Havamal
visdomsord sägner gudasagor
drömmar
icke levnadssteg
regler
makt
kanske någon säger samt fnyser
den högstes ord
vem är då den högste
den högste är hjärtats ord
så varför fnysa åt över hjärtats blodets strömmar
denna vackra bok
alla vackra böckers språk
skrivna i kärlek
visst kan de tyckas vara regler och paragrafer vilka låser dina steg
stämplar dina steg
förr skrevs brev för hand
med en fjäderpenna
nåväl
så blev det reservoarpenna så blev det kulspets så blev det
men
Det fanns ett sigill senare en stämpel.
visst var det vackert; en falkenär sände brevet
en duva kanske bar brevet
en budbärare
en postiljon
en, en
Ett brev överräcktes.
så
visst var denna gåvostämpel vacker
Havamal en vacker sång, ja det är en sång då den läses
Havamal
ha mål
ja, visst hade brevet orden ett mål
glädje
viktigbud
var i ha mål
mål kan vara en riktning
mål kan vara en måltid
hur det nu är så är detta mål
vällevnadslycka.
visst är det fantastiskt du vandrar, så plötsligt kommer ett ord farandes in i dig, ordvingar.
så flödar bilder; du behåller dem inte du flödar, är ett flödesregn
pärlor
flödespärlor
fyllda
fyllda med
regnbågsljus
strömmar ur dina fingrar
ur
urkälla
dina ögon
dricker
hjärta kupar om
orden stiger
stiger
genom dina fingrar
se skapelsens händer
skapande händer kupas om
se händer skapa
ur hjärtsång
se skapelsens händer
dessa händer är en skål
är bjudande händer
se nu hur du
hur ett väsen
en andedräkt strömmar
enkelt framlagt
se hur ett visdomsansikte är nära
är nära händerna
ett väsen böjer sig fram samt blåser en fjäder ett dun en bubbla
mjukt lätt
en andedräkt blåser en andeström däri
skriv din tanke; det vilket är återkommande är återvändande till mig är:
Genom allt strömmar kärleksflöden.
se åter händerna i dessa är en boll
en boll av glas
av kristall
en kristallkula
Moder
Moder i dina händer är min utandnings inpuls.
genom att leva med
genom leva med läser du tecknen, är du tecknen
Genom konsterna strömmar kärleksflöden
du ser en märklig bild, så berätta:
jag ser en potatisåker
ser raderna
potatis lägges i
händer bäddar om
min upplevan är den där glädjen ljuset vilket de planterande andas in i markerna. kan uppleva hur de ser potatisen blomma, hur de skördar, bär in, hur de tillreder potatisen; upplever all den kärlek de lindar runt potatisen in i åkern alla detaljer/partiklar.
Genom allt strömmar kärleksflöden.
ser alltså raderna, den kupade jorden
potatisen lägges i jorden är i hjärtfamn
så ser jag hur knölarna tränger sig upp
tränger sig ur hjärtfamnen stiger upp ovan ytan
händer kupar om
bäddar jord om
knölarna blir allt envisare
vill
vill vara ovan ytan
det vilket sker är att de blir gröna ovan ytan
de blir gröna av ljuset
grön av avund – livet blir stannat av avund
den gröna färgen innehar inte direkt vilja till rörelse
den gröna färgen har behov av rött eller av sin komplementär
dessa balanserar
”stenotiskt” blickar ansiktet ut över världen, det du ser är hur huvudknölen allt envisare slingrar sig ur hjärtfamnen samt tar över
Leken ”herre på täppan” är visande.
Tankeskepp seglar
Seglar in i virvlande stormhänder
slås icke sönder
söndrar icke
förråda icke
hur skall de kunna
hur
skall
de
kunna
de är omhuldade
värnade om
av hjärtas händer
människa
slå dig icke
räds icke dina tankekrumbukter
tankeskepp
gastar
seglar in i virvlande stormhänder
hjärnvindlingar
hjärnvindlingar är en labyrint av gångar
den röda tråden är däri
tankeskepp
gastar
seglar in i virvlande stormhänder
hjärnvindlingar
förs allt längre
ned
in
djupt
hjärtvingar höljas om
detta sker ty din vilja i djupet
är hjärtats alltid närvarande sång
ser du
minns du
för varje vackert skrivet ord
uttalat skrivet förlöses ett förvridet väsen
förlöses
en tanketanke
en gast
en skugga vilken bär längtan till liv
låt icke gasten bli till ett monster av din rädsla
berätta sagan i skönhet om dess liv
vi känner
vet
kännandevet
upplevandevet den vilsnes steg
den vilsnes kvalsång
varför
varför skall vi överge
människa
tror du icke vi upplever skillnad
ja, skillnaden
på din villfarelse samt din viljefärd
vi var där
vi satt tillsammans
tillsammans skrev vi
ditt
vårt
hjärtas sång
se skapelsens händer
skapande händer kupas om
se händer skapa
ur hjärtsång
se skapelsens händer
dessa händer är en skål
är bjudande händer
se nu hur du
hur ett väsen
en andedräkt strömmar
enkelt framlagt
se hur ett visdomsansikte är nära
är nära händerna
ett väsen böjer sig fram samt blåser en fjäder ett dun en bubbla
mjukt lätt
en andedräkt blåser en andeström däri
skriv din tanke; det vilket är återkommande är återvändande till mig är:
Genom allt strömmar kärleksflöden.
du skrev;
vad spelar det för roll
roll
det
roll
det spelar inte någon roll
vad spelar det
det för roll
i hjärtgården lever icke roller
någon spelar roll, många roller ty någon vet icke vem någon är
någon är någonting
det
det kan även vara det enda viktiga
nämligen: det kan vara helhetens verkande meningsvilja
det är allt är ingen
det är ingen är allt
allt är ingen
ingen är allt
detta är det
det är allt och ingen; ingenting är upplyft upplyst
det ”detet” spelar inte en roll
det ”detet” är.
Det är.
böneutrop
bönen ropar efter manuskriptet
manuskriptet är hoppet
det hoppet vilket släcktes
släcktes av människohand
det vilket är svårast att väcka
väcka till att brinna
brinna i öppna handskålars givande.
Moderlighetens vara talar till mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar