undrar du
så låt mig berätta
jag är stilla
helt
stilla
i gryningstimma
för morgonvinden
varsamt undan lövhängen
väv framträder
varsamvacker
i spindelnäts skirtrådar
tindrar gryningsdroppar
klara
renas
väldoft
drick
drick ditt svar
kupa dina händer
morgonvind andas
droppar falla in i handskål
lyft
lyft ditt svar
till dina läppar
drick
drick
susar morgonvinden
jag dricker
klara
rena
droppars
friskhet
svaret
svaret sjunker in i hela mig
jag är stilla
helt
stilla
*
andemannen kvinnan sitta helt lugnt
helt stilla
väver väv
lugnt
stilla
intet stör
färger är där
är inte
människa irrar virrar
lyfter det ena bladet efter det andra
paniken rusar med
tidsfloden rusar
stiger
virvlar
människa irrar virrar
lyfter det ena bladet efter det andra
jag
jag
jag
måste
hinna hinna
hinna
hinna spricker
följa med är inte overksam
ser du väven
en rutschbana
kana
andemannen kvinnan
sänder din skål
din nektargömma
med floden
ditt liv
ditt
liv
ditt liv
minns ljusvärmen
se rutschbanan kanan
ett vitt lakan
ett vitt sidentyg
en himmelsflods mantel
andemannen kvinnan väver väv
lugnt
stilla
rörelse följer med
följer
med
vad vävs
är bilden hela blomman
ja
i gärningen
i livet
väven är ön
ön
mitt i blomman
inte ståndare pistiller solögon månpärlor
inte kronblad
inte stjälk
inte pärlan
blomfästet
väven är
mitt
i
blomman
ett underlag – ett liggunderlag
både du och jag vet
det mest farliga i världsvarat i människovärldsvarat är tolkandet
tolkandet
tolka
ande
det
det är likartat med; jag ger en personlig utsaga av det du säger eller söker förmedla
det är mötet med blomman sägandes;
du är en vit snödroppe det är inte relevant det du förmedlar
tolkandet
är inte ett mjukunderlag
det är fullt med förvecklingar av alla de slag
förvecklingar
för
veck
för veck gör din vila knagglig
för veck gör din vila din inrefrid fylld med stenar
knölar
*
Smäckercirkel
hon sitter i boplats hägn
väver
sömmar
i handen håller hon broderibåge
cirkel av träd given
smäckercirkel
håller om vävduk
hon sömmar
osynlig målning
varje gryning
vilar silvernål i bröstficka
hon
väcker människokvinna
kammar håret
flätar
trådar
däri
var morgon öppnar
hon
dörren
släpper ut människokvinna
ser ysterdans
en insekt flyga ut i snurrdans
var afton
återvänder livssvaret in
jag sökte
överallt
fann det ej
fann det ej
jag är så trött så trött
hon
ler varmstilla
kupar hand
om
hon
sitter i boplats hägn
väver sömmar
i handen håller hon
broderibåge
cirkel
av träd given
smäckercirkel
håller om
vävduk
hon
sömmar osynlig målning
varje gryning vilar silvernål i bröstficka
en morgon
stiger en kvinna ur bädden
sömnbädden
stiger ut
genom dörren
stannar
vänder ansikte till
till
fridsstilla
följer mötesdagen vacker
vacker återvänder
allt är väl
*
du
kom till mig
då stegen var så
uppgivna
så
uppgivna
människostegen
en varm hand
en varm vind
varma ögon
det var då
tranor
var dag
sågs i ängens händer
var
dag
*
var gång jag försöker resa mig ur bädden
stiga ut i det människan människor runt mig säger vara ut faller jag åter
var gång jag försöker stiga ut:
ser hur jag faller åter
åter in i bädden
uttröttad
orkeslös
upplever friden
allt är väl
jag tror jag kommit till ett högre vetande
inte en insekt
en surrande insekt
en insikt
skriver
ord
stolpar
detta får mig att minnas
inte vad jag vill bli
de visar
vem jag är
följer därmed vågen
möter stranden i svarsljus värme
upplever doften av kärlek
den kärlek vilken är i oss nedlagd
vårt underlag
doften är föreningen
himmelsordsförverkligande
blomma
livsblomstring
då vet jag att
det sanna kärlekens möte sker inte i betecknandet av
i betecknandet av det vilket i mänskligt tal kallas projekt, experiment
det sker i allt det, i betecknandet av
be
tecknandet
betecknande livsmening
böne tecknande
meningsfylld verklig
verklig
verkligt
verkande
be
bön
bönan växer omslingrande livsfyllande
blomsterranka
helt ”ovan” moln släppa den
doften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar