torsdag 13 maj 2010

13 maj 2010

erinran – erinrade
erinran kan vara en påminnelse, hur det än är så är det hörandes till minnas
denna natt hörde du många ord vilka var ett ord så lade vi till ande
det sker, blir ett skeende då ande lägges till, i din värld ett skeende vackert
ett stelnat uttryck får för dig levandeandning
ändelsen ning är även detta för dig ett rörelseväsen vilket är besläktat med tindrande för dig
begrunda samt begrundande har vi rört vid redan

de sista nätternas dagar har vi levt med tankar föreställningar
vi vill gärna skriva föreställning – forskande
forskandeljus
forskandebarn
hur många vuxna har icke förfasat sig över det lilla barnet vilket rycker vingar av flygfän med avseende på myggor samt flugor
har förfasat sig över barns insamlande av humlor i burkar
varför förfasa sig
ställ frågan för dig själv i det inre; varför gör barnet så
är det av godo att banna

barnet är ett forskarväsen
är en utforskare
utforskare av begrepp för att inte fastna i föreställningen
bokmalens värld

barnet ser myggan eller flugan
barnet har inte en föreställning av vad detta är
vingarna ärt skimrande
är regnbågsdanser för barnet
men inte bara det – barnet ser flugan myggan och vill – verkligen vill veta vad detta är
barn smakar på det mesta
undersöker
visst kan den vuxne stå bredvid och med ordfloder förklara – men varför
barnet bär vilja till utforskande

vi kan säga att subjektet är puppan
verbet är utförandet

barnet vilket utforskar världen begreppsvärlden är till viss del en puppa
kan fasta i detta skal då den eller de vuxna gör levandelivet till fakta – faktabegrepp – föreställningsbegrepp
ljustrådarna – silkestrådarna blir bokkunskap
en mal utvecklas
i andra avseenden är barnet larven vilken verkligen smakar äter njuter lever mäter

då barnet tillåts utforska
sundutforska blir det en fjäril
en oändligvacker fjäril

allt är inte det du ser
eller är det så att ytterhuden förtäljer dig det fyllda väsendet
människan glömmer så lättvindligt
helheten

du kanske har en skål
en burk
ett så kallat bruksföremål framför dig

men vid anblicken – är det så att du ser dess fyllda väsen
ser du bruksföremålets väsen
ser du tingens vara vid den yttre anblicken
ja
kanske du säger, det är min kaffeburk, det är väl klart jag ser den

visst är det så – men
men ser du dess fyllda väsen

det fyllda väsendet är skiktmåleri
det fyllda väsendet är ju din kaffeönskan
meningen med burken är ”förvaring av framtid”
men burken har dåtid – historia med sig.
historia är fram och bak eller blir och var eller efter nu och då eller framom och bakom

burken berättar för dig om sitt konsistensmaterial
ljusminnets konsensus – det vill säga födsloimpulsen till individualitet i helhetsgrund

burken berättar om sitt konsistensmaterial
samt dels,
om du lyssnar riktigt noga – om inte annat kanske burken har en signatur – berättar burken krukmakarens namn.
burken bär hela krukmakarens liv med sig.
det är inte slut där, burken för dig till kaffeplantagen.
bär dig till främmande länder
det är inte slut där ty burken
berättar om dessa jordars vandringar

burken för dig till främmande länder, geografiskt långt bort
är de verkligen långt bort

hur kan de vara främmande du dricker kaffet

kryddar maten med främmande länders kryddor
äter frukt bär
gröda
med mera från
så kallade främmande länder


allt är inte det du ser
eller är det så att ytterhuden förtäljer dig det fyllda väsendet
*

Inväntan

sakta mycket sakta suddas konturer ut
står i dimmans inväntan

huttrande



väntar

värme
*


Ängsskönhet

den stora trumman ljöd i natten
andas djupin
klarnads
morgon
andan

molnhänder vända

ängen är skönskådande regnandning

lämnar fotklädnader
inom ram

marken är kylig

välkomnande

frisk

varje strå varje gren
varje
varje
är

pärldiadems
tinderleenden

så glädjegivande lyckoregn

skogen lockar kallar

skymning
nalkas

nattandan
stilla andas allt

omfamnar
omfamnas av trädfolken

ormbunkar
rullar sakta ut
strängar

marken doftar grönt
doftar röd inom
jordeskönhets bröstkorg

lyfter ansikte bakåt
till kronsköljan

en smekning rör vid
spindelnätsnära


tänker
jag

tanke sjunker
hem

hjärta
öppnar väsen

du är hos mig i fjärran

lämnar kroppsklädnad i mossbädd

lyssnar


den stora trumman ljuder i natten
andas djupin
klarnads
morgon
andan
molnhänder kupar om


Inga kommentarer: