igår skrev jag; lever alltid i tvåsamhet – idag;
skrev på en lapp, lever inte bara i tvåsamhet
lever i allsamhet
det svåra är ofta att ”knäcka” den människovarats koder.
jag tror ju att upplevelsen i allsamhet är sann
den är ju för mig
verklig
allsamhet
allhet – ande
tvåsamhet själsrörelse
enhet fysiskförverkligande beröringsljusvärme
andeljus
andebild
själsrörelse
förverkligande fysiskvara
anden är att omsluta din hand i det kroppsupplösta tillståndet där konturen icke är där huden är vorden andedräkt det är tomtomtomheten av att icke känna upplevanderöra veta din hand
i andeljuset strålar själen i deras famn framstår livets skönhet jordekretsen
genom det ickevidgade seendet
den valda slummersömnen göres livet till en tämligen medioker föreställning
en föreställningsvärld
där den gjorda tanken
tanketanken
skelettanken skär genom båd märg och ben
den gudomliga tanken
den levandelevande tanken
är urtanken vilken är med eder i eder genom eder då ni väljer öppnandet av edra ögonvingar
vid det öppnandet lyfter eder tanke
se örnen sväva högt därovan
se örnen
se
örnen är icke därovan du är örnen
du uppmärksammar örnen ser örnen är örnen
örnen svävar i friljus
skådar
med vida vingar skådar den allseendes blick
ur ögon strålar ljustrådar
spiraler
själen är förbunden med din kropp
din kropp vilken står med båda fötterna i marken
ser du
kroppen är där
ändå
du är örnen
du kan se själen vara jonglören
vilken jonglerar himmelsdröm samt jordedröm
i evig förbindandeljusström
nu undrar du varför vi å ena sidan säger skelettanke samt sedan att denna tanke skär genom båd ben och märg
vad ser du då vi säger skelettanke samt tanketanke;
jag ser en diamantborr höll jag på att skriva, men det är en diamantsåg, en slags cirkelsåg vilken skär genom de hårdaste materialen.
så är det denna tanke, tanketanken är skärande
Verkligen livsskärande.
skelett, ben gav för bärande
kroppsuppbärande
skelett eller ben har rundstavar, små ihåligheter i sig
enkelt sagt benet, varje ben är ett rundat stycke en rundstav, en bambustav.
till ytterligare mer kan vi lägga det du ser; en stjälk helt enkelt.
en stjälk har substans i sig
Har livssubstans vilken förenar himmel samt ord eller tvärtom.
i benet finns benmärg en tämligen porös näringsrik företeelse;
människan har en märgtanke
är inte det vackert så säg, lev med bilden av märg så ses innehållet eller verkan av denna tanke, den befruktar livet.
till yttermera visso finns ännu en tanke
spinaltanke
denna tanke ger näring samt tar bort slaggen
låt oss enkelt säga den är en slags njurbild
dessa tankar för varsammilt bort hinnan
eller lyfter blicken
Eller leder den blinda synen bort från konsensusmänniskovärlden.
leder den blinda synen, seendet bort från denna konsensus vilken innebär en tämligen medioker föreställning om vad liv är.
Av människan gives det mesta namn
namn eller beteckningar vilka per automatik leder till jämförelser
jämförelse eller särställan
näsan är mestadels riktad mot marken medan tanken är riktad in i egendrömmandet, det vill säga flykten bort från den tunga krävande jorden, den tunga jordvandringen. Vad annat kan den vara med blicken så riktad.
detta egen eller egetdrömmande kan även benämnas suckandröm
alltså, näsan är för det mesta riktad mot, mot marken in i millimeterspartiklar. Ett slags partikularseende uppträder.
hur skall detta kunna ge en bild av verkligheten, det vill säga av helheten eller varför inte säga enheten.
låt oss säga att du har ett pussel framför dig; en pusselskiva. du har aldrig sett detta pussel sammansatt, odelat.
nu sitter du med denna pusselskiva framför dig med endast en bit i handen, alla andra bitar är borta. hur skall du veta, med all din klokskap eller snarare med allt ditt kunnande var denna bit skall vara, var bitens boplats eller viloplats är.
framförallt hur skall du veta hur helheten ser ut eller verkar med bara en bit i handen.
hur skall du veta
veta - varken känna eller uppleva – veta, upplevandeveta enhet, helhet, allt.
har du lagt pussel, ett svårt pussel med miljontals bitar nåvälan tusentals, men det kan upplevas som bitarna är miljontals på grund av allt huvudbry. har du lagt ett sådant pussel, då vet du lyckoupplevelsen vid färdigställan. du vet även att det är oviktigt huruvida du vänder upp och ned på skivan samt löser upp pusslet, du vet att även om vinden kommer farandes och virvlar upp alla bitar så förmår du lägga pusslet.
då du lägger detta pussel jämför du inte bitarna med avseende till bättre/sämre, bäst/sämst, du jämför för att se bitens viloplats eller roplats, bitens rostilla fridsplats
du lyssnar, ser vari helhetens bästa är, inte medelst våld eller medelst tvång vilket skaver, värker.
människan jämför oftast på grund av sin näsriktning; skapar motsatser, hur kan du jämföra motsatser egentligen och till vilken nytta, vilken mening har detta.
ser du, en gång var- det är så – var blicken fokuserad, skådande, vidaskådande.
så sänkte människan blicken vilket inte alls var märkligt med avseende till den tanketyngd hon anammade.
Den vilken har haft huvudvärk vet hur svårt det är att vara vidseende.
jämförelsen gör dig inskränkt, gör dig liten eller bättre uttryckt ger dig känslan av litenhet
ditt inre vet sakförhållandena; sakernas förhållande.
denna jämförelsens vindar har förorsakat så mycken suckan till en dignitet vilken är onämnbar.
förändra ordet jämför,
skriv nt i mitten, då ser det med ens annorlunda ut: jämnt för, skriv så delat på slutet, därigenom har du jämnt fördelat, vilket är enhet, helhet;
gåvorna är för alla
vad annat kan ni då göra än ställa till fest – bjuda in till fest
livet är en fest ett gästabud
livet är inte gjort till jämförelse då har ni helt missförstått enhet samt helhet. då har ni gått förbi svaret, irrat er vilse.
måste ni jämföra så gör det då i helande syfte med avseende till:
Hjälp pusselbiten att finna vägen hem.
allt
alla
har ett syfte
en boplats
en funktion
en innehållsrikedom
inte en innehållsförteckning
jodå, en innehållsförteckning vilken förtäljer sagan, livets skönhets saga, dess innehållsrikedom.
men absolut inte en så kallad bipackssedel
nåväl även en bipackssedel – hur;
se det vita arket vikt vackert med rena linjer
där är inte så kallade synliga bokstäver
arket är vitt
orden stiger fram vid behov
detta ark
denna bipackssedel är inte tryckt eller utprovad av andra
den är där ty den säger
varsamhet.
jag skulle vilja att livet är en bipackssedel
där det finstilta stiger fram
klingande
klingande
silverklockor
rena spröda
vackra
rena
klara
lovsångssånger
fägringsljus
medvandrare
livsvandrare
världsmedborgare
där stegen borgar för levandeliv
borgen
borgenär
jag går god för att
vandra i det finstilta
detta borgenär borgar för sannhetens ljus
jag skulle vilja säga;
jag är inte undantagen de ord vilka kommer till mig
dessa ord är för alla
för mig
då en medvandrare kastar slaggord över
detta utan att ställa frågan
blir denna/denne
angripare; obönhörligen oavsett dess egen utsaga.
ställ frågan har vi sagt
då slaggord kastas över skadar de
i en dignitet vilken vida överstiger
kastarens människoförstånd
det är tillåtet att reagera;
det är tillåtet att då ta avstånd
att markera
icke med ordsvada
det räcker med;
detta var, är ett övertramp
benämningar förtär ofta klangen av innehållet
benämningen är mer eller mindre kapseln, rymdkapseln av innehållet.
rymdkapseln slungas ut ifrån modersskeppet för att inhämta information
då denna återvänder innehar den informat
vid mogen fas stiger innehållet fram
det finstilta
de så kallade osynliga skrifttecknen
benämningar är jämförelses sfär
den fästa ordformen
därmed förståndsformen
vilken för en stund behövs till förståelse
det svåra är att släppa
släppa
klokhuvudet samt stiga in i vishets visdom
ljus samt värme
Eken(ej publicerad)
eken kan tyckas säga;
se på mig
jag är
störst
vackrast
undan med er
så är icke ekens ord
eken säger;
se mina gåvohänder
hör mitt hjärtas röst
eken släpper ej sina blad
ty människan skall veta
bladen är alltid där
i vintern är träden nakna
ändå
är
bladen där
ej för människoöga synligt
se evigverkan tala
framföra
jämnställa
icke jämföra
jämnställan i kärlek
mina händer
jag räcker dem fram i kärlek
giv plats till de små
låt dem äta ur mina skålar
de
vilka människan
i jämförelses mått kalla
små
*
Så vad är vad (ej publicerad)
De
andas bilder till oss
så är
berättareld tänd
nakna ohöljda sitta vi
i berättarljus skimrar hud
strålar ögon
De
andas bilder till oss
kanske
röken är ande elden själ träd marker fysiskvara
så
vad är vad
De
andas bilder till oss
*
jag skulle vilja att (ej publicerad)
livet är en bipackssedel
där det finstilta stiger fram
klingande
klingande
silverklockor
rena spröda
vackra
rena
klara
lovsångssånger
fägringsljus
medvandrare
livsvandrare
världsmedborgare
där stegen borgar för levandeliv
borgen
borgenär
jag går god för att
vandra i det finstilta
detta borgenär borgar för sannhetens ljus
*
(ej publicerade ord):
jag skulle vilja säga;
jag är inte undantagen de ord vilka kommer till mig
dessa ord är för alla
för mig
*
verkan(ej publicerad)
ande
talar i vinden
själen strömmar i havet
fingrar flätas
i strandkännan
fullbordan
i vintern
doftar blommans bild inom
i våren ler blomman
i sommaren är blomman
i hösten andas blomman in
i vintern doftar
det fyllda kretsloppets
förenande förenings allvisdom
*
Passager(ej publicerad)
så många
vackra passager
tindrande
stjärnband
solvägar
i mörkerskogars dunkelhet
dunkelandning
så många
vackra ordpassager
mattas
ut
så
träder hon
in i ekosalar
ropa
hon svarar
så
träder hon in i ekosalar
lever med
vackra
passager
en passagerare i ljusglimtan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar