentligen att det heter så
Vandrade vidare
Dödskraft är en vacker gest
Ej att likna vid dödshjälp
*
ser schack den totala tystnadens koncentration fokus
så underbart är detta tempel
snidade vita pelare, tvinnade grenar
blomstrande girlanger
girlanger
så underbart vackert är detta tempel
det är av två bågar
valvbågar ej för att skjuta pilar
bågar
valv bugande förenande
är fyra vägar fästade i jordehänder
i vindarnas tempel är min vilja att vara
däri mötas all andnings andning
däri väva de fyra gemensam andedräkt
i mitten andas hjärtat förväntansfullt
våren andas
i det inre har ljuset sjunkit in
djupare
djupnad
djupande
Eurus
andas gryning
uppfyller livet
med inspirationens ljus
liven vaknar sträcker sig in i skyar
fåglar vingar icke flyende vind
inspirare inspiration lavendelängder dofta vida
spegel, spegel på väggen där vad är ditt namn
Sefyr
är ditt namn höstens vind
i din famn bär du alla mina drömmar in
bäddar om i kärleks värmnad
se fåglar flyga in i varmare länder
fantasia fantasi
strömmar ostörd dröm
så sluta vi våra händer runt hjärtat
inväntar vad
ankomsten av
Borea Ohion
med varsamma händer står du
vid bäcken av liv
sköljer smutsade kjortelfållen
hänger lakan vita på sträckta ljuslinjer
andas, andas visdom in
ljuset strömmar från högre makter
in i ditt bröst
djupnar djupnande
berör ditt innersta väsen
så sova frökrafter dröm
i stillhet sova de
ser allt det
det yttre icke ser
i skogen smyger vitskimrande
i natten sitta vargen vitskimrande på klippan den höga
med stjärnjungfrur om blickar in i söder
ser
känner
hennes värme stiga
hon noterar alla färger allt liv
Notus
bär en vacker penna
skriver med spetsen av silver
guldtecknen skimrar i ögons rand
hon håller din hand i din vandrings steg
visst är hon en fjärilsvind med förmåga att vandra
vandra in samt vandra ut
så sluter hon knoppar
så öppnar hon kronor
allt med sin värmande kärlek
hav tillit viskar hon in i ditt hjärta
så är de alla fyra
i ditt hjärta
i vindarnas tempel är ni nu
du upplever djupt djupnande deras nära liv
aldrig utanför alltid i
alltid med
se hur vackert de lindar sig om varande varandra
blomstrande girlanger vita
ja de bär stavar i sina händer de trär orden på gräsets strå vandrar vida vandrar nära i allt över allt är orden alla skapade liv är orden
de trär dem på band
andas dem in i templets salar
så lindas de upp och
orden förs vidare
med vindar fyra
in i öster väster nord och syd
Eurus Sefyr Borea Ohion Notus är deras namn
I vindarnas tempel är min vilja att vara
så underbart vackert är detta tempel
dess väggar består icke av väggar
är osynlighets synlighetsrum
är rum är icke rum
är andande andning
så underbart är detta tempel
snidade vita pelare, tvinnade grenar
blomstrande girlanger
girlanger
så underbart vackert är detta tempel
det är av två bågar
valvbågar ej för att skjuta pilar
bågar
valv bugande förenande
är fyra vägar fästade i jordehänder
i vindarnas tempel är min vilja att vara
däri mötas all andnings andning
däri väva de fyra gemensam andedräkt
i vindarnas tempel avkläder jag mig
den svarta klädnad jag alltid bär inför människan
där vändas den in och ut
i vit klädnad möta jag morgonregnen
vänder mitt ansikte till
i tacksamhet upplever jag ögons sköljan
åter synes vägen klar
ur jordehänder synes blomstrande girlanger
i växande lindas de runt
fyra vägars
bugande
kupol
*
våren ; Eurus
Eros
det går nästintill via namnet att höra vad denna vind är
visst går den att benämna den unga förälskelsens vind
våren det sprudlande vaknande livet
vad skrev du denna dag: nu synes gräsets skira vingar landa.
vi kan skriva nu synes förälskelsens skira vingar landa,
minns då att förälskelsen är en varm vind
ur aspekten att detta är förinnerligad ljuskraft
nyvaknad intelligens
förälskelsen trippar skuttar svävar upptäcker lever utåt utåt det gör din högra hand ur den vänstra.
det är kanske svårt att se detta
förälskelsen djupnar genom att den strömmar ”åter” in, förälskelsen svalnar inte den lever i resonans, hjärtat är resonanslådan i hösten genom Sefyr
sommaren
Notus är verkligen värme
en värme vilken får hela ängen att blomma
så gör den förälskades hjärta
det blommar strör blomljus i allt
över allt
därigenom finns vinterns Borea Ohios närvarande behov städse
även dessa resonerar med varandra, de är kan vi säga himlens och jordens samtal
himmelsdrömmens och jordedrömmens samtal
ser du resonemanget
fyra vägar resonerar
så låter vi då en man samt en kvinna mötas
i denna ström
vandrar förälskelsen vidare in i hösten,
våren samt hösten möts, själshjärta samt gärning är överens
mötet bekräftas av sommarens insteg i vintern
samt vinterns insteg i sommaren
detta är ett resonansäktenskap
det blir mycket torrt då vi teoretiserar på detta sätt
men visst är det spännande
så har vi då resonemangsäktenskapet
det är ett äktenskap vilket ingås efter verbala för samt emotväganden
kan vara ett resonemang mellan två eller för två av släkt samt familj
detta äktenskap kan bli ett samspel
eller kärlek kan växa
resonemangsäktenskapet kan bli ett resonansäktenskap
detta då båda är med
i avsikten.
annars är det mer att likna vid en affärstransaktion
du upplever detta samtal ofullständigt, vi låter det vara så
ibland är det bra att röra om till vaknande
det varje liv bär med sig är
hopp om älskan
ett hopp om att bli förälskad
bli besvarad förälskelse
eller besvara förälskelse
det är en djupt grundläggande dröm
ett slags livshopp
ofta säger du att du inte längre vill hoppas
inte längre vill känna eller uppleva hopp
ty då slipper du det vilket gör ont
det är sant att du är löst ur hopp
men det är inte på den väg du tror
det är att stiga helt in i hoppets sfär
det rena hoppets sfär
helt fritt från egna föreställningar
det är en förvirrande upplevelse
det är ett överlämnande
enkelt uttryckt; ta hand om detta, ur djupare aspekt är det att säga; i ljuset av det vilket är bäst för alltet för helheten överlämnar jag min önskan, min hoppbild in i livsskeendets hopp. Det hoppet är helhetens hopp däri verkar allts andning i andeljuset, det är alltså andehjärtats hoppingivelse; den ingivelsen är ren inspiration ur imaginationens insiktsklarhet till insiktsfullt leverne i allomfattande kärlek där de händer läggas i varandra vilka är för alltets skapande skönhet.
Du skrev en vacker berättelse om Natacha din sons hund, det är varma vackra minnen. Även i denna bild ser du årstidernas verkan.
Natacha somnade eller dog, hon vandrade det vilket av mången människa benämns dödens väg.
sommaren vandrar dödens väg, dör den – försvinner den.
Du blev en aning fundersam ty det är en omvälvande tanke då du tänker. du hörde orden: så är det då vintern brister.
Så är det då ett liv föds.
var det då meningen att denna kärleksgestalt skulle så säga dö, är det då bara att skaffa nytt, är det bilden.
du skrev att ni höll sorgens vingar om varandra; sorgen vaggar smärtan för att smärtan skall stiga fram renad i förklarande ljus berätta; låt icke detta ske igen, vad är det vi avser med detta: att aldrig möta eller ta emot en hund.
Inte alls.
Vi säger inte att det bara är att skaffa nytt eller att ständigt avvisa.
det vi visar är dödens nonexistens
Det är en mycket vacker bild att leva med:
Så är det då vintern brister
det är att släppa den så att säga döde fri
vandra i din skönhet
då vintern brister
föds det nya livet
vilket inte är nytt
det var där
Är ständigt.
Dödskraft är icke att likna vid dödshjälp
Dödskraften är det de gamla folken visste, ännu vet
Då de var trötta begav de sig ut på vandring
Fann sig en plats
Satte sig ned och vandrade vidare.
Vandrade vidare
Varför tror ni egentligen att det heter så
Vandrade vidare
Dödskraft är en vacker gest
Ej att likna vid dödshjälp
*
ser schack den totala tystnadens koncentration fokus
ser livets ringlar snirklar
stanna upp
lyssna
se
den pjäs vilken fallerkan vara osanningen
en tanke vilken kom är:
skulle människan leva mer eftertänksamt kanske livet skulle bli mer klara linjer
inte för att kasta omkull samt vinna
samtidigt är detta vinna stort
ty det är att leva sant
schack matt kan vara ett bra drag
nämligen att se
täckelsen
falla
*
bolltistlar
ärvackerfolk
bor iträdgårdlandet
bär blå kronor
bär blå kronor
mångfaldigade ögon
vackermantlar
vackermantlar
djupavisshetsrötter
stolta
vackra
ogräs för många
helandekraft för de vilka ser
blåkraftens vilja
i deras ögon
*
solfröjdan
lever i dagens famn
strör
fåglars sånger
vida
vida
vindar ler
vindar ler
minns nattens dans
isdans
konståkning
isdans
konståkning
ispiruetter
gnisterrök
skönhetsklanger lever
solfröjdan
given av
vindfröjdan i natten
till
klangbildande
isdans
ispiruetter
gnisterrök
nu
synes
gräsets skira vingar
landa
*
var upplever vi
varmkärleken
däri att
vi förmår
vågar
vara
tysta
kärlek
i dessa människovandringar
talas ofta sönder
ändå
är det vackert att tala
samtala
väva
tillsammans
med den vilken talar
inte - om kärlek
den vilken talar kärlek
tystnaden öppnar sitt inre
då den andningen
är
*
Natacha
Så låt mig berätta om en vän
så nära så varm så god
vännen mötte mig i famnen av en famn
alltid leendeljus
omtumlande
välkomnan
Hur var det nu det hände sig
meningen fanns redan skriven
för i oändliga vandringar sedan
låt oss stanna här i denna målning.
En lång ståtlig ung man begav sig ut på vägarna
i många dagar i många nätter
varade den unge ståtlige mannamannens väntan
ögonen varmsköljde alltid vid vissheten av
bekräftan av skeende
varje steg var ett tinderljus av ja
den unge ståtlige mannamannen
bar en pärla i sina kupade händer
den pärlans namn bar namnet drömuppfyllan
Vägarna djupupplevde glädjen i vagnshjulens snurran
ty det var en konungason för se han bar det namnet bär
vagnen drogs av fyra vackra svarta hästar
med glänsande skimrande hud
manarna var likt långa
böljande mantlar
Skönhet är det ord vilket lätt kan användas i beskrivandet
så kunde det ha varit i en annan vandring i en annan bild
nu var det mer en brummande vagn inom vilken han satt
ja visst var det en bil, bilen susade fram fann vägen till pärlans boplats
Väl höljd
i vackerfilt
överräcktes pärlan
den unge ståtlige mannamannen viskade
till knytet varmgott
Natacha
är ditt namn
så bars de hem av vinden där jag fick gåvan att möta dem
de dagar nätter vilka vandrade in var
en fröjdansupplevelse
varmsköljande
gåvoregns
Skönhet är de ord vilka lätt kan användas i beskrivandet
den unge ståtlige mannamannen syntes alltid
leendevarm ljus i hennes närhet
de var leendeljusa
ansikten
de lekte rumlade om sov och nästintill åt tillsammans
visst var det saker vilka gick i kras
leendekras med lite
skyggande
rädslosteg
det går bra
det går bra
min vän
så är det med lekande
läragåupptäckaliven
De vilka mötte dem på avstånd log varmglädjan
ända tills de kom närmre
då ryggade de
förfasade sig
ropade
ve
vi brydde oss aldrig om detta ty vi visste det de inte visste vet
Natacha du underbara ljusvarma väsen
så ljusgivande godvishet
var morgon tassade jag in väckte dem varsamt
låt oss lämna alla procedurer hit och dit
små ljusögonblick
stiger fram
var morgon öppnade jag fönstren för att vädra sängkläder
Natacha följde mig alltid
hon stod där i fönstret
såg på mig;
berätta
berätta molnen fåglarna
skönhetens liv
så gjorde jag vi hade långvarma samtal
då jag stod med händerna i diskbaljan
med bubblor dansandes runt
fnös hon ivrigt;
jag vill, jag vill,
så giv mig en
borste med
så blev det nu inte av många orsaker
så begav vi oss ut för att nosa på allt och intet
i sommarens famn nosade hon
fåglar fjärilar blommor gräs
älskade att bada sjö
i vinterns famn studsade skuttade
rullade hon runt i snön
men nog var det så att hon frös
solen tyckte hon mest om
regnet och snön var inte de bästaste av vänner
gömmalekar var hennes karameller
hennes lyckoglädje
då jag stod där vid huggkubben och högg ved
då stod hon bredvid nära
alltid med tassarna på huggkubben
alltid hjälpte hon mig att bära
sådär glädjeljusstolt
så en afton släppte jag ut henne i kvällen
hon tyckte mycket om denna utedansstund
vi hade allesammans ett hemligt språk
ropade på henne
in virvlade hon
hon skuttade hoppade
såg med tillgivandeögon
vad får jag
se jag kom
jag gav henne det hon alltid brukade få
så var det stund att stänga dörren
hon sprang var en vind
genom huset
vi gjorde alltid så
Natacha föll samman
somnade med ens
vaknade
aldrig
mer
hos oss
den unge ståtlige mannamannen
brast en liten bit
vi höll sorgens vingar
om varandra
Natacha
sover
stilla
vid
husets sida
i boplatsens hägn
vi upplever henne nära
för visst dansar hon besöksvakan här ibland
upplever att vi har det bra
berättar att hon har det bra
så släpper vi varandra fria
gläder oss med varandra i våra drömvandringssteg
Natacha du goda underbara ljusvarma väsen en hund
Du älskade goda vän så ljusgivande i godvishet
av en mycket speciell ”sort”
vi brydde oss aldrig om detta ty vi visste det de inte visste vet
hennes visdom, hennes klokskap, hennes kärlek var är därmed oändlig
*
Fyra vägar
så är de alla fyra
i ditt hjärta
vår sommar höst vinter
spegel
spegel
speglan
speglande
detta spegelglas
brister ej
Eurus – Sefyr
Östan västan våren - hösten
Notus - Borea Ohion
Sunnan nordan sommar vinter
se deras vackra namngivning
i vindarnas tempel
är ni nu
du upplever
djupt
djupnande
deras nära liv
aldrig utanför
alltid i
alltid med
se hur vackert de lindar sig om
varande varandra
blomstrande
girlanger
vita
de bär stavar i sina händer
trär orden på
gräsets strå
vandrar vida
vandrar nära
i allt
över allt
är orden
alla skapade liv är orden
de trär dem på band
andas dem in i templets salar
så lindas de upp
och
orden förs vidare
vidare vida med vindar fyra
in i öster väster nord och syd
Eurus Sefyr Borea Orea Notus är deras namn
vindarnas tempel
så underbart vackert är detta tempel
dess väggar
består icke av väggar
är osynlighets
synlighetsrum
är rum är icke rum
är andande andning
så underbart vackert är detta tempel
snidade vita pelare
tvinnade grenar
blomstrande girlanger
girlanger
så underbart vackert är detta tempel
det är av två bågar
valvbågar ej för att skjuta pilar
bågar
valv
bugande förenande
är fyra vägar fästade i jordehänder
däri mötas
all andnings andning
däri väva de fyra
gemensam andedräkt
i vindarnas tempel avkläder jag mig
möter morgonregnen
vänder mitt ansikte till
i tacksamhet upplever jag
ögons sköljan
åter synes vägen klar
ur jordehänder synes blomstrande girlanger
i växande lindas de runt
fyra vägars
bugande
kupol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar