Moln är mer visande än de flestadels vandringsväsen
visst kan jag omge mig med böcker
med bokstäver
med stader
med citatvingar
varför
varför skall människan detta
varför gör människan så
timligen
i timande tidsspillan – livsspillan
jag kan lyfta fram förgångenhet
för att visa dig min livets bok
min livets bok
den vilken har visat mig oändlighetens hav
jag bugar mig i tacksamhet –
inför mitt liv
min livets bok
tacksägelseoblater är ett vackert innebördsord
vi gives symboliskt förlåtelse, ändå håller vi kvar kedjor
bär på långa kedjor med klot
drar dem efter oss gör sår i hennes så vackra hud,
långa kedjor med klot, med kanonkulor ty de exploderar en dag en natt förr eller senare
jag ger dig min förgångenhet
därmed släppa
jag lastar den inte över dig
lastar den icke över till dig på dig
jag står
naken
inför
dig
det har alltmer blivit fult
förbjudet tala
om det vilket var
specifikt det vilket var svårt
av så många förståeliga anledningar
jag har själv alltid undrat över det sunda med ständiga samtal
om det förgångnas smärta, huruvida det leder till helande
människa
se vinden
vindar lever i vindars grotta
de stiger ur
sträcker sig
gäspar
stortleende
andas
andas
rör vid lyfter fram
släpper
människan vill ej släppa vad gör vindarna, vindarna visar i kärlek
orkaner stormar viner
allt materialtimligt vilket hålls fast
gör illa
hur ser ängderna ut i efterförloppet
bygga
bygga upp
gör er icke till lärdare
jag minns ett möte
en gammal vis man
hans namn är icke mer
det vackra är
ordens
innebörd
innebördsmening
den gamle såg min unga iver
övertygansiver
jag tyckte så synd om alla de vilka stod vid löpande bandet på fabriken
alla dessa vilka ännu sov
hur vet du
frågade han
de kanske är lyckligare än lyckligast
hur kan du veta
är det ej att i iver döma
han sade – detta är den bild det blev:
lena; det går aldrig tvinga på sannhet
allt måste mogna
du sår ett frö
plantan spirar
du måste invänta frågan
då är plantan redo
du måste
invänta
frågan
gör er icke till herrar över orden
stig in
var välkommen in i orden
dispyter
tvekan
tissel tassel
bakgrundsurr
stängda ögon öron liv
ordmagi trolleri
trolleri
mer ordtrolleri är det
magi är ett helt annat innebördsord
dispyter tvekan ordtrolleri
förvilla
leder bort
bort
ger allt det
allt
det
vilket icke är
förklaringars
försvaringars snårskogstaggar
leder vilse
vilsebort
alltmer
bort
från
tillit
i
är
jag är
jag har givits tillträde se genom dina ord
du behöver ej tro mig
sant är att du måste se tvekan dagas
du måste antingen välja hålla tvekan kvar
så gör människor till förblindelse
väljer du detta
växer tvekan
så släpp mig då
se mig ha varit
då är jag det förgångna
finns ej fanns ej
släpp mig då
lev som om jag aldrig funnits
släpp mig då låt mig
ha
varit
en vind
vilken rörde vid ditt ljus
vinden håller aldrig kvar
fängslar sig icke
eller släpp din tvekan
lev i är
du behöver icke tro mig
vandra in i ditt vetskapande
jag har nu vandrat lyssnat till alla dessas ord
alla ord är gemensamkraft är ett
lyssna inom
allt skall vändas in och ut
i det
vilket aldrig var
icke är in och ut
ut och in
allt är ett
är ett
jag har intet att säga vilket du ej vet i ditt inre
universums ord är ett
så
lyss till vindens sång
då den sköljer havets strand
allt är ett
vandra
i
kärlek
eller
tala
om
kärlek
jag är
så nu tar jag åter alla bokkunskaper
svingar dem in i luften
ser dem falla
jag är
du är
i marker stenringstrygg brinner eld
mottagarögashjärta
lyssnar
ser
ser skepp
ser moln skingras
med mina fyllda drömmars segel
flyger jag
lägger
segel
i eldrenan
ur
urdem
seglar molnskepp
en människa byggde sig en luftballong så visade eldfolken
byggde sig en luftballong i himlars salar
av träd av växter
av marker
gives
flätad korg
av styrke gives linor
av spinnare
av vävande gives väv
av himlar ur bergskälla gives
silvernenål
av öga gives
tråd
silvernenål sömmar i tima
fogar skrifteblad
till blad
i sjufaldigsfärger
korsstygn
stjälkstygn
rosengång
ballongen
är
ellips
är
glödlampa
ja så ser det ut i eldvila
då de andas stilla
människan
beger sig ut i vandringsstråke
ber marker om sand
tindrande
sand rinner mjukstilla
strilande glitter
mellan fingrar
in i påsar
knyten
knyten bindas fast
är korgring
kring
en människa tar ett steg åter
betraktar ballongen
ja, så såg den ut
förnöjsamhetsstrålan
i ansiktsram
en människa stiger i korgen in
eld brinner
luft andas
luftandning strävar till ljus
av värmansandning
människa ler
ballongen stiger
stiger
allthögre
allt
högre
en människa seglar i vind
ser allt det vackra därnere
där nere
där
nere
från
är
knytens
samlad
fler och fler
ballongen börjar sjunka
sjunka närmre
jag vill stiga men
ber vind
måste jag verkligen
men
hur
hur skall jag kunna
släppa
vassa klippor
reser raggtänder
gapar
efter
söker ta fast
fast
fastfästa
en människa inser
fylls av insikt
löser knut
efter knut
knyten falla
sandglitter
virvlar
ber vind om
hemom
ler
helandeljus
en människa låter knutar vara
ville ej släppa
knyten är
ring
av sand blev tungmetaller
tungmetaller är slagg
slaggprodukter
gift
sänker
ballongen
en människa med bakbundna händer
sitter i egenfästning
utan fönster
utan
dörr
inser
löser knutar
eld vaknar
luft andas
luftandning strävar till ljus
av värmansandning
människa ler
löser knut
efter knut
vackra moder tag emot min gåva
låt oss andas levandeliv
knyten falla
sandglitter
virvlar
ber vind om
hemom
ler
helandeljus
en människa ser mandala i markhägn
andas
vägen
*
ser livets verklighet
det var så vackert
så vackert
ana
hur du
omfamnade blomma
med dina ögonvingar
lade doften av
in i vind
uppleva doften svepa om
det var så vackert anase
hur du rörde vid trädstam
bad träd om till
höra din lugnande nynnade stämma
omfamna träd då trädet lade sig ned
så vackert se din tacksamhet skölja över träd
vi togomhand träd
jag drömmer om vår samtalseld
det var så vackert anase
hur dina fötter mjuka vidrörde hennes hudskimran
hur du vandrade i skönhet
värdigvacker
jag ser moln segla
följer
molnviskan
det är vackert
anase
din
skönhet
hur du
omfamnar blomma
med dina ögonvingar
lägger doften av
in i vind
uppleva doften svepa om
du ropar stilla
jag svarar
lyfter korgen
med ögon i dina
bjuder jag dig
upplever jag
kaffedoften
runt
*
klarljus
förvissningsmoln
seglar in i visshet
tillitsblomma
spirar
växer i dina ögons klarljus
du är
i kronas mitt
*
Rörde vid
älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus
jag vet du hör
vi har hungrat länge nu
alltför länge
denna natt förde de oss samman
de förde dig till mig
denna natt
du lade din arm så vackermjukt om
ditt nära var det jag alltid vetat
vi sov samman
tätt intill
hudnära
i hemfamnsömhet
vi vaknade samman
så har mitt hjärta längtat till denna stund
somna
vakna samman
samman utan avsked
tysta mötte vi vaknan
händer fingerljus
varma
flätades in i varande
så steg vi ur bädden
fönstervingar släppte in skirandan
vi bad eld till brinna
rörde vid ljusskålar
lågor skimrade
vi hälsade dagen i tacksamhetslov
tillsammans samman
denna morgon steg vi
steg vi in i gryningsljusets skirhand
näktergalen koltrasten
omfamnade oss
gräset doftade klara droppar
den rena andningen
klarljus
klarluft
det var så lustigt
marken var samtidigt i gulblomman
lönnen hade regnat blomman
maskrosor log så vackra
strålande solregn
så vacker hälsade gryningen oss
så vackra hälsade vi gryningen
varsamömt slöt du din handvinge om min hand
vår blodströmman porlade varmglädje
älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus
jag vet du hör
vi har hungrat länge nu
alltför länge
minns du våra steg
steg vackra i ängen
hur du slöt mig i din famn
vi dansade fjärilslätta in i dagen
du lyfte mig in i stjärnhavs gnistran
jag lyfte dig in i stjärnhavs gnistran
vi flög
flög molnvindar
med dina ögon
plockade du blomma till mig
så vacker
så skir
renaste rena klarljus
så var våra fingrar blomstrande korg
fylld med livsbjudan
vi tog emot i
svaran
vi vandrade stegbjudans stigar
sjöandning bjöd oss stilla
trädfolken i nygryning susade
susade smekan
gräset nådde oss till knän
knäskålar klangskålar
vilja
vilja i viljande
vilja
tvekan sköljdes av gryningsstrimma
i gräsets händer vandrade kronbärare
doftande ögonljus
stenar låg
utspridd vila
mumlade stilldjup
vi smekte dem
bad ljuda för
oss
stenar mumlade humlade
trummade mjukt
vi följde glädjansrytmen
älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus
jag vet du hör
vi har hungrat länge nu
alltför länge
varsamvarligt smekte du av min klädnad
varsamvarligt smekte jag av dig din klädnad
så vacker var du
så vacker är jag
du innefattade min hand
våra händer ett oändligvackert smycke
skimrade i solgryning
vi bad sjö om löfte till instigan
sjö öppnade kristalljus
du förde mig in i sjö
vatten
klart
rent
klarljus
omslöt vår nakenhet
vi tvagade våra linjer rena
tänkt smuts
rann
av
vi flöt in i varandra
vackra näckrosor
seglade hjärthav
mitt hjärta svämmade över av lyckosus
tårar steg
du strålade
du lyfte finger lyfte tår
vi såg tåren bli vingar
skirvingar flyga
givansljus
dagen vandrade in
bjöd oss vidare
vi lyssnade
hörde näktergalen koltrastens sånger
följde
följde in i trädfolks bjudsalar
festmåltid väntade oss
festkläder vävda
spunna av spindelmor
föll över oss
älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus
jag vet du hör
vi har hungrat länge nu
alltför länge
så vackra var vi
du gav mig röda bär
jag gav dig röda bär
i bladskålar drack vi
källans klara sånger
porlan uppfyllde
oss
vi arbetade tillsammans
i dagens famn
arbetet var fröjdansljus
hantverkans
skapargärning
i hjärtljus
tillsammansgärningslov i fristegan
jag bar dina bördor
du bar mina
vi bar tillsammans
bördor
blev
såg fåglar lyfta vida
såg stenar öppnas i blomning
skymning lindade sakta in ängen
dagen i skirandning
vindspelen
klangspelen
ljöd
stillandning
våra ögon vandrade in i varandra
vi bad eld brinna rörde vid eldskålar tackade dagen för dess gåvoregn
länge satt vi invid elden i berättarljus lyssnande
dina ord dansade sköljde livssannhet
mina ord dansade sköljde livssannhet
vi skapade sånger tillsammans
bjöd dem vidare
du lade sjal runt mina axlar
jag sköljde ditt ansikte i kärleksljus
vår önskan var i uppfyllansljus
givande varandra i
mottagande
till
alltet fröjdades
vi fylldes av vandran
åter flätade du in mina fingrar i dina
vi vandrade till den plats endast vi vet
du smekte mig mjukned i mossbädd
på knä inför varandra
såg vi allt upplösas
i kärleksljus
våra kläder föll av
dina fingrar väckte mina
vi rörde vid varandra
till hudskimran
förenades in i är
somnade i mossbädd
i ring av vita stjärnblommors vakan
älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus
jag vet du hör
vi har hungrat länge nu
alltför länge
vaknade i undran
såg himlen
klyvas
av
blixt
*
Moln
är mer visande
än de flestadels
vandringsväsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar