vad har jag
att skriva om i påsken
är inte påsken en vandring
en vandring i initiering
en invigning
så många vackra bilder är oss redan givna
parallella drömmar ser jag åter
stenen för grottan
Judas
värden i julmysteriet
Judas
två ansikten
ett
kamp
vad är kamp
vad är det vi kämpar för med igenom
så släpper jag då allt
släpper allt
sägandes
må det ske må det ske
ske det
är
vad har jag att skriva om i påsken
är inte påsken en vandring
en vandring i initiering
en invigning
så många vackra bilder är oss redan givna
låser jag då icke själens upplevandeströmman
genom det jag skriver
kärleksfrågande väsen
kanske vi borde vara
frågan lever i må det ske
Judas visste vad han gjorde, visste sin lidandes väg
Judas var hans människonamn hans namn var högre
Detta var hans väg
Jesus var människonamnet
Kristus var själsnamnet namnet var högre
andenamnen var högre
är högre
minns då att detta inte är mäniskovärdesättning
den värdesättning vilken har vandrat in i den mänskliga vandringen är en plattsättning. plattsättning var en vacker konst långt bak, nu sker den med helt annorlunda redskap.
människan fjärmas alltmer från sitt hantverk
denna fjärman för henne närmre
närmre
närmre vad
närmre låsöppnandet med den nyckel hon alltid har innehaft
själen kan icke förmås vara stillasittande i evig andning
det är helt bortanför meningen
själen gör sitt minne påmint gång efter annan
detta minne skimrar aldrig övergivande i andens ljus
mästare kallade han av sina lärjungar
vad är då en mästare
mästaren känner sitt väsen
vem känner sitt väsen
det gör varje inreväsens djupkälla
visst går det alldeles förträffligt att se den bilden;
du sitter på huvudet med metspö i handen
du kastar ned linan och väntar på napp, kanske rycker till då och då
slöar till
märker inte då linan finner napp
kanske skulle det skrivas då kroken fått napp, det var inte krok ty du glömde sätta dit den.
du kan även skriva att du sitter vid brunnen
på brunnens kant
söker fiska upp nyckeln
folken samlades runt honom
samlades ty de bar vilja till
egentligen sökte de honom inte
han kom till dem
du har sökt ty du mindes att du skrivit ord om Judas eller talat, helt säker var du inte.
det var ett slags ödslande av din energi eller av din tillit
visst var det så, en god handvisning
vad är ödslande
kort sagt
öde land
detta febrila sökande
leder inte så långt, oftast blir det förvirring
det är likartat med att inte stanna upp för att se rädslan
eller ilskan
allt detta vilket människan så ofta är rädd för att erkänna att det hör till livet.
var gång du söker fly undan eller lägga locket på
ökar styrkan i alla dessa så kallade negativitetskänslor; själsyttringar.
att leva med dem är inte detsamma som att säga;
Lev ut dem fritt obehärskat.
det är inte det detta är;
det är att stanna upp i själen;
ställa frågan;
Vad är det.
kanske svaret inte kommer på en gång,
en sak är helt klar och det är att just genom denna fråga tas vågspetsen bort,
det blir en våg, en vågande våg vilken säger;
du är en del av mig, jag tillåter dig ty jag känner ditt namn nu.
då du undviker, söker undvika dessa delar av dig, blir detta ett slags öde land
vilket ger ökenlandskap inom dig
Vilka förhindrar den totala blomningen.
Så kan det se ut med ödslande.
vem var då Judas
visst kan dessa ord ses vara blasfemi, de är det inte ty varje stavelse är kärlek. Genom att inte uttala era frågor skyms de naturliga självklara bilderna. Det icke fördolda göres fördolt.
Visst är ordet blasfemi väldigt spännande
först kan det läsas blas, blasa, blasen, blåsa
något blåses upp
Kanske en tom luftbubbla en sådan där talblåsbubbla vilken finns i seriemagasin. Nåväl mycket vackert kan skrivas däri.
det kanske mest markanta för den läsande är blasé; i det uttråkade tillståndet brukar vaknan ske.
nästa ord är femi – firmament.
i det blaserade tillståndet vaknar själens rörelse av andens ljus till förverkligande av himmelsström in i jordeström.
vem var Judas
Vad var det han gjorde.
vad var det han tog emot
Av vilka tog han emot.
Han tog emot en pung med trettio silverpenningar.
jordårens vaknan in i jordeåren
han tog emot dem av
soldater
av soldater
vad var soldater är soldater
de strider för
de stred för rätten till liv
det är soldatens egentliga ursprungsuppgift,
den lades i jordlinda den förs in i jordelinda till jordeströmsgärning
den egentliga uppgiften lades i glömska bak rustning, se spjuten med spetsen, spetsen var utformad likt ett blad, ett upp och nedvänt blad, spetsen pekade uppåt, så var det.
den egentliga uppgiften lades i glömska bak rustning samt en härförare tog över makten, denne härförare kunde naturligtvis ha varit en mästare. symbolen i denna vandring för stegen var en fisk, fisken lever i havet följer livsströmmens verkande meningsord. bilderna är många, de kan inte skrivas alla.
soldaterna hade en härförare vars rustning prunkade ännu så kallat säkrare vackrare, ståtligare.
genom att soldatens uppgift blev en jordutförande verkan innebar det, innebär det oftast skövlande samt nedfällande av livsspiran, ränkspel, maktutförande.
kort sagt ett nedstampande av liv
fröet gror
grodden spirar
hjärtbladet börjar synas
stövlar stampar hårt
jorden är ett cement
betonglager
plantan växer upp
gång efter annan
Så är det.
det växande livet kan inten mänsklig gärning förhindra till livslevnad
den vaknar
det vaknar
det växande livet
kort sagt ett nedstampande av liv
fröet gror
grodden spirar
hjärtbladet börjar synas
stövlar stampar hårt
jorden är ett cement
betonglager
plantan växer upp
gång efter annan
Så är det.
det växande livet kan inten mänsklig gärning förhindra till livslevnad
än mindre då hjärtat viskar; detta är icke rätt
än mindre då soldatens hjärta viskar svarande
detta är icke rätt
giv mig mod
kraft
i den stunden blir varje stövelsteg
Ett plåster.
Judas tog emot trettio silverpenningar
trettioårens vandring
jordvandring
helandestegen hördes smekande inbjudande vandra
tvivlen hördes skalla
han vandrade
vandrade
utan tvekan
visst hände det sig att han suckade, men det gör vi väl alla då vi söker nå djupare in i förståelse.
Vi hämtar andan.
vad är silver
silver är en metall
metallen är jordens ådror
samtidigt stjärnstoff vilket allt är
jordådror
jordårens vaknan in i jordeåren
dessa silverpenningar var runda
brukade han dem, inte alls han kastade dem åter in i jord, de renades upptogs i hennes ådror.
de var inlindade i en pengapung
av vilka var den given, den var given av djuren, av hud.
vad är djuren då vi ser till en viss detalj, de är astralitet, tanke.
jordeströmmen var stigen in i tanken, grupperingar gjordes, gränser, barriärer.
detta är mycket intressant med avseende till att vi tidigare skrev om hur han piskades hur de sökte omvandla hans tankar in i inrutat beteende, det enda han såg var kärlek.
det sägs att Judas kysste sin mästare;
falskhetens ansikte bär en mask, den masken klistras på dig i mötet med detta ansiktes kyss, du bär denna påklistrade mask tills du genomskådare den.
var då Judas falsk, var mästaren falsk.
inte alls,
rena var deras hjärtan
i allra högsta grad
de vände aldrig ansiktet bort från meningens steg, deras händer var i varandra varande
de genomskådade tillsammans i kärlek
falskheten
de var och är
sannhet
Anima Animus
parallella drömmar väver i allt
i alla sägner i alla berättelser vilka är givna av berättarfolken genom själens landskaps rörelse genom andens ljus
Animus Anima
vem var Judas
låt oss börja med det vilket benämns födelse
ödelse
ödsla
detta är inte ett öde land
kan bli så genom att söka fly meningen
livets ursprung givet i kärlek av genom till för
det har vi redan sett
de vandrade med jordarna en skatt skulle skrivas kvinnan var havande åsnan bar hennes kropp mannen vandrade före ledande. de kom till en stad värdshusvärdar nekade dem inträde, husen var alltför fyllda dästa. de visades ett stall av en värd, av Judas.
barnet föddes i stallet
omgivet av livets alla detaljer visst var det är det så
barnet växte
visst sökte de trampa ned
barnet växte oförtrutet in i jordeströmmen
så kom det sig att trettio år vandrades
jordårens vaknan in i jordeåren
i jordlinda in i jordelinda till jordeströmsgärning
växande liv kan inten mänsklig gärning förhindra till livslevnad
växande liv kan inten mänsklig gärning förhindra till livslevnad
än mindre då hjärtat viskar; detta är icke rätt
de ytliga rötterna kan skadas
icke de djupa
nej soldaterna borrade inte spjuten så i deras bröst
de stod i rader utefter vägen
bladen pekade var
uppåt pekade spetsen
han korsfästes
lades i grav
en sten rullades för öppningen
stenen
Judas är där
en gång värnande
två gånger värnande
alltid värnande
livets träd växa
de sitta under trädets krona
förtäljandes
i lärleks kärlek
jordårens vaknan in i jordeåren
ack alla dessa namnbärare vilka dras in i smuts
ack alla dessa namn vilka ses i glömskoljusets förvirrings synbara maskpåläggan
huru missförstådda var de ej
är de ej
deras steg gjordes till taggar
deras hjärtan
glödande kärleks rosor
de nedsteg
insteg
de visste
vet
hade de vetat smärtan hade de kanske flytt
de flydde icke
de vandrade med den i visshets vetskap
livets träd växa
de sitta under trädets krona
förtäljandes
i lärleks kärlek
jordårens vaknan in i jordeåren
ja, så förvrängd bilden blir i tolkandet av det redan uppenbarade,
labyrinter läggas,
mörkerspel
kanske är det spänning vilken sökes
Den röda tråden är där alltid.
Så lyft med dina vingar se labyrinten från ovan,
vad liknar den,
så vacker är den i skålen,
i huvudskålen till blomstrande liv,
hjärnans vindlingar liknar labyrinten,
den röda tråden, jordeströmmans liv.
vad kan jag skriva vilket ej är skrivet, jag kan inte skriva däremot kan jag andas in det vilket bär vilja till skrivande
ja de sitta under livets träd
de ser trädet blomma
ser bär frukter
är i allt
med allt
så är berättarfolken
stamfolken
ljusfolkens
värnad
de ser frukterna
bären
förtäljer i ljus
i värme
kupar händer runt samt bjuder i kärlek
du kan även se dem mötas Mästaren samt Judas
vem är mästare av dem
är de tillsammans mästare i vetskap av gåvoregnen
är de tillsammans mästare
i djupvisshetens vetskap
genom livsströmmens förenande i blodströmmans källa
du kan även se dem sitta
mötas
högst upp på klippan
på berget
vad är då berget
klippan
det fysiska varats egentligen starkaste bild
den fysiska gestalten
mineral
ben
skelett
vi sade att metallen är jordens ådror
jordeådror att de är stjärnstoff
Allt är stjärnstoff ett litet enkelt förtydligande.
de sitta högst upp på bergets topp
eller är det en skål de sitter i
det är en vacker plats
de möter stjärnor
de är stjärnor
ser frukter bär
livets blomning
de möts i kärlek
av kärlek
alltid städse
vandrande
barnet växte
visst sökte de trampa ned
barnet växte oförtrutet in i jordeströmmen
så lyfter de blicken
är de
de
eller är de en
ser floden virvlande röra sig, en orm ringlar genom dalen
floden följer dalen markerna in i havet
bredvid floden rinner en bäck
vem är floden vem är bäcken
fader och son
moder och dotter
barn och barn
liv till liv
mästare till lärjunge
lärjunge till mästare
lärleken är tvåsidig
har två sidor
vilka blir en
flodens utseende är virvlande, dess strömmar är starka livgivande, floden skänker såväl ljus som värme. Floden rör vid stenar vid djup vid yta vid allt
floden är allt
floden skänker ljus samt värme
floden är aortaströmman
i sitt väsen är floden kall samt inrevarm
för att sann kunskap skall leva
leva skapande är det av vikt att tanken är kall därigenom tillåts hjärttanken
liknelsen av floden varandes en orm är inte alls negativ, ormen har givits en negativ klang. Naturligtvis har den givits detta; ormen förledde dem till kunskap, de blev medvetna om sin nakenhet och skylde sina kroppar. De blev medvetna det är sant, det de blev medvetna om var; slumra icke, vandra icke i töcken, vandra med vetande i kärlek. Av vem, av vilka gav ormen denna klang; av människan, av de vilka inte alls ville att alla skulle inneha kunskapen om paradisets sånger,
Hjärtats sånger.
att allt är ett
att allt är liv
Liv i kärlek.
se så floden vara mästaren eller föräldern eller undervisaren
bäcken har just begynt sin vandring
antingen varandes ett treårigt barn
eller en så kallade vuxen
en nyfödd vilken säger
jag bär vilja till levandeliv
jag bär mod att se
att lyssna
Att veta.
det går inte att floden svallar stormande vilt, det går inte att floden kastar alla sina vattenmassor över bäcken sägandes du är en flod.
bäcken har behov av inhämtande
inandning
den där sucken
ack alla dessa namnbärare vilka dras in i smuts
ack alla dessa namn vilka ses i glömskoljusets förvirrings synbara maskpåläggan
huru missförstådda var de ej
är de ej
deras steg gjordes till taggar
deras hjärtan
glödande kärleks rosor
de nedsteg
insteg
de visste
vet
visst hände det sig att han suckade, men det gör vi väl alla då vi söker nå djupare in i förståelse.
Vi hämtar andan.
Söker i kärlek förstå inte med tanken
Vi suckar in huvudtanken in i hjärtat
en sak är helt klar och det är att just genom denna fråga tas vågspetsen bort,
det blir en våg, en vågande våg vilken säger;
du är en del av mig, jag tillåter dig ty jag känner ditt namn nu.
frågan lever i må det ske
människan fjärmas alltmer från sitt hantverk
denna fjärman för henne närmre
närmre
närmre vad
närmre låsöppnandet med den nyckel hon alltid har innehaft
själen kan icke förmås vara stillasittande i evig andning
det är helt bortanför meningen
själen gör sitt minne påmint gång efter annan
detta minne skimrar aldrig övergivande i andens ljus
mästare kallade han av sina lärjungar
vad är då en mästare
mästaren känner sitt väsen
vem känner sitt väsen
det gör varje inreväsens djupkälla
djupkällan är hjärtat
blodomloppet består i uppdelning av aorta artärer samt vener
inhämtan samt utgivan
ett samspel eller hur
hur du än väljer att se detta blir det ett gåvoregn vilket leder vart
till havet
till insikten av vad
insikten av kärlek
hjärttanke omfamnar huvudtanke
vad är det då bilden av
det är bilden av
moderligt vara
Ställ frågan
frågan lever i vetskapen av må det ske
sätt dig så under trädet
nära mycket nära
upplev trädet omsluta dig
lyssna
upplev rötterna
upplev saven stiga
varm
upplev blomning
upplev ljus flöda ned över/i dig
upplev
frukter bär
upplev
liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar