28 april 2010

oh så han längtade
längtade möta

stiga in
överallt

i
med runt
knoppandes
välvansinre

savstignings livgivan

fröskal

synes
släppa
i

vaggandevind

hans blick

sköljande
glädjansljus

en av
knoppar
andades

andas

visst såg han

hennes
gläntandeöga
gläntansöga


han vände ansikte bort

han längtade
nära
nära

ändå

var han

alltid

så

nära
ibland suckar du undrande;
varför talar vi så mycket kvinna man, man kvinna

kvinnan bar livet inom sig
kvinna bär livet inom sig
mannens fötter
händer
berör hennes hud
varje stund

detta är solsymbolen;
cirkel med punkt i mitten.

kvinna bär livet inom sig
mannen fötter
händer
berör hennes hud
varje stund

balansen har så länge varit brusten
överallt finns detta
överallt
i
över
genom
för
till;

fröet självt är skal samt inre

inre samt skal i samverkansandning

i allt är tvenne världar ett

punkten är solens öga;
egoöppnan är soldansen

ser du cirkeln ser du punkten
urbilden
urgåvan

kvinna
man.

i skrivandet av detta ser du cirkeln vara män vilka dansar runt kvinnorna vilka är inom cirkeln

ett ord stiger fram
eller upp

solcirkeln är runt
i mitten är solcirkelns ögonsten

ögonstenen är den eller det
väsendet älskar vördar värnar om högt djupinnerligt.

du ser åter ögats pupill samt iris
det är ju så
samverkansandning

allt detta är egentligen så naturligt
så ofrånkomligt

varför göra det till terminologi

kärlek är grunden
till liv

lyssna ej till det begränsade seendet detta visar ej verkligheten, det vilket ej ses är ofta mer verkligt.
de begränsade besluten eller beslutet blir, är otillräckligt ty hjärtat är ej med
hjärtat vilket är förenat med allts blodomlopp

människan söker ovanför jordeströmmen ändå
har hon icke tillit
tillit tillvidgatseende

hon kör ned sina fötter alltmer i cementklumpar

Älskanstalan

Älskade


min
längtan är stor
djupstor

vänder ansikte in i molnsvävan
molfingrar
mjuka

rör

vid mitt hjärta

Älskade
jag vet
jag vet
det är inte av godo att göra drömmar
det gör jag ej

denna dröm
är given av

drömgivare

det enda jag gör är svarar till

i natten svepte regnmantlar
över marker

öppnade dörr steg in i vidmantel
så fylld med
viskande

ord
ordrikedom

de ord endast du kan tala
endast jag kan tala
i varandra

kupade händer inom
droppar tusende
steg i

sy din klädnad
tillsade
hjärta

åter steg jag in i boplatsens hägn, eld brann i spisen
satte mig näranära lyssnade till gistsång
flammor talade kärleks omfamn
ögon syntes möta
dina

flammor var händer
fjärilsomfamnan, bladomfamnan
så vackra djupkännande rörelser
så vackra

vi glödde i natten

bortanför det begränsade
inom vidgat
så vackra

vi glödde i natten

av regndroppar sömmade jag klädnad
skir genomsiktlig
skirljusad
steg jag

in i gryningsäng

klädnaden flöt flödade gryningsviskan

ett strå
lade sig i fingertoppsnära
varsmförsiktigt höll jag om

först trodde jag det var blommor
eller smultron insåg de är ej synliga i tidigvår



gryningsljusdroppar
tilltros tillits
tinderklara

trädde dem på strå
enligt
viskantalan

stråpärlband
lades runt panna

hela mitt vara är leendeljus

vandrar in i månsilverdal
klädnaden flöt flödade gryningsviskan

regndroppar
kristalljus
skirglas

ser dig andas i vallmoblommande äng
runt hela ditt väsensvara
är tusende
glasfjärilsvingar

vänder ansikte in i molnsvävan
molnfingrar
mjuka

rör vid

vid mitt hjärta

mina vingar
rör vid


dina ögon i kärlek

så
nära