för att överhuvudtaget förstå vikten av helande är det kanske - tyvärr så – att du måste vetandeuppleva smärtan
smärtkulmen
för att helande
verkligt helande skall ske är en av förutsättningarna medlevande insikt
medlevande insikt i att familjen är allt
du är i en familj en ”litenhetsfamilj”
du föds
vandrar
in i
familjen
alltets allfamilj
du är alltså i en ”liten” familjering samt i alltets allfamilj
är du i smärta
lyft din hand
lägg den i fader träds hand;
visa mig vägen
lägg din hand i moder träds hand;
hölj mitt hjärta
vari du än är
se icke människan varandes de enda; den näraste kretsen
det seendet är begränsatinlärt
träds ögon blickade
såg
hörde
förde
till
du är
allt vilket vandrar är frön
människan är frön
höljande skal
blommande
människan är jordemästare
trädgårdsmästare
samtidigt
frön
människan är här
inte för att bre ut asfalt
människan är här för att fylla ögonen med glädje då maskrosen spräcker asfalten
är här för glädjan
glädjan med solhjulen solkjolarnas danser
maskrosen
alla gula blommor visar er solkrafts överlevnad
helandeöga
silverblommor finns ej
vatten finns
hon vattnar soldansare
hon strömmar innehållsfloder i mansgärning
till viss del är det så;
mannens vandring blev huvud(huvudetstanke)
icke hjärttanke
kvinnans vandring blev grotta(födslotanke) icke hjärttanke
se mötet
mannens tanke sjunker
kvinnans stiger
huvudet samt livmodern är likartad form
se skönheten
alla vita blommor visar vidgandemöte
det sker vid smärtebbning
du är vacker
tyck om dig själv
tyck inte (anse inte)om dig själv – vet
vet djupupplev; du är vacker
våga tycka alldeles för mycket om dig själv
detta för att inte tillåta
mötesillagörande
du kanske aldrig tyckt om dig själv
gör det nu
gör det nu
du är vacker
se detta;
om liv förs samman:
om du förs till mig
om jag förs till dig
måste vi ha förtroende till att vi ger varandra våra behov
så är det
Hennes hud är sensorer
sensivitetsfingrar
Hon känner vilket är
upplever edra väsen
Hon andas edra behov
ni andas Hennes behov
människan strävar ofta emot ty de tror ej att Hennes behov motsvarar deras, ändock har bilden alltid levt; den ammande modern
moder med barn vid sitt bröst
grunden till denna motsträvan är det människan, är vad människan lärts, inpräglats
nämligen att icke se punkten i solcirkeln
punkten är ögonstenen
hon är det – människan - är ögonstenen
människa du vandrar var dag på, i Hennes hudkännan
Hon, Modern känner vet, kännandevet
ser till dig
det du känner upplever
upplever känner Hon
Hon känner, vet, ser till dig
se växterna träden
växterna
ser
blickar närmastnärma
träd blickar vida
med avseende till detta;
Hennes hud
så vet du att rötter är en väv
är vävan
då dina fötter andas ditt liv in i hennes hud
då den andres fötter andas dennes liv in i hennes hud
båda bär djupminne
djuplängtan
Vad sker tror du
Genom trädens rötter
stammar
andas dina stegs behov
annans stegbehov
vind
liv
för er samman
ofta är motsträvan det vilket gör separation
ja detta med en begränsad yta är tämligen visande
ställ dig framför fönsterrutan, blicka ut
visst ser du långt
ändå är det en slags skygglappar vilka distanserar dig
fönstret kan ävenså vara smutsigt
kan vara en sämre slipad yta
ljuset kanske bländar
en oändlig mängd av orsaker faktorer kan påverka ditt seende
en sak är helt säker, fönstret stänger ute doft samt smak, med andra ord kan du se en vy medan doften du står i inte hör samman med den vyn
detta är en begränsatupplevelse
till viss del är detta detsamma - samma skeende - i dagsvandringen
ljuset, dagsljuset liksom ramar in med avseende till att dina sinnen är oskarpa; minns så orden om det trubbiga redskapet kniven;
det sovande dagsmedvetandet är en ovässad oslipad kniv
är en ovässad penna
det sovande dagsmedvetandet är en ovässad oslipad kniv
är en ovässad penna
vi önskar tala vidare runt detta
det är få leenden bland andevandrare bland människor över huvud taget
visst är det av högsta prioritet att vara medveten
dock icke medveten sönder
med vetande söndergörande
visst är det av högsta prioritet att vara medveten
vara medveten om varför du skrattar ler eller gråter
men det får inte bli så att du upphör att vara att leva
detta att vara medveten har intet med att
tänka känslor
tänka i allt
med huvudtanken vara i allt
det är inte att
tänka sönder upplevandet
att vara medveten om är
att vara i
vara i liv
våga ge dig hän
hängivelse
hän i givelse
givelse hän
skratta om du är glad
gråt om du är ledsen
men vet
var
med
i detta skeende
var med i livets rörelse med hela dig
våga leva i orgasmiskt liv
det är inte meningen att spontanitet samt livsrus skall upphöra
då fågeln ”kastar” sig in i luften; tänker den
då elden brinner; tänker den
då vattnet forsar; tänker det
vi kan ta det ena exemplet efter det andra
och visst går det att motbevisa eller lyfta fram faran
men är det en fara
varför brinner elden för starkt
varför forsar vattnet för starkt
och så vidare
det är den fråga du bör leva med
varför slår barn sig
varför skär ungdomar sig
varför finns ätstörningar
drogberoende med mera
varför
vad är detta symptom på
var är
orsaken
det är sant, ditt yttrande,
din upplevelse är sannhet
hur skulle du uppleva att se barnen sucka
gå med allvarliga ansikten
dag ut och dag in
hur skulle du uppleva mörkret utan sol stjärnor ljus
nog skulle du söka kittla dem
nog skulle du fyllas av undran
varför
det är vackert att höra skratt
pärlleenden
att vara medveten är alltså inte att vända mungiporna ned
glöm inte leendeansikten
leende an sikten
land i sikte
sikte
sikte
en god ledare ser ”även” de minsta i vildheten/vildmarken/ödemarken
lever i lever med dem upplever deras smärta
är allt med och i
alltid
en famn
en god ledare
ser
hör
”även” de ”minstas”
lidande och svårigheter i det höga gräset
nyckelpigor är vackra fångar ofta barnets blick
den röda färgen, de svarta prickarna
nyckelpigan har svarta prickar
svarta moln
så kan de tydas
det brukar sägas att dessa prickar är levnadsår; är då varje år en svart prick ett svart moln, vad gör nyckelpigan, den breder ut svepevingar så skimrar silverne solhjul. nyckelpiga landar helar äter rent, befriar blad stjälk knopp från löss. är inte det en vacker bild, så gör modern, hon tar i kärlek emot samt renar.
så är varje väsen hennes barn, alltets barn.
vandrar vi så in bland människofolken och ser de ord du skrev;
det är väl klart vi alla är grandparents (far och morföräldrar)
yngre – äldre visst är det så
en mycket vacker
gestbild.
Nyckelpiga
hon
släpper
nyckelpiga fri
nyckelpigas vingar är silverne solhjul
strömmande
röd
kärlek
svarta moln är prickar
synes på svepeskal
nyckelpiga renar blad
stjälk
blommas knopp
hon ser nyckelpigavandring
från strå till strå
nyckelpiga
faller
hon
breder ut sig själv över hela marken
finner
nyckelpiga
lyfter varsamt
upp
helar bens undanslagna vandring
följer
väntar
nynnar
allt är väl
allt är ordnat
en dag lyfter hon åter hand
nyckelpiga synes
vingar är silverne solhjul
strömmande
röd
kärlek
*
på ett randat papper
skrevs
orden
bad växter
till
i månsilverdalen
kvinnodalen
steg bladark fram
ur hårsilver
flög
fjäder in i fingrar
skrev mitt hjärtas väg
slöja lades över
stjärnstoff
tecknen sjönk in
på vitt ark skrevs vita tecken
svala veks
av godhets hand
lades i lufthav
svala stannar i din hand
vid ditt öga
ser du orden
då är det
då strävar jag ej emot
då strävar vi
till
för
stiger tecknen ej fram
måste min förtröstan vara
allt är i ordning
är ordnat
är väl
att
svala landar i svarshand
*
så har vi talat ofta runt detta med man och kvinna
en bild har stigit upp inom dig vilken är mycket klargörande
det var en gång en tupp – så skulle du kunna skriva en saga;
det finns ett tillstånd där hönor börjar hacka fjädrar av varandra, det kallas för kannibalism, de äter helt enkelt långsamt upp varandra då tuppen inte är i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar