musik sveper om mig
du är inom mitt hjärta
din kamp blir då
min kamp
vad är kamp
strid flyter floden i sin längtan till havet
i havet nedstiger vi
omfamnas
omfamnar
strid
stridskamp
leder icke framåt
de stiger tidigt upp innan gryning
vänder ansikten in i fyra vägars stråk
bugar ödmjukt
lägger ögon i stjärndiadem
lägger panna
i jordehud
strömma
strömmande
rörvida
håret är hårt åtstramat
elfenbensvita snidade pinnar håller samman
stavar av
själsslag är i händer
nakna avbarkade
de rör sig med
är ett med
rörelse
stavar av
andeslag är i händer
nakna ombarkade
rörelsehjärta andas pulsgnista
de följer högre
högre
de övar strid
icke för
död
det vilket benämns död
de övar
ett
de ser flodens strida dånande virvlar
långt ned
långt
in
de tar sats hoppar från avsats
till avsats
stavpilar
spjut
insats
insikt
väver
är skyttlar
tvinnad repbro vajar
vandrare balanserar med
löftesbros siargärning
floden stillnar
ljuskaskader
stiger in
flod smeker stenar mjukt
helar fårosår
hon sitter i solgunga
mjukhåller
i långa
långa
soltrådar
hon lutar sig
framåt
bakåt
svinggunga
svingar
leendesteg
kom
giv mig fartvind
han ler glädjefyllan
flyger med vind
staven är
inom
rygg
ser så många bilder, de är inte alltid lätta att nedskriva, jag ser den fria floden dånande virvla, visst vet jag logiskt att detta kan vara förödande krafter. samtidigt är de syresättande, dånandet tystar surret ett slags huvudvacum blir. floden innehar enorm kraft, jag vet att den vilken hoppar in i detta strida vatten virvlar, kan hamna i en malström, samtidigt vet jag att styråra finns, det är bilden av staven, uppleva rörelsen bli rörelsen bli flodvatten, följa inte kämpa emot.
det svåra i skrivandet är att befinna mig i polariteternas landamären
i skrivandet,
det jag frapperas av är upplevandet av
att vända det negativa till positiv
livsmening
det är egentligen inte att vända det är mer att bibehålla den positiva riktmeningen de ger mig
det vill säga
bibehålla
urgrunden
vi bör vara medvetna i att strider ibland är av nöd eller behov i aspekten av att värna om det inre ljuset vilket är helheten
det är icke jämförbart med stridstuppar
det är övandet vilket lever
i de helgade så kallade kampsporterna
i dessa lever orden
den allvarsamma leken
den allvarsanna leken
allvaret
är av största allvar ty det är all var – var all
visst kan det upplevas vara en kamp, tämligen arbetssamt
men det är ju så att vi har valt att vandra jordeströmmen, därvidlag kan vi inte flyga tyngdlösa vilket astronauter gör, vi är givna en kropp så är jordemodern given en kropp
vi är allgivna denna kropp ty skönheten skall fortleva
för att skönhet skall
upplevas
upp
levas
levas
upp
det är inte lätt för barnet att resa sig, skulle det gå lättare genom att vara astronaut i rymden, törnarna skulle med all säkerhet bli större. med all säkerhet, så mycken säkerhet; barnssäkerhet görs, varför – av den anledningen att den mänskliga tiden har fångat de mänskliga händerna, de händer vilka var värnande runt barnen, de händer vilka var ett skyddande icke kvävande hölje runt barnen. de händer vilka inom sina vingar bar de sunda gränserna
vilka gav barnen ett sakta gott insteg i jordeströmmen
barnen var och är i andens ljus
de har behov av denna allsäkerhet ty det gör ont att så att säga avskilja sig
bli en kropp en jordkropp
i jordeströmmen
följ den bilden
vara ljus
dras
samman till
jord
vad annat är detta än kamp
kamp
läragåsteg
övande
ömhets viljas ande
våra händer äro skålar
ljus strilar genom fingrar
förtäljer
vävs
vävans skönhet
de talade vävens språk
talde talar
alltid
vävar varp inslag
kan varieras i färg i tekniker
de sade; vi föredrar vit varp vitt inslag
tuskaft
trådar bindas samman
sammanbindas
rutor
mellanrum
skapas
väv
vävan
nät
mantel
stjärnmantel
i varje detta ”mellanrum” är tomhet
fylld tomhet
däri strålar tusende solar
solljus strilar
mellan fingrar
blommande
är fruktträden
se
tusende solar skimra i träds krona
upplysa markers skugga
mjukt falla
är
vågor i
gräs
andas inom
är
ära vare
liv
livsvävans
svar
svarande
musik svävar
svävar
om
levande lågor
dansar
för
jag är sjuk
hostar
hostar
nästintill utan röst
röstlös
varför knyts stämbanden samman
fjäder
fjäder
dun smek
öppnan
tala
stämma
förträng
icke
var icke tyst i allt
i tystnaden uppenbaras orden
det innebär icke att du sedan skall kväva orden, ordens sannhet, din egen hjärtesannhet. det finns eller existerar inte en anledning till att kväva de ord vilka icke är för att skada åhöraren eller lyssnaren, de inre orden är objektivt sannljus, objektivt helandeljus, dessa ord slungas inte ut och gör de detta så är de en slags honungsslunga. de är icke för att skada de är för ett rena de instängda rummen. genom att hålla dem åter, ditt hjärtesvar gör du dig själv illa- ditt själv illa.
ja, det är polariserande ljus eller polariteter i allt, så är det
hur skall annorstädes sunda val göras
vakna val
det är en omöjlighet att leva i ensidigheter ljus eller mörker, i allt visas detta ständiga levande flöde, varför söka urskilja eller avstänga det ena från det andra då det hör samman, är i behov av varande varandra. förvägra icke liv livet. det vilket sker vid detta förvägrande är att styrkan ökas accelereras blir till orkanvindar, åter synes de virvlande flodmassorna, här är det luft, luftfloder. det existerar endast en väg, denna väg är att bli ett med de virvlande massorna för att vandra in i punkten eller mer stormens öga, pupillen.
insikten av orkanvindens vrede
stöter emot dig
sträva inte emot
tag emot
mottag
var mottagare i vissheten av; vi är allt
vi bär icke vilja till skada
bär icke vilja till förgörelse
förödande krafter
du upplever i dessa dagar nätter hur våra ord är vävande, det du upplever vara dina egna fantasier tankefloskler samt våra ord är numera en gemensamström där vikten av urskilja har upphört, så bry dig icke om dessa pronomen, pronomina, promodina.
visst är det så att du ofta befinner dig i det svartaste mörker samtidigt strålar du ditt ljus med stabil kraft. du upplever ibland att du är falsk genom att du mår så fruktansvärt dåligt samtidigt med att du ler, det är du.
i ljus
i mörk
så är det
de är båda alltid med mig
så är det
ser detta märkliga scenario
vilket så ofta förundrat mig
förundrat
nära
de närmaste
mina närmaste
i mörk
i ljus
natt dag
dag
natt
är drömmen dag eller natt
natt eller dag
drömmen
är, är
allt annat än mig själv
dig själv
kanske är allt digmigmigdig
allt i allt
att se barn leka små barn är den upplevelsen
de är allt
lev med den bilden
skriv
måla
med ord
väv samman med musik
det är
ja vad
jag minns hur jag såg upp mot till molnen
drömde mig bort
hem
nu vet jag drömmens bilder
att se barn leka är inte lek för lekandets skull
så underbar är den allvarsamma leken
allvarsanna
all
var
sanna
allvarsamma
allvar
samma
sanna
skapa genom drömmens redskap
ibland har jag märkt, fem minuter med penseln, lyssna spela musik, skriva, torka golvet, skotta snö, skapar värdefylld tid,
jag söker undvika
ordet tid
den mänskliga tiden
låser oss.
då den mänskliga tiden flätas samman med den allsmäktiga, gudomliga tiden blir tiden skönhetens tid
linjär horisontell
vågrät
lodrät
silverklingande stickor
ljuder
gyllentråd
skimrar
pärlblad sömmas in
hjärtat glöder koppar
kroppen andas
järn
ombonadströja
gives
inre yttre
yttre inre
dujag
jagdu
båda eller ränderna är livets skönhet
se dem inte vara ränder
tillåt deras
andning
de är
liv
är du den du är
det är väl det högsta
är
den du är, detta är att bevara sitt inreljus är uppstigandet i oändlighetssfären
att en själsandevandrare
är den du är
är vackert
kan aldrig
skall aldrig innebära
ett stup
för den mötande
då det blir ett stup
utsäger den mötande; var den jag vill
visst går det att se en despot framför sig vilken säger; jag förändrar mig ej jag är den jag är. men den vilken är den du är kan aldrig bli denna despot ty den lever med det inre ljuset, ser helhetsverkan
blickar med outgrundlig blick vida.
den outgrundliga blicken
är vakenblick
den är o utgrundlig
den går inte på grund
den ser grunden till liv
vandrar aldrig ut från
bort från denna grund
den vilken säger till en nära
om du är den du är
upphör jag att drömma
då öppnar sig ett stup
säger;
jag vill att du skall vara enligt min dröm
inte i din dröm
denne ser de egna linjerna
staket stängsel
ränder
vara sanning
ser icke de vida inre djupen
därvid blir allt vilket är mellan linjerna avgrunder
stup
hotfulla
och naturligtvis är det så ty denne vågar icke inse att mellan inte finns
existerar icke är bara en förståelseterm
båda eller ränderna är livets skönhet
se dem inte vara ränder
tillåt deras
andning
de är
liv
faktum är att jag har upphört
jag är, är därigenom förstärkt
insiktspunkt
stormens öga
pupill
humlan brummar
surrar över äng eller med äng
driver upp
dofter
doftspår
spår dofter
maskrosfrön
vitdrömmande paraplyer
svävar över äng eller med äng
driver upp
dofter
doftspår
spår dofter
driver drivande plogen plöjor vågor
driver drivande drivor
oplanerade ansamlingar av förlegat stoff
jag lyfter långa vida kjolar dansar över äng eller med äng
svischande sopkvast ritschar
ritsch ratsch
gladstråk
ler
stoft
s
t
o
f
t
nedsjunken jordtyngd
icke jordetyngd
ödmjukt ber jag er läsa ordet nedsjunken i nedsuckan
ned
sjunk
en
stegen sjunker tungt in
t
u
n
g
t
in i
sugande sörplande
slurpande neddragande lera
till slut sitter kroppen fast
hornet ljuder marker vibrerar allt darrar
göm dig
göm dig
göm
göm
jägare välklädda dresserade leenden
drivor drivande driver drevet
hunddrevet skallar över ängen
driver upp
fåglar räven
bytet
fasans bild inte fågeln fasan
fasans bild
den jagade
det jagade livet stirrar skräck
smatteri
smatter
snurran skräller
göm dig i mina händer
markmantel
kupas om
allt blir stillstilla
allt andas ut
in
lugntakt ton
silar
sol
molnskuggor seglar vida
humla frö driver upp spår
spår dofter
finner boplats
vingar frön rör varsamt andning
är allt
så
stannar de
stannar leendeljusa vid en punkt
ögat ser genom kikaren; ser tydligt; solklart genom kikarögat in
pupillen vidgas
vidgas
de har här i alla enorma drivor av erbjudanden insiktsljus
insiktsljus
insiktsnyckel är i deras händer
*
kvinnan redde sig nattläger under
barhimlars stjärnmantlar
böljande
hon lade sig helt stillastilla
musik strömmade
stillastilla
ur bröstvidgan
steg källa
tårar rann flödande
bäckar smekte kinders okbågar
varje ansikte
är ett hjärta
ett hjärtspråk
leende
smek med din hand
handborta
min trötta
lins
bortomnära
endast tårar
smekte
markerna vattnades
runt kvinnan växte stjärnring
vita
vita
musik strömmade
stillastilla
toner svävade
vidavida
ur markerna
steg droppar
droppar träddes på ljustråd
lades runt hennes välvda tankeström
toner svävade
vidavida
hennes fingrar
strömmade
strömmande
strålande
ljus
slöts samman
kristalljusskål
kupade
händer
rör vid ditt ansikte
kvinna ler
rosensöm
*
ombonadströja
silverklingande stickor
ljuder
gyllentråd
skimrar
pärlblad sömmas in
hjärtat glöder koppar
kroppen andas
järn
ombonadströja
gives
*
övandesteg
de stiger tidigt upp innan gryning
vänder ansikten in i fyra vägars stråk
bugar ödmjukt
lägger ögon i stjärndiadem
lägger panna
i jordehud
strömma
strömmande
rörvida
håret är hårt åtstramat
elfenbensvita snidade pinnar håller samman
stavar av
själsslag är i händer
nakna avbarkade
de rör sig med
är ett med
rörelse
stavar av
andeslag är i händer
nakna ombarkade
rörelsehjärta andas pulsgnista
de följer högre
högre
de övar strid
icke för
död
det vilket benämns död
de övar
ett
de ser flodens strida dånande virvlar
långt ned
långt
in
de tar sats hoppar från avsats
till avsats
stavpilar
spjut
insats
insikt
väver
är skyttlar
tvinnad repbro vajar
vandrare balanserar med
löftesbros siargärning
floden stillnar
ljuskaskader
stiger in
flod smeker stenar mjukt
helar fårosår
hon sitter i solgunga
mjukhåller
i långa
långa
soltrådar
hon lutar sig
framåt
bakåt
svinggunga
svingar
leendesteg
älskade
kom
giv mig fartvind
han ler glädjefyllan
flyger med vind
staven är
inom
rygg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar