26 april 2010

se din kropp i nattens bädd
avslappnad i
stjärnkrets

skimrande hud

silverljus strilar in
genom ruta

glas
kan icke
vill icke hindra

du är en silverskimrande
regnbågshud
du svävar fri
ty nu är
inom

utom

låt oss säga att du börjar din dag med att bre ut
bre ut hela ditt väsen
be ut hela ditt väsen

över marken
du är gryningsmarker
gryningsljus

bre ut
be ut
varför ut
ändå är det ut
stjälken rullas ut
eller är det upp
kronblad vikes ut
eller är det upp

du börjar din dag med att bre ut
bre ut hela ditt väsen
över marken
eller
mer

hälla ut
hälla ut ditt väsen

det är bättre att skriva så
hälla ut
ty vätska absorberas
absorberas samt stiger


du stiger ur bädden håller amfora i hand
dina steg är lätta berörande

saktavarsamt vickar du amfora

regnbågshud rinner ut


varför vore detta icke möjligt
i natten sluter du ögonen
kroppen är i bädden

du stiger så kallat uppåt
egentligen absorberas du av allt

du är i drömmen
i väven

du tar emot
andas in
dagens pärlljus av drömgivaren
du ser din kropp
din kanna
din drömkälla porlar in

eller varför inte; du sänker kanna in i bäcken
kannan fylls av ditt inreväsen

detta väsen
detta har oändlig information

börja varje dag med detta
börja
varje dag
med
detta

lyft kannan vatten
häll
ut

häll ut livets vatten

upplev livets vatten absorberas

upplev
upplev var du är

upplev
upplev moderns behov

så

upplever du ditt behov

ser du i tidigare människovandringar, den vilken sakta vänds, tidigare än den, blickade ögon in i himlahavet ty de andades in stjärnord.
i det vända ögat
blickar ögon
in i var – vart
In i Moderns ögon.

hur kan detta ske;
blicken har vänt

i denna låt oss säga mellanperiod
fast fixerad vid materia

ögon har mätt
tanken har konstaterat
konstaterats;
logiken var avstängd

ser du;
tidigtidigare blickade de in i kronan
så fästes blicken vid barken/ytterhöljet/yttrebild
eller mellandel

i det kommandes början är blicken
”strömmande” i rötterna
i eterandning

lite förvirring råder ännu
en viss obalans

så många blickar uppåt

himlen är i er
runt er
runt edra fötter kan vi säga
helhets”bilden” förenas

krona stam rot förenas

vad ser du;
jag ser en boll igen,
en jordglob
locket lyfts åter av
nu är det inte huvudet
nu är det en godisskål
det är vackra karameller däri

karameller av alla de slag av alla de färger

så är det, har du en skål
gives du en skål, kan du troligen äta de karameller du gives, förhoppningsvis delar du med dig

är skålen tom
då är den tom

då kan du inte eller då är det inte riktigt meningen att du skall roffa åt dig allas skålar
så att säga tömma alla resurser

det är det människan gjort
av drömgivaren gavs hon en skål
eller livsgåvor
hon åt och åt och åt
i glömska

vad gör en moder med barnet
vad gör en fader med barnet

skäller
agar
hotar

inte alls så
i kärlek visar de vägen
i kärlek icke i straffdom
minns;
allt är bröder och systrar, systrar och bröder
en kropp

vattna den med ditt liv
kroppen har behov av vatten
andas vatten

då vet du också vikten av rent vatten av ren luft
då vet du smärtan av förorening

sätt så spegeln vid ordet förorening – rening o för
o är cirkeln
är samtidigt
varsamvördnadslov
eller
Saligvördnad i varsamaktning av livsande.

Livsanden
skriver
skriver
tecken
var

läs inte med pekfingret
pekfingret är för att peka ut skönheten

ergonomisk helhet

ego är en logisk förankring i helheten

detta för att uppleva
icke för att stelnafastna i en gjuten form

den enda formen vilken är
är helhetsbjudan
det är inte överkonsumtion
överdrivanskonsumtion
överdimensionerad svulstighet
det är fokus på
in i punkten
samt andas ut
i helhet

ego
en logisk förankring i helheten

för en stund kan ögat
vara i punkten

i den mörka punkten

bländaröga
öppnas

ego - logos
egologisk – ekologisk

ergonomisk helhet

*
Bekräftelseljus

trädgården

träd gården

in i gården träd

med
varsamsteg

liven

vaknar



är så
nära allt i allt

krattar
borstar undan jord jag kupade om i höstens famn
klipper bort vissnat

vänder mig om

ser marker skimra

bekräftelseljus


kärleksögonmöte
*

Amfora
hon sover i nattlig bädd

avslappnad
med rosende kinder i stjärnkrets

skimrande är hud


silverljus strilar in
genom ruta

silverskimrande
regnbågshud
andas
ohörbart

hon är i drömmen
i väven

tar emot
andas in
dagens pärlljus av drömgivaren
ser kropp
kanna
amfora

i amfora porlar drömkälla in


gryning strilar genom fransar
genom fingrars följan

hon stiger ur bädden håller amfora i hand
stegen är lätta berörande


hon stannar vid bäckens porlande
sänker amfora
under
yta

amfora fylls med hennes inreväsen


saktavarsamt vickar hon
amfora

regnbågshud

oändligspråk
rinner
ut


så börjar hon varje dag

häller ut livets vatten
dagens pärlljus
saktavarsamt


upplever livets vatten absorberas

upplever
var hon
är

upplever
upplever moderns behov


så upplever hon
sitt behov
*
Orden(ej publicerad)

är inommig

ett ordhav
inomordhavutominom

droppar
pärlor

lotusblad vecklas ut

oh om jag vore en lotusknopp i dina händer
så förvånad du skulle bli

lotusblad vecklas ut
bländaröga
slutet

öppnas;
se mig
se min innebörd
viskar ordet

ordet stiger upp
stiger upp

är i tanken

sjunker in i hjärtat

se min livsgest
mitt gestaltliv
så säger ordet