Vi talade tidigare om
eller gav bilden av rutor
minnesrutor
vävar kan vävas på mångahanda sätt
varpen har olika mängder av trådar, kan vara ofärgad eller mångfärgad, inslaget kan varieras
Vi föredrar tuskaft med vit varp samt vitt inslag.
i en tuskaftsväv bildas låt oss säga rutor
mellanrumsrutor
inom dessa strilar sol
ofta sitter du står du och beskådar trädens kronor, ”endast” för att se skönheten i alla dessa tusentals solar vilka framträder.
i varje mellanrum. är luft eller vad är där
hur det än är
är det strilande solar
tusentals solar
trådar binder samman
binder samman liv
vi har talat runt detta tidigare
vad var det du skrev;
solvävans trådar alltid brista intill väven strålar – du skrev solvävans trådar brister alltid till dess väven strålar.
i tomheten är den största den oändliga fyllnanden
vad är dessa ord
denna natt talade vi icke mängder av ord ty du är sjuk; du sökte kvarhålla en bild, hur vill du beskriva den.
jag ser ett ord, egentligen är det den röda tråden, grunden
stadgan
ser en dirigent med tonpinnen – taktpinnen – dirigentpinnen
hon önskade sig en dotter med vit elfenbenshud med hår svart som ebenholts med läppar röda
vad ser du
jag ser musslan, pärlmusslans elfenbensvita lyster, dagen gryningen
jag ser håret det svarta, natten aftonen
jag ser den röda munnen, rosenvingar, hjärtvingar
snövit är det
så ser jag eller hör alla tonslingor
dessa vävs samman till hela orkestralen
ordet polter stiger fram
så är det ett väsen gör sig påmint
knackar på
hjärtats röst gör sig hörd
när en röst gör sig påmind
ansätts vibrationer
tonvibrationer
luftsvängningar
droppe vilken faller
samtidigt stiger;
snösmältan
istappar
droppar
pärlhalsband
pärlhalsbandssånger
ur djupen
djupen
djup
djupt
djupt
detta så oändligt vackra ord
fyllt med värme
med liv
djupa
möten
ögonskålar
i ögonskålar
ser snö smälta
droppar
faller
i samma ögonblick
stiga de
upp
snö
blir skålar
skålar bjudande
tomma
fyllda
tomfyllda
djupa
klanger
i tomheten är den största den oändliga fyllnanden
ett väsen gör sig påmint
knackar på
hjärtats röst gör sig hörd
när en röst gör sig påmind
ansätts vibrationer
tonvibrationer
luftsvängningar
droppe vilken faller
samtidigt stiger;
för att allt inte skall rämna erfordras
en grund
ett djup
trådarna, varpen och inslaget är detta djup denna grund
genom att de är där
framträder färgerna
hela musikstyckets faser
detta övas många gånger
samövas samt enskildövas
för att framföras
levas
solvävans trådar brister alltid till dess väven strålar
det är då alla trådar strålar
lyser
visst är det en kamp
vad är kamp
är det/den verkligen en kamp
eller uppstår den av bortvändan av;
Vända ansiktet bort från viljan för att vandra de egendristiga stegen.
Är kampen uppstigen ur motkamp.
Kampen skulle aldrig komma till stånd om det inte fanns ett motstånd.
andas väsendet medlevande med
Följer vävens mönster finns icke underlag för eller till kamp.
vi har sagt det tidigare och det är så;
kamp leder icke framåt, det vill säga stridskampen
däremot
övandet
leder framåt i ljusvävan
då blir övandet läragåsteg och det är positiv kamp
Våren är en kärleksmässa ur djupinnerlighet ur djupinre – vad mer finns att säga till dessa skönhetens ord
*
under årsringar
så många skålar bjudna
brustna
hoppets skållåga
av vind blåsts
bidan
svekets skål
sorgen
besvikelsens skålar
bjudna
under årsringar
mötta
sökt skänka
tröst
under årsringar
så många skålar bjudna
brustna
mitt liv avrundas sakta
sakteliga
alltid har livet runnit ur
insikten
slår ned i mig
så entydigt
det finns inte tveksamheter
vem av er som än vänder blicken till borde inse
inse att det är så
dessa sista år har varit de värsta
ty inom dem gavs hopp
hopp om samhörighet
ett efter ett har grusats
malts ned
innan dessa år hade jag kommit till en punkt
en insiktspunkt
att min väg är med mig
icke med en man en älskad vid min sida
de tillsade mig att inte önska
det upphörde jag med
de visar mig
inte min hand i en annan hand
så upphör då med tröstens ord
mitt liv avrundas
sakta
*
Nog var de vackra är de(fjäderpenna)
i nattligt
ark
andas vindar
undrande
fjäderpenna doppas i indigohav
spetsen rasslar
formar
tecken
symboler
dröm
mening
ljuslåga fladdrar
i andan
fingrus strös över
tecken
symboler
duva faller in i hans hand
han viskar
väg
duva flyger med
tecken
symboler
i fönsterbåge sitta hon
vitskrud faller långa vågor mjuka utefter golv
spetsar skimrar
löftes lov
hon tar emot
tecken
symboler
i hand
sluter
lycka om
ur bröst lyfter hon röd ros
viskar väg
duva bringar honom svar
de möts
i silverdalens gyllenregn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar