rosen talade vidare;
då rädslan tar över, håller den kvar. andliga vandrare säger ofta; släpp, gör dig fri, våga vandra in i det nya
så uppstår en situation där denne vandrare, denne vilken högst talar om frihet helt enkelt måste stiga upp, det vill säga förändra sitt beslut, detta för att nå fram till det hjärtat talat.
då blir det stopp, detta är enahanda beslutsprocess, frihet är ett begrepp, ett begrepp vilket är mycket lätt att gömma dig bakom i osäkerhet.
människan håller ofta i kramp fast sina beslut
håller därigenom i kramp fast sitt beslut
Detta sitt beslut är inte sitt det är ett sigbeslut.
samt beslutet håller fast människan
beslutskramp.
du kanske upplever dig ha vandrat i eoner av tyngdsteg
steg vilka tyngs alltmer
alltmer
alltmer
se din kroppsgestalt
dess formlinje
bakifrån
bakifrån från den så kallade baksidan
ryggtavlan
du ser hälarnas vackra runda skålar, vristerna
det mjuka vecket där under knäskålarna
en vikt servett
nåväl det mjuka vecket mellan vad och lår
två bärande lemmar
lemmar strömmar linjer
så har du sätets hjärtform
midjan, ryggen
ryggen, ryggtavlan är en upp och nedvänd pyramid
i mitten är ögat
är hjärtat
var är basen undrar du
basen är i linje med axlarna
vi stannar härvid en stund
strax nedanför axlarnas vackra rundning, kanske axelskålar
strax nedanför har du skuldror
kanske är dessa klangskålar
nåväl
strax nedanför axlarnas vackra rundning har du skuldrorna
dessa så kallade vattenämbaren
vandra längre ned i pyramiden mot spetsen
strax ovanför spetsen ligger njurarna
de vackert rundade njurarna
från dessa mynnar urinröret
de renade vätskorna
näringen
strömmar; varifrån ut
genom spetsen
tankeformen strömmar ut
romarna byggde akvedukter
fantastiska skapelser
logiken var med
rör inte mina cirklar sade grekerna
se ljusets strålande pärla utropade Egypten
pyramiden står i öknen
vid en viss punkt i solvandringen synes solen på pyramidens spets
den rena tankeformen synes
så ser vi ryggen utifrån skelettet
visst är där, bäcken bäckenskål
höft, höftkammar, alla dessa så vackra former, gester
alla dessa formvackra budskålar
ryggraden är i mitten, en stam, en förenande stam
en förenande stam vilken bär
visst är dess gestaltspråk ormens, så är det
följ ryggraden se nackens linje samt hjässan
visst är detta bilden av lotusen eller en oförlöst lotus; rotstock, en stjälk samt en knopp
detta är den fysiska kroppens ryggtavla
målning.
Förr bars vatten samt andra tyngder med ett ok. detta ok innehade ett vackert linjespråk; en mjuk rundning runt nacken; en hand omsluter varsamt nacken, samt två raka linjer vilka bars över axlarna, en spång lades över floden för att vandraren skulle kunna vandra. vattenämbaren bars utanför kroppen
detta är en god bild, ty den visar åter balansen. mister du balansen väger det över, eller vattnet skvimpar, skvätter ut. skvätter över kanterna, över cirkeln.
du ”måste” bära bördan, tyngden hem för att lyfta den av samt se bördans språk.
då
Då blir bördan näring.
Vatten är urålders symbol för liv. Gör inte livet till skuld.
i triangelns mitt är ögat, hjärtat. befria dig från alla ämbar vilka heter gjord verklighet
det vill säga bilderna av dig
bilder vilka du lärts av andra
bilder vilka säger vem du är
alla dessa ämbar är samtidigt tapetlager
bilder av dig, bilder vilka du av andra lärts efterleva, bilder av dig vilka säger till dig stundligen vem du är. var gång du söker resa dig stramar klistret alltmer, vattnet i ämbaren löser upp klistret. alltså detta är bilder vilka lagts på dig, bilder vilka säger vem du är, medans ditt hjärta berättar en helt annan berättelse.
minns alltid; endast lögnen ropar försvar
sannheten är
minns; allt är väl.
börda
brådska
du kan inte springa hundrameterslopp, sprinterlopp eller stafett med ett ok över axlarna
Visst kan du.
Frågan är hur mycket vatten finns kvar då du når mållinjen.
börda, brådska, går det att lyfta en börda i brådska.
ser ordet brådska och ser
bråd vilket är ett hastigt förlopp
ska är ett måste ett bestämt förlopp eller uttalande
börda skall inte hastigt lyftas då faller du lätt i bråddjup
börda
du ställer dig framför stenbumlingen
stenbumlingen den vackra mosskläddsmantlade med dina fyra temperament; jord eld luft vatten
du ställer dig framför stenbumlingen med dina fem temperament; jord eld trä metall vatten
du ställer dig framför stenbumlingen med dina ja; sju, nio tolv temperament, allväsendet lyfter av manteln, kåpan, skalet
så ser du plötsligt vitan samt gulan
ser jordekroppen
ser hela hennes inre
hela hennes inre rör sig
är ett urverk med kugghjul och lager
spiralcirkelrörelse överallt är dessa rörelser
spiraler cirklar vilka väver in och ut
i det yttre förändras utseendet
detta är levande rörelse inte död
det är urpersonligheten, alljaget. vi kan säga överjaget eller högre medvetande, men då tror människan med ens att detta är en makt, detta med person, personlighet är lika svårt att delge som själv/självet, ego/egoism
ändå är det så enkelt;
det är;
se blomknoppen öppna blomsterkronan; skålen
se kronbladen falla
exakt i
ögonblicket falla
exakt i
ögonblicket öppna
är personligheten
detta är den totala tomheten
doften
essensen av den yttre så kallade verkligheten
befriad ifrån från ifrån yttre givna begrepp av vem eller vad du är
alla borden alla måsten
detta är den totala tomheten
doften
essensen
börda
stenbumling
rikta in dig på att du står där med dina fyra temperament; jord eld luft vatten
jorden; det händer bara mig, tyngden tynger nedåt
eld; jag kastar den vida intet hinder är för stort intet skall hindra min framfart
luft; jag skuttar över flyger över så lusteligt och lätt
vatten; detta tål att funderas över.
lev dig så in i bördan med fem temperament så ser du tydligare
stenen är jord/mineral är tyngd
eld kan lösa upp eller forma
träden andas skogen andas kol till diamant
metall; stjärnor planeter skänker regnbågsstoff
vatten strömmar från himlar från jord
ser du smeden;
hela processen är där
ser du vad bördan har blivit;
Den har blivit det du nu ser.
*
jag vet
jag har väntat på den mannen
vilken ser igenom mitt avvisande
som även ser att mitt säkra
är mitt osäkra
min styrka
är min svaghet
samt tvärtom
*
må
mår
mående
måande
varför tala om hur jag mår
jag bär inte längre vilja till att tala om hur jag mår
om
hur jag mår
varför göra detta; är inte det att kvarhålla det jag var i
vad jag känner, upplever
behöver ej vara
det, det är
då är det min upplevelse
min känning vilket gör mig illa
har gjort mig illa
då var det inte
mitt
upplevande
mitt
kännande
då är det min upplevelse
min känning vilket gör mig illa
har gjort mig illa
stegen(fotstegen) visar är
endast i det rena objektiva seendet är, är
i det rena
objektiva kärleksseendet är
är
må
mår
mående
jag inväntar måande
då har jag lyft mig över mig själv
jag skulle så gärna
så gärna vilja fly
bara andas
bara
vara
jag flyr ej
det fanns stunder i livet då jag ville fly, gjorde det inte
stannade
jag skulle så gärna vilja fly
jag flyr aldrig tyngden
jag flyr aldrig mörkret
jag vänder ansiktet in i natthimlen
ser stjärnor
då vet jag mörkret
då vet jag tyngden
vet att natthimlen är där i evig andning
vet att mörkret återvänder för att jag skall se ljuset
jag flyr icke
lika lite flyr jag regnet
vet att jag blir blöt
det torkar
vänder ansiktet in i regn
så vackert att
sköljas av
regnhänder
jag flyr inte röken vid elden
röken ler i kärlek och följer efter, den bär önskan till danssamtal
jag flyr ej stormen
haglet
snön
vindarna
varför söka fly
jag vet att det vänder om
vänder
återvänder
jag skulle så gärna vilja fly
jag flyr aldrig tyngden
jag flyr aldrig mörkret
jag vänder ansiktet in i natthimlen
ser stjärnor
då vet jag mörkret
då vet jag tyngden
vet att natthimlen är där i evig andning
vet att mörkret återvänder för att jag skall se ljuset
*
denna dag har jag kommit underfund med att jag lever i ständig tvåsamhet
böjer mig nära intill lavendeln, klipper bort frökapslar, borstar kammar,
krattar gräset, löven virvlar vinden lever
smeker jord
plantor
allt
visst är det så
lever i ständig
tvåsamhet
jag upplever bara att jag ständigt faller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar