det var en gång en man vars hjärta var fyllt med ömhet
med vördnad till liv
en hustru hade mannen
de vandrade sida
vid sida
de vilka kunde se
såg gemensamhöljet
en strålglans
runt dem
vilken strålade vida
var än de sågs vandra
var och en i dessas närhet kände
upplevde
livsuppfyllan
barn levde med dem
människovandringar gjorde hårda sargande steg i markerna
händer ögon spottade på skönheten, åt livet
grödan vissnade sakta
marker kupade alltmer händer om
hjärtats puls fyllde de vilka ännu bar vilja till upplevande
familjens släkte såg tecknen
såg missväxten
såg markernas rop
av träd gavs familjens släkte gåvor
de byggde en ark
en seglare vacker fylld av välkomnan
familjens släkte var däri
nu var det så att familjen icke endast var mannen hustrun barnen
familjen var alla livs liv
vandringsfolk var de är de ännu
i evig vandrings skönhet
stjärnor planeter eld vatten luft jord metall djur växter allt liv
haven vaggade seglaren
de vilka gömt sina hjärtan i djupet fylldes av virvlande upplevelse
marker spolades bort under deras fötter
så upplevde de
de var i upplevelsen av intet
sökte förtvivlat finna materiefäste
de byggde allt högre
med kort
seglaren seglade vida
dumdrömmande fnyste de glömmande kortbyggarna
pengaskramlor ljöd allt högre allt högre
vilsna vingfarare var de
så vilsna mitt i orkanen
mitt i stormens öga
så var deras upplevan
var det så att familjens släkte vände ansiktet bort
så var det icke
i varje andetag smekte de, de vilsna vingfararna
över pannan över hjässorna
sökte befria dem från
tyngdtanken
tyngdtanken drog dem allt djupare in i kvicksanden
allt längre bort från ljustanken
den grönskandeväntans kvist vilken de bar i sina näbbar
den grönskandeväntanskvist vilken väntar till födelseljus
gömd glömd genom tyngdtanken
familjen upphörde aldrig med röra vid
upphör aldrig röra vid
ty de vet
duvan skall givas vingar
kvisten skall
planteras
spirar i
varat
*
Då vi andas svårt
är de
där
de vilka alltid är oss nära
därigenom
förmås en del smeka duvorna över hjässorna
det
är
befriar
ljustanken
från tyngdtanken
den i sannhet människa
är en duva
bär en grönskande kvist i sin näbb
den kvisten väntar födelseljus
den är gömd
glömd
genom tyngdtanken
dessas
ord
duet
befriar
människan till
sannhets människa
en del är de vilka förmår smeka människans panna ljus
ger duvan vingar
kvisten planteras
spirar i varat
dessa en del
har lämnat
en del är i duet
i helheten
förvalta din gåva väl
för att förenkla förståelsen skrives i allt detta de, en del. Redan i detta att skriva släkt/släkte börjar förvirrelsen. Det höres redan på orden i orden vari ”skillnaden” är – släkt är det gängse för dem vilka hör till familjens led
Släkte är ett vidare ord vilket leder till allhet. Släktet är alltså delen i helheten. tidigare levde benämningen kärnfamilj mycket starkt och det var är inte alls missriktat. det är icke att lämna utanför eller klassificera vilket vi här gör ty kärnan är helheten familjen är de höljande händerna, de höljande händerna är familjen vilken håller om i kärlek släkten.
Släkte kan sägas vara kronbladen i kronan.
Vi släpper detta ty för varje stavelse blir du alltmer förvirrad.
förvalta din gåva väl
de hade erhållit en gåva icke enkom denne man med hustru samt barn, de hade erhållit en gåva
denna kvist
denna kvist planteras
i den nya solens jord
den vissnar aldrig
Den bidar.
De hade erhållit en gåva vilken heter inte jag du
låt oss först se ordet förvalta
vi släpper ändelsen ta
vilket är det viket har skett
ett omfattande ta det vill säga roffande stjälande
vi lever vidare med förval, vilket förklarar det vi just sade om att ta.
visst finns det förval i den mänskliga världen vilka sägs vara bindande samt icke bindande.
även då dessa avtal sägs vara bindande, träder det företag in vilket vill binda i annan form och betalar/löser ut från det första företaget. detta kan upprepas gång efter annan; en slags evighetscirkel.
Låt oss inringa detta.
det hela började med – nåväl från början fick den enskilde individen stå för kostnaden och avtal har länge funnits inom alla områden -. det vi vill tala om är två stora, tämligen grundläggande i den mänskliga tillvaron, det går att vara utan dem visst är det så, dessa två områden är belysande, visar tecknen.
Vilka områden är detta.
det hela började med telefoni, ett större företag har monopol – monopolokosmiskt – ”mindre” grenar gör sig påminda och löser upp monopolet. Genom detta är den vilda okontrollerade cirkusen igång.
telefoni är konversation – samtalsmöte
”lurarna” tar över
Var och en kan sitta i sin kammare.
nästa stora område är elektriciteten
elektricitetsöverföringen
skeendet är likartat
elektriciteten är energi, en energi vilken det utvinns både ljus och värme ur
Ja nog är detta belysande i allra högsta grad.
det är icke negativt att ett monopol, maktövertag löses upp. Det negativa eller den fara vilken skall ses i detta är pengaskramlorna.
i globalperspektiv är det mycket väl att maktmonopol löses upp
detta ger delarna utrymme till liv, ger delarna frihet, inre frihet vilken uppenbarar positivitetsmakten vilken är helheten, cirkeln.
Negativitetsmakten är tyngdtanken.
förvalta din gåva väl
du har sökt andra ord för värd
förvalta din gåva väl
förvaltare är en vakare över
en gåvovakare
förvaltare
prästinna
nyckelbärare till så många hjärtan
i borgen fanns ofta en husfru vilken bar nycklar i ett skärp eller en kedja runt midjan.
det var ett klingande då nycklarna följde stegen
då hennes långa kjolar svepte
denna husfru hade ofta ett strängt uttryck
hon visst var allt är
förvaltaren var och är den vilken ser efter eller vakar över
följer med i alla skeenden
ser vad som behövs godkänner inköp
eller anskaffningar
avväger för och emot
förvaltaren innehar
liksom husfrun kunskaper om de inre djupen
det inres angelägenheter
samt det yttres angelägenheter
allt detta är kunskaper en värd innehar
men ordförväxlingen upphör genom denna benämnan
en gåvovakare
gåvovakare
är de
prästen
prästinnan är gåvovakare
de är givna nycklar till så många hjärtan
deras steg äro vakande
vakande i vid bemärkelse
de vakar
avväger
gör de intrång
eller
är stegen redo
värd
trädgårdsmästare
skogsvaktare
förvaltare
prästinna
präst
stamäldste
äldste – vise
alla dessa gärningsbenämningar visar så tydligt
vägen
Då vi andas svårt
är de
där
de vilka alltid är oss nära
därigenom
förmås en del smeka duvorna över hjässorna
det
är
befriar
ljustanken
från tyngdtanken
den i sannhet människa
är en duva
bär en grönskande kvist i sin näbb
den kvisten väntar födelseljus
den är gömd
glömd
genom tyngdtanken
dessas
ord
duet
befriar
människan till
sannhets människa
en del är de vilka förmår smeka människans panna ljus
ger duvan vingar
kvisten planteras
spirar i varat
dessa en del
har lämnat
en del är i duet
i helheten
Bröstbristan
en springa av ljus
sipprar
in
en pil
en dolk
en spets
en fjäderpennas spets
gyllenskrivande
ögonvingar slutas
om kropp
världar öppnas
kristalljus
visar
hand smeker mjukt undan
spegelslöja
ur hjärta stiger
längesedan svunna tårar
seglar havsdjup
stiger
bäckaström följer kind
hjärtas tår
faller
tusende tårar
droppar
knoppar
bröstbristan
hon stiger ur bröstkammare
djupt röd
körsbärsröd är hennes klädnad
blickar blådrömmande
klädnad skiftar
av ögonmöte
han ligger i gräsets famn
där under trädens solfingrar
soldroppar sipprar
genom över hans hud
han märker henne ej
med ett grässtrå stryker hon lätt
över hans panna
hans ögon
hakan
han söker vifta bort det ostyriga
hon ler mjukt
öppnar handen
strör all sin färg i markhänder
vit är hennes klädnad
i skogsdunge andas marker
blå violetta
runt honom stiga de
blåsippor violer
hon ler mjukt
lyfter hans blick
han ser ett vitt moln segla vidare
*
Oh Vackra
du öppnar nu
dina ögonvingar
ur din långa vintersömnad
dina brunnar strålar
violljus
tindrande droppar
klara rena källvattensströmmar
utmed dina kinder
doftande rosenvingar
kristallsånger ljuder
väckan
ur djupgrotta
stiger de
väckta ur ide
du
viskar
namngivan
vid varje ord
stiger ett väsen fram
ut ur
djupgrottas höljeshänder
stiger
ur din andedräkt
din mun är en öppnad port
purpurleende
bladgivan
*
broöppning
ur bröst stiger hjärtas tår
vidgas
ur droppe
sker
det
blad vikes ut
lyss
till
sagan
*
pärlemorandning
grå
dager
vikes upp
pärlemorseglare
visande
visar
lavendelglöds rosendröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar