12 april 2010

Barnet vet

med en lätt susning andas dörrar upp

ögonvind

ögonvindar

ögonvingar

böljande dimma smeker fötter
mjuk
följsam

porlsånger fyller hjärta

fyller
fyller

vänder ansikte
till
till
vänster

stenar blanka
sagofigurer

kopparmynt
silver
guld

trenne fjädrar är inflätade
förvånad rinner vardagsklädnad av

mjuk följsam faller
stiger dimslöjor

barnet stiger fram

glitterglad

ömt smeker hand kind

i vidbåge

flyger mynt

önskedamm

tar emot


barnet vet

det sker

det sker

barnet stiger in

i

bejakelseljus


barnet är en önskebrunn
där varje mynt
redan är en verklighet

barnet har ännu inte ordets tanke
tankens ordmakt; det vill säga den negativa tanken har ännu inte existerande existens
barnet är en önskebrunn
en önskering

du skrev ögonboken:
blickade in i källans djupströmmar
rena

befriade
befriande

såg in i mina ögons bok

ögonboken

vände

dess blad

så är det
du ser in i djupkällan möter barnets visdomsblick
uråldriga blick
ur ålders blick
barnet blickar in i brunnen
ser vad
ser det
det allt är
är icke separerat
är icke separation
ser helhet

i det så kallat normala löper tråden växelvis ut och in, in och ut i en så kallad tuskaftsväv

andeväv

autism är ett antingen introvert eller extrovert beteende där andningspulsen stannat vilket sker i chockvågen
detta innebär ett objektivt informationshämtan av antingen inre eller yttervärlden
den informationen lägges i gärningsutförande händer
allt är väl
se ej det sjuka vara sjukt
se verkan av genom i till för

det vi förtäljer är ett ytterst fint välskapande samspel

en sanndialog.

varför
får barnet så många presenter
varför
är snöret samt papperet så intressant
svaret är enkelt; gesten, kärleksgesten
givarljuset är däri
i omslaget.

*

Trädgårdsväkterska

hon stod
framför mig

huggen mejslad i sten


händer slutna vingar över bröst


genom fingrar skimrar
hjärtsol

tystrytm




grå var hennes klädnad
grå

skimrande
skimrade hennes dag

utan lyftan
sökte hennes blick min


hennes andedräkt
skrev bilder



mina ögon fylldes i oändligkärlek




lyfte min hand

kupade
runt kind




förvånad blev jag ej

inför mig
inför mina ögon


steg hon ur sten


trädgårdsväkterska
vandrar



värnade
ömt

ser jag hennes händer
röra vid


blommande
steg
*
Såning
så din kärlekens frön över markerna
och jag skall blomma
med dig för dig

han såg ett av dessa frön
i klarljus


fram steg hon
*
Omslutan
då dina ögon omsluter mig

vet jag att livshavet skall stillna


frågan är svaret
svaret är frågan


då dina ögon omsluter mig

vet mina händer

stjärnhavs andning
*
Vad spelar det för roll
denna natt lämnade jag kroppen så vida
så vida längesedan borta, så ensamenligt var världen
Vindar varma ändå kyliga.
bäddade om täcket
runt kroppen

smekte kinden mjukt
kysste pannan älskeligt farväl
klättrade så uppför tråden
en bit en stund
en oval syntes i takets fyrkantsribbor
för en stund i oändligvid vände jag ansikte in i natt
fjärran syntes en stjärna klar
vidgade armar
sträckte händer
fingrar
upplevde mig lyftas
lyftas
var jag
var
vad spelar det för roll
i en oändlighet eller nära
vad spelar det för roll
det mest underbara var kroppslättnaden
kanske badade jag i himmelhav
dansade i himmelsängder
vad vet jag
vad vet jag
intet och allt
allt och intet
mest inte någonting
vad spelar det för roll
det vackraste var att uppleva
vida
vida nära
vidnära
närvida

mötte gryningen
insåg att kroppen önskade mig
så med en sista smekande rörelse
upplevde jag allts nära
stod stilla en stund
ett ögonblick på taket
tråden väntade slank in genom ovalen
nedför tråden
förenades med kroppen
vände ansiktet till ovalen
en stjärna blinkade fjärran
såg ovalen slutas helt sakta
vaknade

genom fönstret följde jag trädens grenar fingrar
fåglars mjuka vingar
moln seglade mjuka berättelser
steg ur bädden
öppnade fönstret hörde sånger
fåglar vind marker vår

såg en bild med orden allt är mycket gott

orden lades om
om vida
vidaom
en hand steg fram
vandrade in i bilden
såg grenar

såg grenar korsa varandra
två grenar en från vardera strand mötas de mitt ovan bäcken floden vattnet
omgivna av grönskande liv

dagen vandrade
vandrade
blåskimrande sånger
skimrande solfingrar smeker allt
ur sånger skapas

molnhand seglade nära steg in
lade mina ögon i händer såg skönhet
såg skönheten

hon är
blomstrande gryning

hennes händer
äro öppnade skålar
klangskålar

fingrar
flätas samman
samman med solfingrar

hennes ögonvingar
äro öppnade brunnar
ur dem stiga
färger

svepande
ögonvingar
fransar målar
färger

hennes händer
smeker i varsamhet
undan
sepiaslöja
sepiadalars
vilande

ur bruna jorden
stiger grön vit gul blå

hennes
vackra bröst ser jag höjas

hennes läppar
äro purpurvingar
körsbärsröda
rosenröda
hon andas medföljande

hennes andedräkt är skapande värme
ur hennes mun flyger tusende fjärilar

luften andas
skira violslöjor
faller mjuka
fallande mjukvågor om
om hennes huddoftan

hennes hud är blomstrande gryning
blomstrande är hennes hud

lade mina ögon i händer såg skönhet
såg skönheten
den ger jag nu till dig
ja, jag ber henne dansa sångljus för dig

Tack att Din Dag Är Fylld Med Välbehag