ja jag vill vandra mållös men följdfylld
mållöst men följdfylld
vad är att leva målinriktad
är detta att se en hägring vid det sista steget i form av exempelvis fondspara
samla i egen lada
lägga på hög
på hög
tysta din människotanke dotter
ökenvandraren ser till slut
en hägring
av sin
törst
hägringar görs ofta av dimslöjad blick
töckenblick
berusad av ickesol
förglömmandes
källans
inre språng
vi har nu samtalat runt seendet
seendets olika benämningsformer
en lins består av konvex samt av konkav i rörelse till helhetsbild
se nu dessa linser sakta röra sig
bli omfamn
bli cirkelljus
dessa håller nu den mest fantastiska pärla inom sina händer
inom sin krets
det du ser i skrivandet är så vackert för dig att det leder dig bort från fokus
det du ser är två kupade händer vilka är av kristall
renhet
den högsta densiteten av renhet
densitet är en slags kompression
ett mätmått
naturligtvis förs dessa miljoner av partiklar samman
hur skall de annorlunda synas
dessa håller den mest fantastiska pärla inom sin krets
jordsången
hjärtats sång ljuder
seende är samtalet
ljussamtalet
detta samtal har icke en målavsikt eller att avsiktsmål
det samtalet består inte i räknandet av poäng
det samtalet är inte en match
en vinnarmatch
det samtalet är ett flöde
det samtalet har inte en målavsikt eller att avsiktsmål
det samtalet består inte av:
gör jag detta få jag detta
lev inte dagarna
lev inte stegen med avsikt att erhålla
lev stegen tömda
han vandrade vägen bar korset på ryggen
var det hans målinriktade väg med avseende att samla i min egen lada
han vandrade vägen målinriktad
målmedvetet
med vet ande
så är det
så var det
kärlekens väg är vit
är dold bak en skir slöja; tempelslöjan
den vägen går icke att vandra med: jag skall ha
skall få
så skall det se ut
den vägen är det vidöppna sinnet
den vägen är målinriktande
till kärlek
för kärlek
Är ljusväg i värme.
I den mänskliga strömmen är det många passerande
visst är det så att det blir ytterst förvirrande att säga så då vi sagt att allt är ett
du kan se det så här; ansikten strömmar förbi
varje ansikte lägges över ditt ansikte
somliga av dem är icke för att stanna vid
deras trådar har en boplats en bit bort i väven, detta för att mönstret, vävens helhet skall fullföljas
i den mänskliga strömmen är det många passerande
en del möten ger avtryck
insignier
är kronblad vilka blir en krona i den stora kronan
en del möten ger avtryck samt stannarandra möten passerar
allt kan icke städse bli
ändå är allt städse
egentligen passerar intet
ty skulle människan våga stanna upp
våga uppleva skulle hon finna att varje möte är en liten bit av egenmötet med alltet
*
så sjunker
allt in
vinterns stjärnvandringar
sjunker in i jordar
vinteräng
vandrar in i sommaräng
allt detta sker för
till blomning
spröda skira
stiga de ur bäddar
blygt möter de din blick
hälsar de dina händer
dina steg
allt det vilket är du
de begär intet av dig
ty de veta ej vad begär är
de har behov av dina ögon
så stanna i dem för ett ögonblick
vårmarker andas fukt
upplev markernas
sviktande
mjuka gungning
bli markers stegfinnan
svara
följ
med
marker dricker kristallströmmar
skapande skönjans leendeljus
så jag längtar till samtalen vid lägereldar där ordsvallans falskorden brinner renas
där mildstämmor ljudande smeker hud
diamanter stiger upp ur kol prismaregn faller ned över in
med tröttmantel runt axlar
vad annat är att göra i denna natt
då ljuden har tystnat in i tystnande av störljuden
vad annat är att göra i denna natt
av denna längtan
upplever tröttnaden på denna människoskrud
ber färger om närhet
vida från nära ljuda hornet snäckan luren didgeroon
hela mitt inre vibrerar
för en stund är min enda önskan att behålla vibrationen inom
inte för alltid, för en stund av upplevande. lägger händerna över huvudet
och minsann det bliver kvar det kittlar vibrerar
är livfyllan
så bugar jag mig inför
lyfter händer släpper
hornet snäckan luren didgeroon fria
högt upp på berget synes han vindblåsaren le
så jag längtar till samtalen vid lägereldar
leendeljusa ansikten
ber färgerna till närhet
knäpper av mig skrud
vind sköljer in genom fönster
bär mig in i skogs trädsalar
kroppslöst
färgmantlad springer
spole av tråd
skyttel med spole av tråd dansar mellan stammar
stammar är varpen av lin
blå skirblommor
ler bruna skallror
ljuder
frökraft
spole av tusende färger dansar
väven rinner in i nattlig hamn
uppfyller ögons rand
gryningsfolken bär
gyllene
band
så sjunker
allt in
vinterns stjärnvandringar
sjunker in i jordar
vinteräng
vandrar in i sommaräng
allt detta sker för
till blomning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar