ord i ord
inte bok stäver
ett ord i enskild betydelse är ett ord
ett ord i ord
är två sidor i ett ord
det vill säga ett fyllt väsen
en helandefägring
den förvridna gesten har – ja, det är svårt att skriva, vad ser du.
jag ser en garnhärva hur den vrids samman för att bli sammanfogad eller hålla sig icketrasslad, så ser jag händer vrida upp den och skaka ut den.
så ser jag en trasa vridas motsols samt upp medsols
så ser jag navelstängen
så ser jag en snodd hur den löser upp sig.
du är lite undrande inför bilden av garnhärvan, den vilken väljer modifierad sanning är tvingad att vrida samman för att inte trassla in sig i sina lögner. Därför släpper de heller inte innanför tröskeln.
snodden är intressant eller hur ty det erfordras samarbete för att göra en snodd
Nåväl det går att göra den ensam men samarbetet är mer trevnad.
ord i ord i ord
kropp i kropp i kropp
jag i du
du i jag du är du är jag är du
inte bok stäver
inte bokstäder
inte bok stavar
ja du ser hur bilderna flyter strömmar; det är levande ordtalan
så varför söka liknelser, varför söka liknelser för att stadfästa en form.
stad fästa en form en förvriden form
ty ordet vrider sig i förtvivlan; släpp mig fri
fri att dansa
leva i
Skönhetens ljus.
Vi har många gånger talat om detta med raka linjer samt i dem – genom dem strålpunkter
den raka linjens utåtverkan från bröst
lek med bilden av ett pekande finger
låt detta finger bli en festav
pyramidens spets
vid en bestämd punkt skapas en cirkel
en strålpunkt
för enkelhetens skull: en cirkel
människan har mer och mer befunnit sig långt bort från cirkeln
hon har
från hyddans runda form/takform
från tältets/tipis pyramidform alltmer byggt sig högre hus
först höghus sedan skyskrapor
det intressanta i sammanhanget var att för att överhuvudtaget kunna bygga så höga hus skedde ett ”omedvetet” studium av skelettets uppbyggnad
ett studium av hur skelett håller upp människokroppen
människokroppens byggnadskonstruktion blev skyskrapans konstruktion
en aning mindre böjliga, elastiska än människokroppen
ändå måste svajmast beteendet finnas
människan bygger upp i höjden, kanske inte så mycket genom grundstenar
mer genom byggställningar
hon lär sig läsa bokstäver
staplar upp bokstäver
människan har funnit trygghet i staplar
inte undra på
att hennes steg blir staplande
staplande med svajmastbeteende
nej vi är inte alls sarkastiska snarare påvisande
bokstäverna
läsandets konst blir så enahandigt tråkigt; svårgripbart, svårförståeligt
genom dessa staplar
det vilket inom citationstecken ger människan trygghet vilket det inte alls gör ger henne en så svårförståelig värld eller ett vara vilket stapplar ger henne andnöd så till den milda grad att hon oftast glömmer att andas
bokstäverna
läsandets konst blir så enahandigt tråkigt; svårgripbart, svårförståeligt
genom dessa staplar
se bokstäverna
se dem i en cirkel
en slags kvintcirkel
inom denna är gott att vara
tryggt att vara
icke svävande tryggt
mer vackertrygg - tryggvacker
gör så med matematiken
med allt
så blir livet icke så stapplande
osäkert
bok
att samla orden i en bok
livet i pärmars omslutning
är stundtals av godo
detta för att undvika splittringsfenomenet
så är det
se fiskespöt
se bokstäver
bok stavar
fiskespö
linan är en ljustråd
kroken
kroken blir en omfmnande hand
en om hand
en omhand blir ordet
ordet är skaparverkan
i skaparvarde
Jorddoftan
doftande bokskog
uppfylld av näktergalsvingar
solfingrar
landar
molnfria
lyfter mosstäckes jorddoftan
vita stjärnor
lindar bokstavsljus
runt rotfyllan
stammar
ler himmelskrona
i
svarande
månstrimmas händer
ljuder
evigordens skapnad
*
Strålar
så
starkt
längtade de
till varandra
att de strålades in i varandras ögon
så
starkt
längtade de
till varandra
att deras ögon strålades in i varandra
*
Svävar mig
toner
svävar mig
älskade
möt mig där i intetsfär
klangskapande
*
minns underbar väv
av sol av månstrålar vävd
det ljussilande trådarna
silade havet
livhavet
så vackra pärlorna i gräset var
silvervita ljust
ljust blå
mjölkvitt var det
smakade gott
helande
solen rörde vid i gryning
skimrade mjölkvitt cerise purpur
alla färger försiktigtvarsamt
träd var vita bladen silver guld
frukterna
bären
dofter
helande
i
alla
ansikten
alla ansikten var ljusleende
mötande välkomnande
bjudande
rösterna spröda klockor
stämda i gehör
hörande
helande
solregnet
föll ned över huden fingrar solkyssar
solvävans trådar brista
alltid
till dess väven
strålar
helande
hel
jag söker minnas alla soldränkta stränder
jag är så trött
på jag
stiger in ut
ser molnskuggor
skymma solfrämjan
kvinna söker minnas alla soldränkta stränder
luftens andning ren
sannhet
ren obefläckad
havets dofter
djupen
höjderna
höjder
djup
daning
söker minnas alla soldränkta stränder
solskivan
månskivan
kopparskivan
jordeströmman
guldskiva silverskiva kopparskiva järnskiva
ditt
mantelljus
minns underbar väv av sol av månstrålar vävd
hur vi snuddade vid
varandra
ditt
mantelljus
dina fingrar föll ned över min hud
solregn
ställer mig medvind
vi
ser molnskuggor
måla
soldränkta stränder
väven strålar
helande
hel
ditt mantelljus är öppnat
dina händer
omsluter
mitt ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar