i guldseglande moln
lägger jag
mitt hjärtas glädje
segla
segla
vida
månmoder sluter mig
i sin famn
vila
vila
stilla
vackerkälla i silvertrådssträngs
vaggklang
ljuder
fingertoppsljus
rör
vid
klang omfamnar själ
morgonvind hälsar
lyfter
sorgstämma
in i
vila
*
ställ frågan till ditt hjärta ditt inre ljus
du har talat om
om
vari är din tvekan
var kom den
ifrån
*
i allt detta virrvarr av mänskliga virrvarrstrådar
trasseltrådar
vajrar vilka söker greppa om
lever
sannheten
sannhetens ljus
se hennes kupade kärleks händers bjudande skålar
se hur hon bjuder
droppe ren
av klarnat ögas ljus
droppe i lupins bladskål
en
vattendroppe
silverne klar
så vacker
i denna droppe syntes blads nerver
droppe
blad
solhjul
det var
är
en
stjärna
en
sol
kanske
ett
klart öga
av klarnat ögas ljus
blicken
en vind, en bäck strömmar vida i finnandeljus vördnad
famnar markvaknan
markvaknan famnar blick
lupinblads fingrar äro öppnade
i mitten synes droppe
droppe klar
silverne droppe
ren
klar
skänker
skönhetsvisan
i droppe synes blads ådror
nerver
linjer
silverne solhjul i blads hand
ekrar skimrar
rundel
cirkel
i
irisgård
klarnad blick ser solfödan ur hennes vishetshänder
så många gånger har jag bett; förlåt mig
rannsakat mig har jag gjort
slagit mitt bröst
rivit mina fingertoppar blodiga
skrubbat huden blödande
ack
gör mig
ren
gömt mig i skam av mig själv
ja, jag har tvagat mig gång på gång
sökt tvaga fingerspårs mängder
fotspårens mängder ur
ur avtryck så djupa så hårda
de lämnade ej ty jag var rädd att alla skulle se min smutsade hud
vandrat har jag med avtryck
med fotspår
förlåt mig
vad fanns att förlåta
förövarnas åsamkan var frågan
tidigt lärdes jag att inte tycka om mig själv
nu vet jag genom era ord;
jag är renad
ren
ni
har lärt mig att gå
därför vandrar jag i kärlek
omfamnar livet utan rädsla
ty jag vet;
vart jag mig i världen vänder är edra händer om mig
ty jag är i er
ni är i mig
i värnad om varandra i varande
vandra i varandevarandra
varandravarande
lyssna till ditt hjärta
till ditt inre ljus
så är orden
förlåt; än en gång lever du med detta ord, ordinnebörden.
det är så
så ofta står människan på knä och ber om förlåt in i den himmelska andningen
hon är förlåten
hon är förlåten i den stund hon ur hjärta första gången andas detta
det svåra är att förlåta sig själv
då en människa blivit masturberad av annan, varför skall hon förlåta sig själv i detta; för att hon var i den masturberades blickfång
du snuddade även vid ett viktigt skeende;
genom att försvinna utan ord gör du oro
så kommer ett livstecken; personen skriver förlåt
däri kommer din upplevelse;
det finns intet att förlåta - jag frågade varför du försvann - min viljebön i denna fråga var: var medveten om hur du påverkar
visst kan virvlande kaos uppstå i själslandskap
virvlar får själen att vilja krypa under en sten; ordlös
av värde är det att i utandningspausen skriva; jag lever – jag mår bra
eller; jag lever – jag mår inte bra
genom att ej höra av sig stiger orostanken upp hos de närmaste
dessa orostankar blir negativa för virvelsjälen
negativa moln
negativt laddade tankemoln
ja, dessa är mer eller mindre att likna vid filmer av atombombsexplosion - hela förloppet –
hela förloppet är att likna vid kaostillståndet
minns
helande sker
ser du,
du har en hud
du andas inte bara med näsan samt munnen
du andas med huden
med ögonen
egentligen med hela dig
du lever så ofta med regeneration, med sjuårsperioder;
årstider, förnyelseprocesser vilka egentligen inte är förnyelse
dessa är mera förtydliganden – hellre då tydliggöranden av ditt inre
av livsinnebörden
visst kan du känna doften av
samt känna av märkena av dessa händer, fötter – ändå är det så att de inte är kvar
detta skeende är att likna vid amputation, fantomsmärta
lemmen kan kännas vara där
lemmen är i hjärnans minnesbank
nervtrådssignalerna signalerar: gå
lemmen är ändå inte
nu kan du genast säga: skall jag då vandra med protes i bemärkelsen av konstgjord eller istället för
det du då tänker är den negativa tillverkningstanken
protesen är ett hjälpmedel vilket bär dig
bär dig i ditt lärande av gå, till gående, till rörelse
du amputerade inte
sårgörarna gjorde detta på mycket ruggiga sätt vilka gav och stundtals ger dig det vilket benämns vara helveteskval
protesen är helandeprocessen
vad ser du
jag ser min kropp
ser huden
ur huden
flyger
flyger små partiklar
partiklar
matta knappnålshuvuden
millimetersandkorn
ändå
är detta
strilande stoff
ljus genom träds fingrar i gryning
efter grådagar
så obeskrivligt vackert
sol rör vid dessa partiklar
sakta
mycket sakta
omvandlas
omvandlas det matta till tindrande
skimmertindrande
glittrande
det enda ord jag finner är;
stjärnstoff
stjärnstoff stiger
i klarnat ljus faller stjärnstoff
ned över mig
jag älskar mitt vara
tack
*
solregn
i dina händer
lägger jag
mitt
tvagade ansiktsljus
rör vid
min pannas ljus
giv
mina ögonvingar fria
med
dina fingrar
rör vid mitt hjärta
snudda så vid
mina läppars amorbåge
besegla
orden
med
din kyss
så skall stegen födas
in
i
kärleksregn
*
lupinbladsvisan
se hennes kupade kärleks händers bjudande skålar
se hur hon bjuder
droppe ren
av klarnat ögas ljus
blicken
en vind, en bäck strömmar vida i finnandeljus vördnad
famnar markvaknan
markvaknan famnar blick
lupinblads fingrar äro öppnade
i mitten synes droppe
droppe klar
silverne droppe
ren
klar
skänker
skönhetsvisan
i droppe synes blads ådror
nerver
linjer
silverne solhjul i blads hand
ekrar skimrar
rundel
cirkel
i
irisgård
klarnad blick ser solfödan ur hennes vishetshänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar