solstrålande dag
åter uppstånden i sol
i måndroppars
klanger
det är en äventyrsresa
i vaknansljus
i natthamn
segla
hur med din tanke
med tanke
leva
liv
leva sig
sig
in
i
visst går det
visst går det
det är nästintill omöjligt att göra sig en bild av det tilltänkta; en tilltänkt situation
det är nästintill omöjligt att leva sig in i en situation föreställningsvis;
föreställningsvis; har du då tillverkat den; en situation
med stor risk eller glädje till uppfyllan
tankens kraft
det är ett helt annat möte att
leva med i det förlopp du tanketalar om
det är mycket enkelt att göra en teori av ett skeende; en tankebild
säga sig
leva sig in i en situation
en tänkt situation
upplev denna situation i verkligheten och den är en annan
helt annorlunda
i tankelugnet var situationen helt klar
helt acceptabel
kanske till och med gav tillfredsställelse
mest då i sin tankeskärpa
det är ju där tillfredsställan ligger i detta
den egna tankeskärpan(i dagens samhälle)
så blir det tänkta
det så kallade inlevda en verklighet
en
verklighet
det mötet blir lätt en örfil
av en dignitet tanken aldrig kunde föreställa sig
hur leva sig in i medvarandes smärta då
dina steg aldrig varit där
där dina steg aldrig varit
är det över huvud taget möjligt att så starkt leva sig in i
visst är det möjligt
var ändå medveten om att verklighetsmötet blir chockartat
tankescenariot är inte livet
livet har då blivit ett
en tanketeori
därför är teori och praktik av godo
vid övandekörning
den så kallat frisläppta tanken innehar en hög hastighet, närmare bestämt en infernohastighet vilket tar över samt fängslar innebördsmeningen. I egentlig mening blir den frisläppta tanken en fängelsehåla vilken avskiljer dig från livsverkan. Detta avskiljande behöver inte alls innebära den mest fantastiska upplevelse du levt; ofta ger den stor smärta just på grund av sin icke verklighetsförankring.
en stor ledstjärna i detta är; var fokuserad
var i
fokuserad
är ett bra ord
fokuserad
fokus är ett slags tunnelseende
det seendet leder dig genom stormens öga
du ser ljuset
stiger
in
samt
”ut”
densitet - densialitet
decibel – decialitet – decibelalitet
båda dessa ord är inte märkliga i detta sammanhang, de hör verkligen hemma i detta, det går att orda mängder runt detta
se forsen hör timret falla
se de grova stammarnas rullning
hör sångerna
hör
se
upplev dessa ords verkan
ordverkan
fokuserad är ett bra ord
timret
avskalade stammar
är tanke
oförenad
med helhet
i tystnaden andas orden
det är en mycket talande bild du skrev om stenar i mun;
”ibland i samtalan blir orden
vet inte vad
kanske borde orden vara stenar i munnen, detta för att vara
vad heter det;
artikuleringskonst
istället för jongleringskonst”
en god pedagog skänker ej lärjungen bokskapen
vad ser du
jag ser ett mycket vackert bokskåp
givet av rönnträdet eller det kan vara annat träd ty det skimrar rött ändå mörkt
det doftar skog
det är snidade detaljer
finns inte spikar eller skruvar
beslag finns
samt nyckelhål
så vackert är detta skåp
vishet
visdom
mästaren skapar detta skåp med lärjungen
efter vandring samman
giver mästaren nyckel
till lärjunge
först i den stunden
är böckerna där
pärmar doftar läder
bladen doftar växter
arken är
tomma
ur bröstet
lyfter lärjungen
fjäderpenna
bläcket är
blodets strömmar
en god pedagog skänker ej lärjungen bokskapen
en god mästare lever boken
lever boken så väl
att lärjungen tror sig vara
befinna sig
i boken
i den verkligheten
varför
därför att lärjungen i senareliv
skall välja ”din eller min” väg
det vill säga skall välja medvandrares eller inreväg
till vår väg
så är det;
du kan mata elden med hur många vedklabbar du vill, det är gott om glöden ännu andas i gryningen.
sätt dig i trädets krona
slut ögonen
lyssna
hör lövs rasselsånger
allt är
flimrande rörelse
är det tyst
nej, alltet är inte tyst
ändå är alltet tyst
ändå
är det
är det överröstande tyst
alltets andning överröstar det vilket önskar överrösta
ett stilla sus
andefläkts själsrörelse är alltets tystnad
den mänskliga tillvaron är nästintill aldrig tyst
till och med tanken
den så kallade tysta tanken överröstar den egna tystnaden.
åter stiger orden fram densialitet
decibelalitet
fokusera är ett vackert innebördsord
en god pedagog skänker ej lärjungen bokskapen
tankescenariot är inte livet
livet har då blivit ett
en tanketeori
därför är teori och praktik av godo
vid övandekörning
solstrålande dag
åter uppstånden i sol
i måndroppars
klanger
det är en äventyrsresa
i vaknansljus
natthamn
segla
med nyvaknad blick
skådar jag ljuset
urom mig
inom
horisontens linje omsluter mig
cirkel
vacker
höljer om
vänder ansiktet
omfamnar barnets hand
ser det vilket var
var
var
vet hur jag inte vill ha det
vet vari
mina ögon
är fyllda skålar av ljus
ljusgenomströmman
så är det, du vänder ansiktet in i då
smärtan stiger fram, visst är det så.
men minns;
smärtan förtäljer icke ”endast”, smärtan frågar dig;
är detta din önskan – är detta ditt val.
skall det åter ske.
genom det mötet vet du hur du inte vill ha det,
vet du hur du vill ha det
vet du vari din vilja till ombonad verklighet är.
se bokskåpet framför dig
du är bokskåpet
varje levande väsen är bokskåpet.
*
Pedagog lärjunge
vad ser du
jag ser ett mycket vackert bokskåp
givet av rönnträdet eller det kan vara annat träd
ty det skimrar rött ändå mörkt
det doftar
skog
det är snidade detaljer
finns inte spikar eller skruvar
beslag finns
samt nyckelhål
så vackert är detta skåp
vishet
visdom
mästaren skapar detta skåp med lärjungen
efter vandring samman
giver mästaren nyckel
till lärjunge
först i den stunden
är böckerna
däri
pärmar doftar läder
bladen doftar växter
arken är
tomma
ur bröstet
lyfter lärjungen
fjäderpenna
bläcket är
blodets strömmar
Ögonkatter
ögonkatter sitta i solen
smeker markers hudandning
gräsdoftan möter himmelhöga vågors
blå savanner
ögonkatter spinner
pälsar gnistrar i hav
ur hav seglar svanesången
vita vingar bär dem in i solöga
*
I en sekund
livet
för en sekund
i en sekund av oändlighet
i drömsvävans skapandeljus
måndroppar
rinner nedför hennes rosenkinder
han sitter vid tjärnen
blickar in i
ser hennes ansikte
smeker undan yta
de vandrar handomfamnan
mossa pärlbeströdd omsluta fotvalv
bäckar porla
han stillar vågen
skingrar skyar
han blåser ut stjärnor
in i hennes ögon
i öster synes gryningsdalen tända sollåga
i
en sekund
av
oändlighet
liv
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar