se treårsbarns trotssvallvåg
det är en svallvåg
svallvågor finns av alla de slag
betecknande är att de stiger
stegras för att mattade falla
ställ dig vid havet
upplev en storm
upplev en stilla andning
stå vid havet en vinterdag
se isen solbada
upplev ljuset fylla dig
en isbrytare kommer
isen krossas
isflaken reser sig ljudet är den största av vemodssånger
ljudet skär in i
Detta är veklagan.
vari finner du ditt hela väsens ro
vad är ro
är ro att slöa till
eller är det
faktiskt
flöde
flödesljus.
slöa är mera att likna vid stormen vid isflakens stigande veklagan
ja, det är att kastas runt samt i hela förloppet eftertrakta toppen
toppen av vågen
det den i alltid eftertraktan ofta förbiser är vågens gestalt
ty exakt i toppögonblicket böjer vågtoppen sig mot intill bröstet
så löses den upp
vågen söker berätta
så en dag en natt infinner sig antingen en medveten eller omedveten insikt;
du åker helt enkelt rutschkana ned i djupet
frågan ställs; nu gives möjlighet till bejakande
bejakar du djupet sker en vacker händelse; fröet förenas med kärleken du fylls med doften av blomning
körsbärsträden blommar
mandelträden blommar
din andelotus blommar
tre kronor bär den; kropp, själ, ande
du vandrar i medkänsla
du har medkänsla för dig till vidare
samtliga element har viljan till icke enskild
samtliga element har viljan till helhet
de vet att det djupet uppfyller det enskilda med värde:
värderade liv jag hälsar dig med djupglädje i kärlek
jag vet att allt är väl
därför strävar jag med icke emot
se mina tomma händer
fyllda med lovsångsklanger
av lycka
var en vattenbäck
dyk in i havet
vidare djupt in
du når botten
möter klippor
ur dem slingrar armar
armar med sugskålar
bläckfisken möter du
anar den oråd lägger den en ridå
en sepiaridå
det är väl belysandevackert
se nu bläckfisken, på varje arm ”växer en ny”
detta upprepas i det oändliga, det blir mängder av armförsedda varelser
människan tror sig vara allenarådande
det är lätt att glömma ursprungsstegen
vakande med
handräckande vakande med
samt istället spruta ut rökridåer
sepia
sepia är en vacker färg
dock icke för att mörklägga eller otydliggöra
Så kallat ränkspel.
Tusenfaldigade armar.
tolv är ett vackert tal
tolv lever i mycket
tolv sinnen har livet
tolv sinnen
beröring jämvikt egenrörelse
livssinne
lukt smak hörsel syn
värmesinne
ord tanke jag
se dessa sinnen vara tolv portar
en gång ströddes de av händer i himmelssfären
stjärnor planeter
regn
stoffregn
stjärnregn
regnbåge
regnbåge synes över jordesfär
inrama jordesfär
i jordesfären är dessa sinnen tolv sinnen
se dessa sinnen vara nu rent jordiska
de bär minnen inom
minneshänder
se stjärnor tindra
höj blicken
rot krona stam
rot krona stjälk
allt har en närhet
allts närhet
sinnen kan vara virvlande virvelströmmar
sinnen kan skolas
se bågar
båge
portar
de skolade sinnenas sinnesportar vandrar livet genom med
tolv rosor ligga i ring
tolv
tolv är ett vackert tal
tolv lever i mycket
människan tror sig vara allenarådande
det är lätt att glömma ursprungsstegen
vakande med
handräckande vakande med
bejakar du djupet sker en vacker händelse; fröet förenas med kärleken du fylls med doften av blomning
körsbärsträden blommar
mandelträden blommar
din andelotus blommar
tre kronor bär den; kropp, själ, ande
du vandrar i medkänsla
du har medkänsla för dig till vidare
samtliga element har viljan till icke enskild
samtliga element har viljan till helhet
de vet att det djupet uppfyller det enskilda med värde:
värderade liv jag hälsar dig med djupglädje i kärlek
jag vet att allt är väl
därför strävar jag med icke emot
se mina tomma händer
fyllda med lovsångsklanger
av lycka
var en vattenbäck
*
Ber vind
i denna natt ber jag dig
nattvind
svep din mantel om mina axlar
tänd tusende stjärnljus i mitt inre
låt mig vandra
handljus
i denna gryning ber jag dig
morgonvind
berör
markers stegvilja
fyll mig med
givarljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar