genom att vara för dig själv
sätta dig ned samt andas ut
en samtagen
sammantagande andning
samtagen
anda
kommer du att märka; världen stannar inte, däremot andas världen ut
världen
varat upplever en stressil mindre
en stresspuls mindre
genom att du sätter dig, ger dig själv denna gåva upplever du inte heller rädsla i den stund du inser att världen inte stannar trolots att du skänker dig vila.
floder strömmar mycket sällan ensam
flodfingrar är alltid i varsamljus flätade i varandra
floder strömmar mycket sällan allena medvetandefloden har systrar bröder
sinnesfloden är en syster är en broder
den floden är fylld med till det yttre invecklade turer
en dans en balett är det
en dans
en trandans
vad ser du
du ser en film, i denna film är en trottoar fylld med människor.
dessa flankerar, promenerar lugnt och stilla
det kan lika gärna vara en myrstig
kameran fokuseras på en människa
filmen, den sekvensen spelas upp i höghastighet samtidigt med de övrigas stilla promenad.
denna rusande ström, linje, enskilda sänder ut stressignaler/hormon vilket påverkar de omgivande. Detta sker medvetet eller omedvetet.
med två styltor kan du öva att gå en säregen gång, en rolig lekövning
lekövande balansgång
tag nu en stylta, gör den i metall; en hoppstylta.
sätt en stark fjäder under den platta där fötterna står, ett handtag behöver du ha att hålla dig i, ett fast handtag. Börja så hoppa.
det manodepressiva kan liknas vid att hoppa upp och ned med en hoppstylta eller vid att åka berg och dalbana
lev med denna upplevelse hur det är att ständigt leva i detta samt ställ dig frågan vad du väljer:
stanna/stelna uppe eller nere
eller
Plana ut i balans.
se fåglarna
se fiskarna
schematiskt uppfattligt benämns himmel och jord vara enskilda
se så mitt emellan hellre mitten ty allt är ett.
människans mening var och är mitten
Hon gavs upprätt hållning.
se fåglar
tanke
skådande
uppmärksammande blick; huvudet.
se fiskar
strömmande
följande
rörelse
ja men bålen då utbrister du
armarna, benen, det är bilden av dem av dessa likaså, likaså, ävenså
du kan i dem i dessa uppleva djur av alla de slag, jordar, växter, marker
Det är inte detta vi skall stanna vid.
genom denna så kallade mitt har människan möjlighet att vara till hands
Medvarande vara till handräckning.
Bilden är lugnet.
En fågelskrämma – kanske en tokig bild – i denna bild är fågelskrämman inte där för att skrämma, den vakar över markerna med uppburet lugn.
Se fågelstrecken, plogen i vårens andning i hösten
Raka strömmande linjer är detta
inte rusande
samspelande är denna rörelse
hamnar fåglarna i storm
eller om en fågel får för sig att vara utbrytarkung, bli ledare över alla
eller att en fågel helt enkelt blir snurrig, då påverkar detta alla. Det påverkar samtliga
förvirring uppstår
detta är även bilden av då jägaren skjuter av ett skott
panik utbryter; livspanik
den överskådande
iskådande blicken upphör,
Oftast faller den vilken bröt sig ur.
Det är av stor vikt att kupa händerna om sig själv stundtals
vara i sitt eget handhus
våga vara för sig själv för dig själv en stund
detta för att finna balansen för allt
för alla
motorcyklister
har nog ofta följt fåglars plogar
de är i den tekniken då de cruisar
De vet vad en utbrytarkung kan ställa till med.
Bönen
Meditationen
kärleken är trädet
rötterna är här det djuriska, samtidigt frökraft, jordlängtans begär.
kronan är upphöjt lugn, empati, himmelslängtans begär
se dessa mötas i mitten
befrukta livet
se dessa mötas i mitten
det mötet
detta är ren verkande kärlek
där mötet är en annan slags spegel
det är kärleken där väsendet ej begär av den andre
det är ömsesidigt givande
befruktar livet
det är ömsesidigt givande i frimötande
frimötande utveckling
det är livsvandring
detta kan tyckas vara ett motsägande av det tidigare sagda
då är allt väl det väcker
det är inte alls ett motsägande
det är ett sammanförande
Ett djupmöte vilket sker.
medvetandefloden möter sinnesfloden
sinnesfloden möter medvetandefloden
genom detta möte lyfter de
lyfter de tillsammans; livstillsammans fram
eller snarare; lyser de upp de mörka hörnen vrårna
Det är fortfarande så att spegeln inte dricker upp den andre.
Visst fängslar de varandra, dock inte varandes ett fängelse
de inspirerar varandra
inspirerar varandra med det inspirationens ljus ur vilket de vandrade in i mörkret. Varde ljus sade anden och det blev ljus. inte av en slump, inte av en tillfällighet
Tråkigt eller hur.
människan säger sig tycka om nytänkande det blir så tråkigt annars, finns inte nytänkande går det bra att göra nya tankar, tråckla ihop en bukett av små axplock.
det kan tyckas vara tråkigt att det ej sker av en slump eller av en tillfällighet, att allt blir så mycket roligare med nytänkande,
visst får det dig att dra på smilbanden, kanske skratta, för en stund blir det roligare
ger det dig ro
nej, det gör det inte
axplocken vill lätt spridas splittras
nytänkande
ny tänkande
ny
tänkande
tänk ny ande
ny tänk ande
nytänkande
utvecklande kallas det visst
och visst är det utvecklande
visst är det utvecklande då modet infinner sig att se
se ljuset ”där”
framme
samt veta att ljuset
var där
alltid.
Bön
Meditation
människan tycker om att mötas i festliga sammanhang
kanske supera
kanske dansa
kanske
”bara vara tillsammans”
lev med bilden, med upplevelsen av att allt möts så.
så kallade andeväsen
den andliga världen är inte givna gestalter likt människan
vi känner, upplever livet tillsammans
det vill säga; då människan vågar se ljuset ”där” framme omvandlas känna till upplevande.
upplevandebart liv
upplevandebärande naket liv
Vi känner upplever livet genom varandra med varandra.
så, vi vandrar tillsammans.
bönen
meditationen
blir då, är då en mindre middag, ett möte i så kallad familjär krets eller så kallad sluten krets.
detta möte, dessa möten är att likna vid andrum
men
Livet runt upphör inte.
under gårdagen då vi samtalade såg du en bild vilken du ej skrev;
den bilden var inom detta med att vara med sig själv för sig själv, eller att bli ense med sig själv. Du såg anden i flaskan och det är en bra bild.
ibland finns behov av att vara för sig själv, att själv sätta korken i flaskan, att ha den i fickan samt använda den vid behov.
fåglar dansar sånger in i dagens ansikte
silverne skir slöja andas
slutna ögon
så mycket är skrivet
lyfter vi blicken
öppnas ögonens bok
ögonboken
så många bilder lever i allt
med oss
för oss
med nåd
för oss
med oss
vågar vi se
öppnas böcker
våra ögons böcker
denna dag
dansar fåglar sånger
sångljus
lever
i vinden
smeker dagens händer
silverne skirslöja höljer
droppar
klara rena
diadem
tiaraband är grenar
skönhet väver
*
fåglar
är talande vingar
rör vid luften
är luften
vind
talande vind
för
ordan
vida
flygplan byggdes sedan blicken varit med fåglar länge länge
försöken var många
mängder
träramar
enkla vingar
till metall
stora människo
sakfraktare
förband ”jordens alla hörn”
material är fyrkantigt inskränkande därav hörn
ljuset lyser upp hörnen
vrårna
jorden är rund
en modershand
i ömhet smeker
fotvandringar
flygplanen byggdes
stora
stora
väldeliga
blänkande
ibland sugs fåglar in i deras luftström
vi avser inte orda vidare
men det är en god bild av den turbulens vilken sker då linjen bryts
så finns det då autopiloter
de kan skrivas positiva negativa
det positiva är att våga lämna över
lyssna med
i hjärtats sånger
den andra bilden är att koppla in autopiloten samt glömma hjärtats sånger
*
Vackerlycklig
denna natt är jag drömvingar nära näraljus
lycklig
vackerlycklig
ljusvacker
dansar jag in i månsilverdalen
lycklig
vackerlycklig
ljusvacker
in i din famn
av alla tårars insikt är ljusdräkten vävd
i befriande
svepande
skönhet
ja
denna natt är jag drömvingar nära
näravärman
*
Ådror djupröda
dagen är blåskimrande drömhänder
ådrade
djupröda ådror
andas kärlek
purpurvingar flyger ur hennes ögondjup
smeker varligt
hans älskade kind
i väster synes skirvioler andas
mjuka slöjor
lindas om
i namngivan
*
Ögonboken
blickade in i källans djupströmmar
rena
befriade
befriande
såg in i mina ögons bok
ögonboken
vände
dess blad
*
handhus
i kvalflod stannade jag upp stegen
kupade mina händer om mig
så vackerömt
stilla
skänkte värmen lugn
där
i mitt handhus
tystnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar