det är lätt mycket lätt för människan att tro sig vara ensam om att inneha ett språk, möjligheten till tal, vara talande ande. ett visst mått av det negativa högmodet eller ett möte med den nedslående blicken
icke den i ömhet nedslagna blyga blicken
de älskandes blick
se hur skimret
ömhetsskimret vibrera om dem
av dem
genom dem
fjärilsvingar strör skimmer om
runt
i
värme är
sannhet
de älskande stiger in i
en
knopp
i händer
kärlekens händer
se dem sakta
lyfta blicken
in i
om varandra
se ömhetsskimret
icke den i ömhet nedslagna blyga blicken
verkligen nedslående
det är lätt för människan att tro sig vara ensam om att inneha språk, ett språk
att vara en fonograf
en fonografiker
och ofta är det så att språket etsar meningar in
tror sig vara ensam om att inneha ett språk
fonetik är ett vackert ord
specifikt den sista ändelsen; etik
det är lätt för djuren att tro sig vara ensam om att inneha ett språk
allt liv har ett språk
allt liv, alla liv undrar detsamma; varför förstår de ej mig
Alla dessa barriärer vilka sätts upp inför allt.
många av dem,
de flesta härstammar ur just tro i bemärkelsen gissa
inför varje möte, ställ frågan
ställ frågan och invänta svar, svaret
så strömmar vävknuten
vävknuten strömmar i förenande
alla världsfloder förenas i den store andens händer
den store anden lyfter händerna
solen doppar fingrar i
penslar
jag döper dig
jag frågar dig, vilket är ditt namn
silverne slöjor böljar
hon skrider fram
ur stjärnjungfrurs händer giver hon själen namn
den store anden lutar händer varsamt fram
vatten, floder, regn faller
Världsfloder strålar i belivelsens ljusgrund.
i varje väsen viskas namnet; namnet öppnas är allt
därför innehar allt liv ett gemensamt språk
vårda språket
Ordens ljus i denna språkgryning.
kanske är det så att vi söker redigera allt för mycket
kanske tror vi oss vara allt detta; regissörer det ena med det andra
vilda gissningar är inte tro
tro är inte visshetstro
vetskapstro
mer och mer ser jag
inte mer och mer
det har alltid varit så
det är så tydligt; vi är en regisserande helhet
påsken korsfästelsen graven
grottan
det är att bli ett med jordeströmmen och därmed inse att skådespelet icke är fördolt
det är
är
givet
är inte stagnationsgivet
är skapandegivet
i mörkret gives vi möjlighet
att alltid
bära en lykta i handen
den är där
ibland behöver vi kupa händer runt denna lykta
vi orkar inte se ljuset
det är där
då vi orkar
lyser vi
med lyktan
alla så kallade yttre möten är äventyr
är äventyr
är nyskapande äventyr
det vill säga då mötet sker med ren blick icke färgad blick
allt övande är äventyr
nyskapande
all ansträngning är äventyr
nyskapande
äventyr blir de då förväntan om vinst samt belöning inte är med i bilden, naturligtvis lever ett vinstsyfte men inte i fysiskvarabemärkelse, det har inte med pengar att göra eller med belöningssystemet att göra, denna vinst är mycket högre, så till vida att den är en vida vidgande vinst. vinsten är att du möter ditt inre, ditt yttre samt ditt inre omfamnar varandra
Förvänta dig inte heller en rusdans eller en segla på molnentillvaro. det är väl snarare så att du kommer att uppleva dig mer eller mindre vansinnig stundtals, så hårt är detta äventyrsarbete. du river ditt hår, hela ditt väsen vrids om,
minns att du inte är vansinnig, du når fram till helhet.
det är aldrig av godo att vara negativ slavdrivare över, över sig själv, att vara översittare över sig själv.
det är aldrig av godo att vara driven av en slavägare/drivare, eller av en auktoritet, det vill säga av en icke sund auktoritet, för visst är det så att även inom denna sfär finns det en positiv och en negativ auktoritet, det vill säga en sund samt en osund auktoritet.
det är aldrig av godo att vara driven av en osund auktoritet då du söker närma dig ditt inre.
visst är det ett sökande, ändå är det ofrånkomligt att ditt inre är där med öppna armar, så varför piska dig.
det existerar så mycken vilsenhet i denna mänskliga vandring, så mycken vilsenhet. det finns ett uttryck; vilsen i pannkakan. det är ett mycket belysande uttryck, först med avseende till vad pannkakssmet är. Bortser vi från detta så ser vi nu smetens vara.
visst finns det ord, inriktningar, direktörer, undersåtar, översåtar, det helt enkelt bubblar av inriktningar.
Vad annat kan en själ bli än vilse i pannkakan.
Det delikata i detta är att steka pannkakan.
pannkakslaggen står på spisen, hettas upp, så lägges en klick smör i, du väntar till laggen är tillräckligt varm, då häller du i smeten. nu bubblar smeten stiger till en viss grad, smeten stekes på båda sidor, under hela processen i rätt avvägd värme, allt för att pannkakan skall bli jämt stekt, pannkakan steks på bägge sidor,
Två sidor blir en välsmakande pannkaka.
varför är bilden belysande; smeten bubblar är fylld med inriktningar, en pannkakslagg var ofta gjord av järn, järnet är jordeströmmens ådror, smeten lades i grottan, till viss del begravdes, symboliskt begravdes
allt detta för att fokusera
finna uppleva stadga
däri blir
Är
två en.
kanske upplever någon detta vara hädelse att likna korsfästelsen med en pannkaka, så är det inte, det är för att se.
hädelse
blasfemi är en vandring bort från firmamentet
är varje nedslående rörelse
Varje illagörande rörelse.
firmament ligger mycket nära ferment, vilket är ett enzym eller en pådrivande faktor, ett jäsämne och det kan det vara av godo att möta ansikte till ansikte, ansikte mot ansikte samt säga nej, jag väljer mitt inre ljus.
ditt inre är det sanna ljuset
detta ljus innehas inte av en auktoritet, en slavägare, en slavdrivare, denna sannhet är ditt hjärta därmed allts hjärta. den sannheten hör inte samman med traditioner, inlärt beteende, det är insiktens ljus.
insikten är ett slags kunskap
denna kunskap eller sökandet av denna kunskap är en verklig strapats genom djungelliknande areor, ibland är dessa tjurridningar/rodeos. det är synnerligen riskfyllt, det finns forsrännor med fallande timmer, vulkanutbrott, jordbävningar, allt det du inte ens i din vidaste fantasi kan tänka dig. den största risken är att fastna där i smärtan, i tron av att det ger för stor smärta att ta dig ur.
se då ditt inre ljus, det är där med öppna vingar.
att med vilja ”söka” denna skatt är ett äventyr, en slags bergsbestigning, alla möjligheter att gå vilse finns; se Odysseus resor förenat med alla lockrop. Dessa lockrop för dig längre bort än du nånsin varit.
har du blicken fokuserad, då når du klippans topp, blickar ut för att se ett faktum;
du har vuxit
vuxit genom att övervinna hägringar, lockelser.
du kanske står så kallat utblottad på grund av alla uppoffringar
en sak är säker; så rik hat du aldrig varit
i alla dessa strapatser kommer du att vara osäker
så osäker samt tvivlande
det är den enda vägen för att inte somna in somna i sovmedvetande, den sömndrucknes steg
det är den enda vägen att stå ansikte mot ansikte – inte motståndaransikte;
se hur skimret
ömhetsskimret vibrera om dem
av dem
genom dem
fjärilsvingar strör skimmer om
runt
i
värme är
sannhet
de älskande stiger in i
en
knopp
i händer
kärlekens händer
se dem sakta
lyfta blicken
in i
om varandra
se ömhetsskimret
stå ansikte mot ansikte
vända ansiktet till samt möta faran, däri möter du det så kallade okända, detta för att upptäcka att det okända alltid var samt är känt.
Anta denna utmaning
Genom denna utmaning vilken ej är en utmaning för ser du;
I antagandet det vill säga bejakandet stiger du ut ur maningen samt in i maningens urkälla så;
Anta utmaningen genom det växer du.
så for de till blåkulla
kulla kulla kossora kom
blå är drömmens färg
längtans färg
önskans färg
hoppet
blå mantel omsluter
i det inre strålar
uppväckes värme
gul
orange
doftar
citruslunden
kossora står i ängen
sävlighetsbild är det
kor står i gröna gräsets famn
i det inre uppväcker röd
strömmande vilja
vandra
de for till blåkulla, dessa vilka benämndes häxor
de var och är helarfolk
de for på en kvast sades det
kvasten är given av träd
av stam
av rot
vad är det den sopande delen är tillverkad av
av krona av grenar
bildligt talat drog de ut sjukdom ur kroppar
inom citationstecken går det att säga; de samlade in sjukdomar
vad är sjukdomar
är det inte irrfärder
de for till blåkulla
såg elden
mötte eldfolken
de kämpade för sanning
till sann insikt
till vetskap
de mötte eldfolken
hur ser marker ut då eld brunnit
de är svedda
svartade
är kol
vad stiger fram ur kol
vad är kol
i det nyfödda är det
diamantljus
vad sker i denna påskens vandring
vad gjorde han
han samlade in
han drog bildligt talat ut
de sökte påverka hans språk
sökte få honom till förnekande
sökte rama in
gillrade fällor
han piskades
bar törnekrona
bar korset
korsfästes
lades i grav
vad är grav
vad är gravsättning
det är mörker
samtidigt är det att bli ett med jordeströmmen
det är att mer eller mindre bredas ut i fokuserande återhämtningssyfte
det är bilden av pannkakan
visst är det så
så åter; de for till blåkulla såg elden, mötte eldfolken
kämpade för sanning till sann
insikt
detta betyder inte att du blir visare
det går inte att garantera
det enda vilket kan lovas är ett upplevande äventyr
ett upplevande äventyr inom vilket du växer
det är lätt att förvänta sig paradisängder genom det andliga arbetet
det andliga arbetets tvagning i kärlek av yttrejaget
detta yttrejag är inte yttre
det är
huden
så strålar
strömmar
dina hjärtvingar
om
så
hela denna vandring
detta äventyr
den ”sista” fasen är gravläggning i grottan
stenen sluter grottan
rullas undan
pannkakan är rund
visst är det så
lev med den bilden
det är inte att falla platt som en pannkaka
och är det så då är det ett positivt fall
det är lätt att förvänta sig paradisängder genom det andliga arbetet
det andliga arbetets tvagning i kärlek av yttrejaget
detta yttrejag är inte yttre
det är
huden
så strålar
strömmar
dina hjärtvingar
om
se markerna runt dig
om dig
med dig
se himlarna
se molnseglare fara vida
så vackert föränderliga
alltid
i sitt väsen
se himlarna stråla
norrsken sydsken
ljuskaskader
se allt lyftas inom
inom
i kärlek
allt liv är däri
se allt bredas ut i en vid svepande gest
se skönheten
*
Målarstund
genom regnbågslinser ser jag
den ännu vita
vidsträckta ängen
moln seglar
grå färgas ängen
ängen huttrar
här och var andas fjolårsgräset
forsrännor
naken hud
moln seglar
solfingrar rör vid
då vet jag vad kärlek är
en kall vind
drar genom fönstret
genom regnbågslinser ser jag
skimrande lågor
sätter mig
doppar pensel i violljus
målar
vårgryning
tankelöst
vit
*
Se min skrud
ett träd så vackert
naket
lever i boplatsens hägn
se min skrud
viskar träd
det jag ser är
stammen
blicken
följer linjen
så vackert
stammen delar sig är två
i
omfamnan
ur omfamnan
vidgas kronan
tusende kärleksfingrar
skimrar
i skimrande smaragdljus
öppnas
pärlor
*
de älskandes blick
se hur skimret
ömhetsskimret vibrera om dem
av dem
genom dem
fjärilsvingar strör skimmer om
runt
i
värme är
sannhet
de älskande stiger in i
en
knopp
i händer
kärlekens händer
se dem sakta
lyfta blicken
in i
om varandra
se ömhetsskimret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar